Sol och skog

Vi började denna fina dag med cykeltur i skogen. Solen sken och det var så varmt skönt. Solens strålar bröt ner genom trädkronorna och det är så vackert! Nästan så jag blir tårögd. :) Ett med naturen, liksom. Så fint, rogivande och energigivande.

Väl hemma igen tog vi en kaffe på balkongen och sen blev det lite sommarlöpning till stugan. Passade på att ta ett varv på Hultetmilen när jag ändå passerade.


Jag har nästan glömt vilken fin bana det är. Jag bara lallade på och trivdes. Stigarna är mina vänner. Där jag hör hemma.


Vattnet tog slut ett par km före stugan och jag blev snabbt törstig. Konstigt det där, jag blir mer törstig när vattnet är slut. Sitter säkert i huvudet, det med. :)
När jag kom fram kastade jag av mig tröja, skor och rygga och hoppade i vattnet. Fantastiskt skönt!

Börjar bli tradition det här nu, ett löppass och ett cykelpass om dan. En fin tradition tycker jag.


Imorgon drar vi till Sälen för mera cykling (och lite backlöpning).
Det ska bli kul!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Födelsedag

Så var det den 5 juli igen, min födelsedag. Barnen har campat med sin sommaridrottsskola inatt så jag har haft telefonen påslagen under natten. Andra nätter sätter jag alltid på ljudlös. Jag vaknade imorse av att telefonen ringde. Men det var ingen av barnen, det var DHL som ville lämna ett paket! Spännande att vakna så på sin födelsedag. :) Vilken tur att jag hade ringvolymen på!


Vi la alltså en beställning på Wiggle i England i tisdags. Idag kom den, levererad till dörren. Det tycker jag är super! Massor av nya cykelgrejer.

De var ju tvungen att testas! Så tillsammans med älsklingen tog vi en härlig cykeltur i skogen.

Ser ut som jag har knästrumpor med det är skuggan som faller skumt.

Snyggaste och bästa cykelsällskapet!

Sen blev det kaffekalas med familjen. En bra födelsedag!

Dessutom fick vi skörda vår första tomat från odlingen på balkongen. Ljuset föll så fint så det blev ett hjärta på, på bilden. Odlad med kärlek. Av min kärlek.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Mycket mtb

Det har blivit mycket cykling på sista tiden, nästan varje dag. Det är roligt. Nästa vecka har vi bokat stugan i Sälen och ska dit och cykla. Kanske hinner jag springa i nån backe inför utmb också? :)

Igår tog vi en tur med cyklarna i skogen. En lugn tur med en av barnen med. Det är så roligt att vi alla gillar samma grej. Mina smågrabbar är jätteduktiga i skogen. Älsklingen som kört cross i många år har ju ett enormt försprång.

Våra nya, snygga hojar i solnedgången! :)

Idag började vi fila och greja med ett cykelställ till bilen så vi får med oss alla 4 cyklarna upp till fjällen. Det gick inge vidare och slutade med 2 stygn i fingret för älsklingen. En upp-och-ner vänd semesterdag med sjukhusbesök och ledsna miner. Men vi hoppas så klart att det läkt ihop så pass bra att vi ändå kan cykla nästa vecka.

Men sånt är livet.
Det blir inte alltid som man tänkt och idag får nya cykeln vila i förrådet.

Vi hoppas på en bättre dag imorgon. <3 br="">

Löpning med bad

Efter en skön sovmorgon och lite cykelmek begav sig sambon till stugan med bil för att snickra altan. Jag klädde mig för löpning till stugan och tog ryggan med vatten. Funderade lite vilken väg jag skulle ta men beslutade sist ta vägen via Sättra. Det skulle ge mig ca 16 km varav en uppförsbacke på 1 km. Bra träning det. :)

Solen sken och jag luffsade iväg till min favoritmusik. Det går uppför en hel del, ett par hundra höjdmeter första milen.
När jag kom till högsta punkten sken solen på mig. Jag hade svag motvind (så inte flugor o sånt skit kommer) det gick lagomt nerför, så där så allt bara rullar på utan att det är det minsta jobbigt. Och så kom just Euphoria med Loreen i lurarna. Alltså det var så himla härligt! Åh va jag njöt! Jag sjöng och sträckte armarna mot himlen! Så himla härligt!!

När jag sen kom till Vassgårda och bara hade 2 km kvar var jag så hög på endorfiner att jag inte ville sluta. Jag svängde vänster och avslutade med ett ärevarv runt Vilången.


Fick ihop 26,5 km och plumsade direkt i sjön när jag kom fram. Det var riktigt gött i vattnet. Jag stannade i och simmade en stund innan jag gick upp och la mig i värmen från solen. En fin dag.

Sen blev det grillat och kaffe.
Strax ska vi fara hem och cykla lite. Mtb är också kul!

För övrigt är det ett år sen jag och Johanna sprang 212 km i över 40 graders värme i Ungern.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fritt fall i 200 km/h

Redan förra året hade jag funderingar på att testa hoppa fallskärm. Min kompis och kollega Fredrik och jag började prata om det och bestämde att vi skulle göra det. Hösten gick fort och vi kom aldrig iväg. Därför tog vi tag i saken och bokade nu i vår. Idag var det dags!
Min coola svärmor blev också lite sugen och hängde med.
Jag var inte ett dugg nervös innan. Jag bara längtade efter att det skulle bli av. Såg fram emot det som tusan.
Bilresan till Västerås på knappa 2 timmar kändes lång och regnet piskade mot rutan. Det blixtrade ett par gånger också. Att hoppa fallskärm är väldigt väderberoende och det kändes som om det inte skulle bli av. Men himlen blev ljusare och bara några mil före Västerås sprack det upp och solen kom fram.

