Morgonpass och backlöpnimg

Eftersom jag utgick från jobbet igår och avslutade gårdagens långpass hemma blev både ytterkläder och cykeln kvar på jobbet. Jag hade därför inte så många alternativ att ta mig till jobbet i morse.
Eller, jo det hade jag väl, jag hade kunnat ta bilen eller en annan jacka och promenera osv. Men att springa är ju mycket roligare! Så jag valde det alternativet! :)



Jag tänkte mig en kort tur. Bara lyssna på en ny podcast och jogga lite. Så det fick bli ett avsnitt till av Kropp och Själ i P1. Ett avsnitt som handlade om sömn. Det var mycket intressant och dessutom aktuellt då jag hade en vrid-och-vänd-natt inatt och hade svårt att somna och komma till ro.



Jag sprang på lugnt och lyssnade på det som det pratades om i lurarna. Kom fram till jobbet efter en mil och kände mig nöjd och glad.

Onsdagskväll betyder gemensam träning med klubben. Idag va detbacklöpning med Jörgen i spetsen.

Efter en liten uppjogg tog vi oss an lite olika backar. Trots 7 mil i benen än så länge den här veckan tyckte jag det fanns kraft att trycka på. Det känns gött.

Snabbt hem för dusch efteråt och vidare till Josef för möte om Sweden IronTrail Marathon!
Det börjar dra ihop sig för hemsidelansering snart. Spännande va?!

Långpasstisdag

Idag hade jag bokat löpardejt med Maria. Vi hade en plan på långpass så jag flexade ut lite tidigare.

Typ kvart över två startade vi från varsitt jobb. Några minuter senare möttes vi och styrde stegen mot Björneborg.

Maria sprang i icebug's och jag bar dubblösa Hoka. Det gick rätt bra och jag hade hyfsat fäste ändå.
De 4 km på "stora" Björneborgsvägen var helt bara. Men också inge värst kul att springa. En 80-väg där bilarna kör fortare än så. Fyra km är inte så långt men känns längre när man delar vägen med bilar i full fart.


Vi kom fram välbehållna och kunde sen ta grusvägen tillbaka till Kristinehamn.
Grusvägen fram till Sättra var plogad och det var inga bekymmer med halka. Men sista biten in till stan var oplogad och vi fick springa som på lina i varsitt hjulspår. Hjulspåren var dessutom isiga och fötterna slant. Men det fick gå det också.

Vi pratade på och hade trevligt och rätt som det var, var vi hemma igen. Med dryga 31 km i benen. Klockan var inte ens halv sex och när jag kom hem kunde jag slå mig ner vid dukat middagsbord.
Riktig lyx!

Nu ska jag i allafall dubba mina gamla Hoka.
Coyntha har bra tips på det!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hoka som skridskor

Igår kväll när jag sprang var det ju rejält halt ute. Termometern visade under nollan och även bar asfalt var snorhal.

Imorse var det ett par plusgrader så där asfalten var framme var det inte halkigt. Däremot var gångbanor isiga med vatten på. Såphala!



Jag gled runt med mina Hoka och de är mycket bra på alla sätt och vis men som skridskor fungerar de inge vidare. Ett par skor med dubb hade däremot varit att föredra.

Jag klättrade i snödrivorna vid sidan om för att hitta fäste. Jag är lite rädd att ramla och slå mig. Det vore inte så bra.



Det blev trots allt ändå en skön morgontur med en ny podcast i lurarna. Jag lyssnar på "Kropp & Själ från P1". Idag valde jag ett program om varför vi blir sjuka av gluten. Väldigt intressant.

Hemvägen från jobbet var desto lättare. Asfalten var bar och fästet bra. Benen pinnade på med lätta steg. Riktigt gött!

Hemma i porten mötte jag min älskade sambo, löparklädd. Han stod och väntade på mig och sen sprang vi dryga 5 km tillsammans.
Mysigt!

Det finns dagar...

Det finns dagar då livet ler mot en. Det spritter glädje i kroppen. Det finns inga bekymmer och problem blir till utmaningar.
Men så finns det dagar som inte är lika roliga. Dagar som känns jobbiga. Ingenting känns rätt och tårarna bränner bakom ögonlocken för minsta lilla som går emot.

Idag var en sån mindre rolig dag. Jag orkade inte ta mig iväg till simningen imorse. Jag blev kvar på hallmattan. Färdigklädd. Sen vände jag om igen.
Så är det ibland.

