Jag skriver...

tisdag 6 oktober 2015

Pusselbitarna för 2016

De lite större bitarna i 2016 års pussel börjar läggas på plats. Det vill säga de stora tävlingarna.  

Som jag berättat tidigare kommer jag åka till Finland och Espoo 24 h i slutet av februari för att testa mina 24-timmarsvingar. Se vart jag står och hur långt min väg tillbaka hunnit gå.

I maj kommer jag åka till Grekland igen. Olympian race. Man ska ju slutföra det man påbörjat och jag kom ju aldrig i mål pga av min dumma skada. Så jag måste tillbaks och springa hela loppet. Så är det bara.
Olympia
Foto: Privat

Sen har vi Köpenhamn Ironman i augusti. Mitt första triathlon. Jag har inte något tidsmål. Jag är fortfarande en löpare som simmar och cyklar. Jag ska genomföra och ha kul och uppleva.

Sen har vi lite mindre bitar i pusslet, Skövde 6h i mars och KFUM Multisport i juni,

Vi har lite eventuellt som  
Vätternrundan 17 juni

Åre Extreme Challenge 2 juli
Lurs Backyard Ultra 9 juli

Sen dyker det säkert upp annat skoj på vägen också.

Men först nu har jag Kullamannen i slutet av månaden att se fram emot. Det ska bli riktigt kul! ca 63 km och 3000 höjdmeter. Den kallas ju även "Himmel, hav och helvete" och det låter ju spännande!
Det blir lite tredje gången gillt för denna tävling. Jag var anmäld redan 2013 men då sprang jag VM den dagen och fick ställa in. Förra året var jag skadad och fick återigen lämna återbud.
Men nu! Nu ska jag dit!

torsdag 24 september 2015

Dags för come back!

24 timmars löpning. Det är en skräckblandad förtjusning!

Jag hatar det och jag älskar det! Jag som egentligen gillar bäst att springa i skogen och på stigen har drabbats av en hatkärlek till denna typ av lopp. Jag har sagt många gånger att nu är det minsann sista gången jag springer ett 24h. Men så har det blivit ett till, ett till och sen ett till.

Nu har nyfikenheten om hur jag kommit tillbaks efter skadan och längtan att springa riktigt långt gått så långt att jag anmält mig till just ett 24h. Nämligen Espoo i slutet av februari.

Det blir tredje gången jag springer detta lopp. Första gången 2011 ville inte magen vara med mig. Det är första och enda gången hittills *peppar peppar* som magen satt stopp för ett lopp.
Andra gången 2013 gick det bättre, eller väldigt bra.

Jo visst, så nu blir det ett 24h till i alla fall. Men det är långt till februari... :)

Foto: Privat

onsdag 23 september 2015

Tjurruset

Den 12 september sprang jag Tjurruset i Karlstad. Geggigt och väldigt skoj! Jag blir som ett barn på nytt och tycker att det är jättekul att hoppa i lera och vattenpölar.

Vid anmälan fick man ange sin tid på en platt mil. Jag skrev in 45 minuter. Jag har visserligen inte sprungit en mil så snabbt jag kan nån gång på de sista 8 åren (!) men jag gissade lite.
Jag hamnade då i startgrupp Gul som var bakom eliten, men alla stod i samma grupp.

Planen för dagen var att ha kul. Eftersom jag inte visste om jag tagit i då angett 45 minuter ställde jag mig längst bak i startgruppen. Startskottet gick och vi sprang iväg. Jag började sicksacka mig fram. Första km gick på asfalt och grusväg. Och jag tror att det var fler som gissat att de springer en mil på 45 minuter. Jag började ana att jag skulle få springa om en del.

Det var en mycket bra dag den där dagen. Jag kände mig så stark! Uppförsbackar flög jag uppför. Jag kryssade mellan löpare och fick springa på sidan av stigen. Jag fick stå och vänta på "min tur" och det var tjockt med folk så vi fick gå vissa bitar. Det gick helt enkelt inte att komma fram.

Men det gjorde inget. Jag var ju bara där för att ha kul. Och det hade jag! Men samtidigt var det så härligt att känna sig så stark så jag ville springa på.

