måndag 15 juni 2015

Att älska kampen

Kampen när varje liten fiber i musklerna skriker och gör ont.
Skorna klämmer och skaver. Blåsor brister.
Fötterna gör ont.
Det svider av skavsår efter kläder och salt på huden.
Varenda liten höjdmeter känns som ett berg att ta sig uppför. Utförslöpor blir en pina.
Sömnmonstret viskar vaggsånger och ber dig att lägga dig att sova.
Kampen om att ta sig framåt, möta soluppgången. Höra fåglarna vakna och sjunga.
Vinna över alla demoner och tvivel.
Känna endorfiner, glädje och tårar blandas med lera och salt.
Känslan att korsa mållinjen eller när slutsignalen ljuder.
Jag fryser, skakar och gråter.
Den efterlängtade duschen som gör mer ont än gott.
Håret som tovat ihop sig och nästan inte går att reda ut. Värken när jag ska klä mig.

Jag älskar alltihop och jag saknar ultralöpningen enormt. Inom sinom tid ska jag uppleva allt detta igen. Det ska jag. :)

Foto: Privat

2 kommentarer:

  1. Det låter både helt förfärligt och alldeles underbart!
    Trillade in här av en slump och fastnade helt, det är jätteroligt och inspirerande att få ta del av dina äventyr! Undrar om du har några råd på vägen att ge om man som jag är motionslöpare som på sikt skulle vilja ge sig på längre distanser? Har helt fastnat för skogslöpning men håller mig oftast under 15km och farten, ja den är väl som en hyfsat trög traktor :).
    Hälsn Mikaela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Va kul att du hittat hit. :)
      Jag älskar att springa på stigar och skogen är en av mina bästa vänner. :)
      Enda tipset jag kan ge är att strunta i farten. Spring och njut där du trivs. Stanna och pausa. Fortsätt och fokusera på att vara ute länge istället för att hålla fart. Det lär sig kroppen mycket på. :)
      Lycka till!

      Radera