Vi var i god tid, nästan en timme före vår bokade tid. Vi fick fylla i papper och prova overaller. Sen satt vi i solen och drack kaffe och väntade. Det var mycket folk runt omkring.
När det var vår tur kom våra instruktörer och förklarade vad som skulle hända och satte på oss den sele som vi sen fästes med i dom. En snygg mössa och glasögon fick vi också. Sen var det dags att hoppa in i planet.

Det var ett pytteplan. Det var vi tre med varsin instruktör, en annan man och en fotograf. Sen var det fullt. Det var inte förrän precis när vi skulle accelerera iväg som jalusidörren drogs igen. Inga bälteslampor, ingen säkerhetsgenomgång, inga flygvärdinnor.
Vi steg uppåt och jag kände mig fortfarande väldigt lugn. Satt och kollade ut och på min instruktörs höjdklocka.
Sen gick det väldigt fort och dörren öppnades. Då blev jag plötsligt jättenervös. Att öppna en dörr i ett flygplan på 3500 meters höjd kändes "fel". Att hoppa ut ur det hålet kändes ännu mer fel...
Vi skulle hoppa ut sist. Jag hann inte tänka så mycket mer. Tur att jag inte fick någon betänketid. Då hade jag nog suttit kvar där uppe än. Jag tog ett stadigt tag i selen, böjde bak huvudet, precis som jag blivit tillsagd.
Och sen "ramlade" vi ut ur planet!
Jag faller i 200 km/h under kort stund. Jag känner hur kinderna vibrerar och när instruktören knackar mig på armarna (som han berättat att ha skulle göra när jag kunde sträcka ut mina armar) så sträcker jag ut armarna och flyger! Vädret är klart och jag ser hela tiden marken långt, långt där nere. Jag är inte ett dugg rädd. Det är så overkligt. Jag förstår liksom inte vad som händer.
Jag ser vatten som är grönt och det känns som om jag kommer landa där och dö. Men jag är inte rädd. Jag skriker inte. Jag bara är. Det är coolt.
Sen rycker instruktören i fallskärmen och det känns som om det tar tvärstopp. Nu kommer rädslan!
Det är skitläskigt! Han ber mig hålla i handtagen som styr och han säger åt mig att testa att dra i den ena. Då svänger vi runt och det snurrar och det känns som om vi tappar höjd väldigt fort. "Jag vill inte snurra!" säger jag. Men det är ju jag som håller i handtagen...
Han tar över "spakarna" och vi närmar oss marken. Det känns som om jag ska svimma. Jag tycker det är läskigt.

Bild tagen med mobilen genom en kikare

Men det går lugnt och fint och vi landar mjukare än om jag skulle hoppat från en stol. Benen är som gelé och jag sitter kvar på gräset. Händerna skakar. Kinderna krampar av skrattet. För jag är verkligen glad! Det var så häftigt! Trots att jag var så rädd en stund.
Vilken grej!

Åter på marken.
Jag, Fredrik och svärmor

Jag var rädd att det här skulle bli dyrt. Nåt jag ville göra fler gånger. Men "kicken" jag trodde skulle komma uteblev. Jag är jäkligt glad att jag testade men jag jag tror inte jag kommer bli nån fallskärmshoppare. Det var jäkligt coolt och jag är riktigt glad och stolt att jag fixade det.


En upplevelse rikare!

Premiärcyklat

Så fick älsklingen hem sin nya cykel till slut. Grym snabb leverans på 24 timmar från Evalds mtb. Igår monterades allt på och vi tog sen med cyklarna till stugan för att premiärcykla lite. Det gick bra och jag vet en som är riktigt glad för sin nya hoj. Eller jag vet två... ;)

Bor man i lägenhet på tredje våningen får man vara lite kreativ när man ska underhålla cykeln. Jag tog med min in i duschen. Tyvärr har vi ganska litet badrum, men det gick bra och vi blev rena. :)

Växlarna behövdes justeras lite på den allra nyaste cykeln. Så det löste vi med en enkel rem i chinsstången i sovrummet. Allt funkar liksom!

I morse efter frukost tog vi sen en tur i skogen. Det är riktigt skoj och jag vågar köra mer än tidigare. Kanske för att jag har en cykel som passar mig.
Sen var det dags att fara hem och äta och duscha innan avfärd mot flygplatsen i Västerås...

Transportlöpning

Årets bästa dag började så klart på bästa sätt, med löpning!

Det är sista arbetsdagen före semestern och jag tog mina ben som transportmedel till jobbet. Jag rundade först Picasso innan jag sen sprang vägen över Posseberg till jobbet. Fick ihop 2 fina mil.

Hängde in mina svettiga kläder i torkskåpet på jobbet så det skulle vara torra för hemfärden.
Avslutade och gjorde klart det som skulle och kopplade mail och telefon.

Fick sen en liten tjuvstart på semestern och flexade ut lite tidigare och sprang hem.
Antagligen luktade jag väl inte hallon direkt men, men...

 

Men nu är det semester!

I 3 veckor!!!