Hinder efter hinder betades av. Leran var tjock o sörjig ibland och dikena var vattenfyllda. Vi kryssade mellan sumbobrottare och klättrade upp på lastbilsflack. Vi kröp under presenningar och genom rör.

Vid målgången hade jag gärna fortsatt, det var så skoj!

Hejade och grattade vinnarna efter målgången, André som jag lärde känna på landslagslägret och Linn, som jag tävlade Sportkullan med i somras.

Jag kände mig nöjd och hann blaska av mig den värsta leran innan sambon kom i mål, som startade senare.

Det visade sig att jag hamnade på plats 13 av 1221 damer vilket jag blev förvånad över. Trodde inte jag var så långt fram. Men det var ju också kul, och det var ju det jag var där för. :)

Lyckat!

tisdag 11 augusti 2015

AIM Challenge


Vi har tävlat ett par gånger i multisport båda två, min sambo Simon och jag, men aldrig tillsammans i samma lag. Men nu var det dags! Aim Challenge i Lindvallen. En 6 timmar lång tävling. 60 kontroller och du tar så många du vill och hinner, i vilket ordning du vill. Kontrollerna är värda olika många poäng och den som har samlat mest poäng efter 6 timmar vinner. Enkelt eller hur?! Och dessutom jätteskoj!

Vi kom upp till Sälen på fredag kväll. Registreringen skulle börja kl 19 och vi hann precis installera oss i stugan innan vi åkte dit. Vi hämtade nummerlappar, sportident-pinne och pratade med några andra tävlande. Sen återvände vi till stugan för att käka och förbereda alla grejer och cyklarna.
Starten skulle gå kl 10 så det var inte jättetidigt vilket var skönt. Vid 9.30 skulle en information hållas så då var vi på plats. Kartorna med alla kontroller hängde på ett långt snöre och fick inte röras förrän prick kl 10.
Målportalen på morgonkvisten
Foto: Privat
Lugnet före start
Foto: Privat
Före start
Foto: Privat
När klockan var slagen ryckte alla åt sig en karta och strategier och planering kunde starta. Simon och jag smet iväg till ett bord och satte oss för att kolla in vilken väg vi skulle börja med. Vi bestämde oss för att åka nerför backen till Sälen by och plocka kontroller där och sen ”arbeta oss hemåt”.

Simon är väldigt stark som cyklist men i löpningen är det jag som är den starka i vårt lag. Vi valde att ta flest kontroller som vi kunde nå med cykeln. Det var den strategi som skulle spara mest tid och ge oss mest poäng.

Vi susade nerför backen mot byn i över 50 knyck. De grova däcken från mtb’n morrade mot asfalten. Vid Berga körde vi upp på Vasaloppsspåret för att ta vår första kontroll. Den satt högt så vi fick hjälpas åt för att nå den. Sen tog vi några kontroller till både med cykel och springande i cykelskor.
Vi kom fram till en av de kontroller som skulle ge oss ca 15 poäng. Det var en SUP, stand up paddle. Där räckte det med att en av oss paddlade. Simon fixade detta galant men valde att stå på knä att paddla. Här började det nypa lite av kramp i hans ben.
Foto: Privat
 Vi fortsatte att ta kontroller och det flöt på bra. Vi utarbetade vår plan vartefter tiden gick. Vi kom på en idé att försöka hitta genom skogen mellan två kontroller för att slippa cykla tillbaks. Det gick bra och efter lite cykelsläpande hittade vi fram till vändzonen i skogen och kunde börja plocka nya kontroller.

Vi saltade och vätskade Simons ben men krampen lurade så fort vi krävde lite av dom. Så vi fick dra ner på tempot och gick en hel lång backe för att få bukt med problemet. Det blev lite bättre.
Sista kontrollen som vi skulle ta nere i byn var en simkontroll. Jag skulle ta den, bestämde vi. Jag slängde av mig tröja och skor och sprang ner till bryggan, och hoppade i vattnet. Det var sjukt kallt i Västerdalälven! Efter ett par armtag kunde jag knappt andas. Tänkte att jag dör nog här. Men det visade sig vara fel. Jag överlevde och vi fick 15 poäng. Jag kastade på mig kläderna och fick i mig en bar innan klättringen uppför Fjällvägen påbörjades.
Jag ser allt lite frusen ut
Foto: Privat
Simons ben ville inte alls cykla uppför, de halvkrampade mest hela tiden, så vi tog fram snodden. Vi har aldrig testat detta förut. Men vi kopplade på snodden och jag drog på. Och vet ni?! Jag gillar mina ben! Jättemycket! De arbetade på och vi låg för omkörning uppför backen. Jag trampade på, med Simon på släp. Kylan som jag kände från vattnet var som bortblåst och svetten rann i ansiktet. Men benen tryckte på!

