L som i längtan

L som i längtan. Längtan efter min träning. Träning som jag kan variera och anpassa dag för dag. Så som jag gillar att ha den. Inte schemalagd utan anpassad för mig. Det som passar in i mitt liv.
Sista veckorna efter att jag varit i Grekland har varit kantad av lopp. Det har varit mycket på jobbet och dagarna och veckorna har gått så fort. Det är roligt när det händer grejer!

Helgerna sen jag kom hem har jag bokat in med lopp, lopp för skojs skull och lopp som träningar inför kommande tävlingar. Därför har jag tagit det lugnt på veckorna för att återhämtas så bra som möjligt.

Jag har knappt hunnit landa i att jag faktiskt vann där i Grekland. Det börjar sjunka in och jag kan komma på mig själv ibland o säga det högt. Jag vann. Coolt. Så glad över det.

Foto: Mia Thomsen

Nu längtar jag efter "vanliga veckor". Veckor där jag kan springa mina älskade morgonpass, springa på lunchen och göra långpass på helgen. Men jag kommer dit. Det är skönt att längta lite också.

L som i ledsen. Sen är jag lite ledsen också. Igår skulle Jörgen och jag tävlat i multisport i Örebro. En trevlig och skojig tävling. I veckan har jag känt lite killande i halsen så jag vilade ett par dagar. I fredags morse gav jag mig ut på ett litet morgonpass för att se hur pulsen låg till. Den såg bra ut.
Bara nån timme senare fick jag veta att Jörgen skadat sig på morgonen så vi fick ställa in.

Under kvällen hade jag kontakt med Jonas, som skulle tillbringa dagen i just Örebro och vi bestämde att han skulle ersätta Jörgen. Kul! Då kommer jag iväg i alla fall.
Men så vaknar jag på tävlingsdagens morgon med dunkande huvud och tjock hals. Jag funderar på hur jag ska göra. Jag avvaktar o ser om det blir bättre efter morgonkaffet, nix. Kanske efter frukost? Nej, inte det heller. Jag kan fortfarande känna min puls i huvudet och det känns som om jag har en tennisboll i halsen.

Jag meddelar Jonas och tävlingsledningen att Kristinehamn Multisport gör en DNS.
Säkert ett klokt och bra beslut men jag är ändå ledsen. Det hade varit så kul. Men hellre ställa in en tävling för ont i halsen än för en stressfraktur. Så jag är ändå tacksam att det kommer gå över snabbt.

För på fredag drar jag och sambon till Motala för att cykla runt Vättern tillsammans.
Då måste jag vara frisk!