Med lite frunch i magen åkte vi sen på kalas i Örebro. Och efter det drog sambon på sin träning och barnen stack hemifrån. Kvar ensam blev jag. Igen.
Först tänkte jag sätta mig under en filt och deppa. Men sen valde jag en springtur istället. Det brukar ju göra mig på bättre humör.

Det var snorhalt ute. Jag halkade värre än bambi. Hit och dit. Långsamt tog jag mig framåt och lät tankarna flyga fritt. Mycket av det negativa som fyllde min kropp la jag bakom mig. Steg för steg.

Efter en stund ringde telefonen. Det var Tobias och vi pratade sen resten av turen.
Planerade lite långpass framöver o så.

Nu känns det bättre.
Det måste få finnas såna här dagar också. Även om de är mindre kul.
För om alla dagar var bra så kanske man inte skulle märka att de var just bra.

Foto: Privat

Löpningens dag

Igår firades ju Löpningens Dag i Sverige. Facebookflödet fylldes av goa vänner som sprungit tillsammans.

Här i Kristinehamn samlades en flock löpare vid Sannabadet.
Vi tog oss tillsammans ut till Picasso och sen tillbaka över skogen.
Det pratades och vi hade trevligt. Vi fick tom bevittna ett distansrekord. Sånt är alltid lika roligt. :)


När gruppen sen löstes upp fortsatte Lars, Maria och jag en tur till.
Jag skrapade ihop nästan 25 km på Löpningens Dag.
25 väldigt trevliga och lätta km'ar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

En rosa stjärtlapp

Jörgen och jag hade bokat lunchträning idag. Först var planen att springa på isen. Men sen valde vi ändå skogen.

Jörgen hade ryggan på sig. Jag frågade först vad han hade i. Fick nog bara nåt mumlande svar typ.

Vi sprang sen på fina orörda stigar. Pulsade i snön.
Vi sprang obanat så snön yrde.
Vi skrattade, hade det så där trevligt och glatt som det bara kan va.

Km-tider brydde vi oss inte ett jota om. Det går långsamt i skogen vintertid. So what.

När vi tagit oss en bit föreslog Jörgen lite backlöpning.
Visst, tänkte jag. Det är ju alltid bra.
Vi mötte en stor timmerbil på den smala plogade grusvägen. Då kändes den ännu smalare.

Framme vid backen tog han av sig sin rygga och fiskar upp 2 stjärtlappar! En rosa till mig! :) och en grön (har jag för mig) till sig själv.

Sen blev det race nerför backen! Backen var alltså själva grusvägen. Det gick som tusan neröver! Längst ner bromsades farten av stora fluffiga snövallar.

Magen arbetade hårt för att hålla upp benen. Bra träning!

Väl nere var det bara och spurta uppför igen.
6 gånger tog vi oss an backen och hann tom med att åka tåg nerför.
Visst kom tankar om möte med bil eller timmerbil längst ner (i kurvan) men det kom ingen...


Det här är ju bästa idéen liksom. Backträning med magträning. Och dessutom superkul!
Patent och foto: Jörgen
Om jag har träningsvärk i magen imorgon vet jag inte om det beror på själva åkandet eller att jag skrattade typ hela tiden.

En lunchträning som gav mer energi och endorfiner än man kan tänka sig!

Kvällen tänkte jag spendera med mina barn. Men de tänkte inte spendera den med sin mor.
Skoldiscot lockade mer och jag blev ensam när sambon drog iväg på sin träning.
Så jag drog på mig springkläder, hörlurar och kepa och stack ut på en kvällsjogg.

Det snöade och blåste rätt mycket men det var ändå mysigt.





Så när som på några hundra meter fick jag ihop 3 mil löpning idag.
Gött!

Imorgon är det Löpnings Dag!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Löpningens dag 2014

Det är femte året det firas Löpningens Dag i Sverige. Dagen firas första lördagen i februari och är således nu på lördag.

Det var Ingmarie Nilsson som "uppfann" Löpnings Dag. Ingmarie har vunnit Stockholm marathon och Tjejmilen och ett 30-tal medaljer i SM.

Här i Kristinehamn samlas vi vid Arenan kl 13.00 och springer tillsammans ca 10 km i lugnt prattempo.

På instagram hittar ni bilder under #löpningensdag
På Facebook finns information och ett event.