Väl uppe i Lindvallen tog vi några kontroller till innan det var dags att åka mot mål.
Det är viktigt att vara i mål prick klockan 16.00.00. För om man kommer i mål efter kl 16.00 får man 30 poäng i avdrag och kommer man 16.10 eller senare diskas man.
Vi var framme vid Experium runt 15.50. På parkeringen, när det var dags att runda huset, ca 100 meter från mål, får jag punktering! Snacka om tajming! Så jag får springa med cykeln sista biten. Vi tar oss under portalen och är i mål!

Hur många poäng vi har vet vi inte alls. Men vi är glada. Navigeringen och orienteringen gick jättebra, och vi känner oss nöjda. Vi käkar banan, köper en ny innerslang (för den jag hade med mig visade sig inte vara så bra) och byter på min cykel innan vi cyklar tillbaks till stugan.
Det har varit bra väder hela dagen. Molnigt i början och senare kom solen och det var jättehärligt.
Efter att vi tvättat cyklarna och kommit in i stugan öppnar sig himlen och värsta ösregnet dånar på utsidan. Tajming igen!
Efter målgång
Foto: Privat
Arrangörerna ska nu räkna ihop alla poäng och prisutdelningen är först kl 22. Vi duschar, käkar och vilar lite innan vi åker tillbaks till Experium.
Där är rena feststämningen och vid prisutdelningen visas en film från dagen. Den måste ni se!

Vi åker tillbaks till stugan och somnar gött. På söndag sover vi länge, packar och städar ur oss innan vi styr bilen söderut igen.

Resultatmässigt hamnade vi på plats 27 av 111 mixlag. Det tycker jag är mycket väl godkänt och det är vi jättenöjda med.

Sammanfattningsvis var det en jättekul helg. Vi fixade tävlingen ihop och hade jättekul. Själva tävlingsarrangemanget var välordnat och bra. Vi kommer säkert åka dit fler gånger, och vi kommer köra fler tävlingar ihop. 
Puss i mål!
Foto: AIM Challenge

tisdag 4 augusti 2015

The Wolfeater

Min kompis Mats är en hejare på fina stigar. Han berättade för mig om en tanke han hade. Det här var ett par år sen. Han hade en massa leder som han ville sätta ihop till ett riktigt monster långpass. Han kallade projektet "The wolfeater".

Mycket vatten har runnit under bron sen dess, jag har varit skadad och Mats har flyttat till Strängnäs.

Men! Nu är det emellertid bestämt ett datum och vi kommer springa detta äventyr den 19 september! Det är en hel del pirr i magen och det var länge sen jag sprang så långt. Sträckan kommer bli ca 162 km, dvs typ 100 miles. Och vi ska starta i Karlskoga och springa till Sunnemo.
Lunedsleden för några år sen
Foto: Privat

Läs mer om delsträckorna på Mats blogg.

Det återstår lite planering, i alla fall för min del.

Vill du ansluta och springa med oss några delsträckor?
Hjälpa till med support?
Hör av dig!

Jag ser fram emot detta äventyr jättemycket!
Mer info kommer...

Glad på väg hem från jobbet
Foto: Privat

torsdag 30 juli 2015

Planer framöver just nu

Semestern är slut och det är dags att börja jobba igen. Tillbaka till vardag och rutiner. Det är både skönt och oskönt.
Jag har haft en fin semester. Vi har varit i Sälen och cyklat, varit och badat på äventyrsbad och kört en massa mil på motorcykel. Så jag är nöjd. Jag vaknar ganska tidigt på mornarna av mig själv så jag är nog utvilad.
Hojen och jag vid Bornholm
Foto: Privat

Så vad är det som ligger framför fötterna nu?

Till att börja med så ska sambon och jag tävla i AIM Challenge Lindvallen nästa helg.
En 6 timmarstävling där vi ska ta så många kontroller vi hinner och hittar under den tiden. Det ska bli riktigt skoj att tävla tillsammans, som ett lag.

Sen, i september ska jag åka på höstens landslagsträff. Det ska bli riktigt skoj och inspirerande att träffa alla goa vänner och springa på fina vägar och stigar.

I slutet av september har jag ett äventyr som väntar. Men det väntar jag lite med att berätta om. ;) Det kommer bli långt, det kommer bli fina stigar och det kommer bli nattlöpning. Sånt som jag älskar!
Foto: Privat

Järnleden
Foto: Privat

måndag 13 juli 2015

Tävlingsrapporter sen sist


Jag har genomfört några tävlingar sen jag skrev sist. Här kommer en liten rapport om dessa.

Valmetrundan
Genrepet inför Vätternrundan. 15 mil på cykel.
Min sambo och jag åkte över till Karlstad med en tanke om att cykla tillsammans, så länge det gick. Men det var ok att dra ifrån om det kändes rätt. Vi hann inte långt innan vi tappade bort varandra och jag hamnade i en klunga med andra cyklister. Det fungerade bra och vi turades om att dra och jag fick bra träning på klungkörning.
Efter ca 10 mil finner jag och sambon varandra igen och vi kan köra de sista fem milen tillsammans. Det blir en mycket fin tur och vi är nöjda och glada. Solen sken även om det bitvis var lite väl blåsigt.
15 mil med gipsad tumme, går också bra
Foto: Privat
Harsprånget
Stadslopp löpning i Kristinehamn på 6 km.
Det här är ju inte min favorit direkt. Kort och snabbt. Det gynnar inte mig som är lite mer långsam och seg. Dagen före hade jag varit ute på en härlig tur på 24 km och någon fart har jag inte tränat på ett år. Tankar om jag kunde hålla 5-fart landade i mitt huvud. Det borde gå.
När starten går växer hornen ut och jag springer rätt fort. Ser att jag ligger på 4.08-fart. Jösses hur ska det här gå?! Det gick bra, faktiskt! Jag lyckades snitta 4.17 min/km och är riktigt nöjd med det.
Nej, jag sover inte... ;)
Foto: Nina Eibring
KFUM Multisport Sprint
Multisport i Örebro tillsammans med en tjej jag inte träffat innan. Det här blev också en fin dag med löpning, cykling, paddling och orientering. 
Paddling i Svartån
Foto: Privat
Vätterrundan
30 mil på cykel.
Återigen bestämde vi att cykla tillsammans, sambon och jag. Den här gången lyckades det bra och vi höll ihop hela vägen. En av årets få varma dagar med lite vind gav fantastiska förutsättningar och det kunde inte varit bättre.
Morgon i Jönköping
Foto: Privat
Silverleden på en dag64 km terränglöpning
Äntligen skulle jag få göra min come back i ultralöpningen. Banan innehåller en hel del backar och har ca 1500 höjdmeter. Fina stigar och trevligt sällskap gjorde mig så glad.
Nöjd och glad hamnade jag på tredje plats.
Innan start.
Foto: Privat

En tredje plats
Foto: Privat
Sportkullan Adventure Race
100 km multisport i Älvdalen.
Första gången jag tävlar multisport på en lite längre bana. Upplägget var 12 km löpning, 73 km mtb, 2 km madrasspaddling och till sist 2 km stadsorientering.
Laget skulle innehålla 3 tjejer och Linn och Ida från Karlstad multisport, mina lagkamrater, har kört tävlingen en gång tidigare. Vi höll ihop bra och var väldigt jämna.
Vi ledde tävlingen tillsammans med Mölndal men vid sista cykelkontrollen tappade vi dom och slutade som tvåa.
Det var superfin dag med solsken och jag hade verkligen jättekul. Det här gav mersmak!
Ida, Linn och jag
Foto: Privat