Höst

Vita sandstränder, Palmer, gröna hav med koraller och färgglada fiskar, snötäckta glaciärer, ett ökenlandskap eller en pulserande storstad. Allt har sin charm men Sverige på hösten är bland det vackraste som finns tycker jag. Ingen bild kan dock återge det som ögat uppfattar. Jag älskar hösten!

Foto: privat

Foto:privat

Vi har haft ett par fantastiska dagar med sol och klart väder. Solen återger naturens färger på ett magiskt sätt. Att ha förmånen att få vistas utomhus sådana här dagar är verkligen något jag vill unna alla.

Massagen i måndags gjorde gott och jag kände mig som en gummimänniska när jag gick därifrån. Låret mjukades upp och fick sig en dos linement. Skönt!
Idag gjorde jag sen personbästa på Hultetmilen, helt utan att försöka. Det känns bra just nu. Imorgon hinns det tyvärr ingen löpning men på torsdag och fredag blir det lunchpass igen i fortsatt strålande höstväder.

Kvalitetsdag

Idag kom barnen hem till mig igen. Jag var på massage och fick mitt lår uppmjukat så det är som nytt.
Vila, återhämtning och mys. Härliga måndag!

Imorgon blir det lunchlöpning i strålande höstsol! :) :)

Nygamla marker

Idag tog jag bilen till Filipstad. Skulle lämna tilbaka resväskan till mamma. Så då gjorde jag flera flugor på smällen och även tog en springtur i Filipstad.

Jag parkerade hos pappa och sprang till Kalhyttan och sen vidare runt Färnsjön. Milspåret i Kalhyttan är fram och tillbaka, upp och ner. Jag skrapade ihop 254 höjdmeter och kartan ser ut som ett barn har ritat. Men det var en riktigt trevlig mil i fin terräng. Skorna var genomblöta och jag var lerig upp till knäna. Som det ska va alltså! :-)

Jag har tagit beslutet att inte springa Sörmlands Ultra Marathon. Jag har bokat och betalt hotell och flyg till Espoo-tävlingen i Finland, jag ska springa Tjurruset i Stockholm helgen efter (och bo på hotell). Och nu ska ni få höra, jag ska till Ullared på shopping, också i oktober. :D Så det känns som om tiden och pengarna inte räcker till allt. När sedan jag fick erbjudande att ha barnen extra den 8 oktober så valde jag det. Det är ju KUL-helg i november också och jag är nästan bokad på något varje helg tills dess. Synd på en trevlig tävling men den går väl förhoppningsvis även nästa år.

Imorgon blir det vila och massage. Jag känner en början till ont på baksidan av höger ben. Där rumpan blir lår ungefär. Det gör inte ont bara att jag känner av det.

Vågor

Under hela min uppväxt har jag velat ha rakt, platt hår. Jag har plattat, rakpermanentat, sovit med mössa och kämpat. Allt för att håret skulle se rakt ut. Resultatet blev ett frissigt burr som inte alls såg ut som det platta, blanka hår jag ville ha.
Sen upptäckte jag en sida som heter lockig. Där läste jag om balsammetoden och tänkte att jag provar väl. Och se! Håret blev jättefint. Inget friss och en massa nya lockar.
Äntligen har jag accepterat mitt hår och jag är jättenöjd med det. Jag försöker inte se ut som någon annan. Det här är jag!

Edit: Jag är inte sponsrad av denna sida, om någon trodde det. :) Gillar bara konceptet.

Idag blev det en fotning till Sauconys löparmagasin. Bilderna vi tog i tisdags blev inte bra. När det var klart tog jag ett varv på femman. Sprang inte jättefort men fick iaf 24:46 på 5 km vilket känns himla kulnär man inte ens försöker. Sen sprang jag hem runt Ringleden. Det gick lite tungt på slutet men nu känns allt bra.

Hornen växer ut!

Det var meningen att kvällens pass skulle bli en lugn runda. Annica och jag möttes på halva vägen mellan våra hem. Efter lite kringelikrokar hamnade vi på spåret runt Lisas Höjd. Vi lunkade uppför och väjde för den stora vattenpölen genom att springa upp i riset bredvid. DÅ kom det en ung kille (Annica kände igen honom sen när han stannade och det visade sig att han var 13 år) och sprang förbi oss, han väjde minsann inte för någon vattensamling. Utan att uttala ett ord ökar vi farten. Hade vår runda varit hämtat ur en serietidning hade man sett våra tankebubblor ”ingen unge ska väl springa om oss” typ. Vi slet som djur och sprang fortare och fortare. Stackars killen framför var väl livrädd som var jagad av två hysteriska brudar som flåsar honom i nacken. Han höll undan bra och vi kom inte närmare än ett par meter.

När vi kom ner till vägen igen stannade han. Vi med. ”Bra kämpat grabben”, sa jag. ”Vi kom inte ikapp dig.” Han tackade och sa inte så mycket mer.

Förlåt killen, det var inte meningen att skrämma dig. Vi ville bara ligga först. Det var ändå lite kul att vi båda fick hornen att växta ut och vi fick ett bra tempopass i den kuperade terrängen. Tack killen!

Pannlampspremiär!

Efter en fotografering till Saucony's egen tidning körde jag milen i Hultet tillsammans med Daniel och Annica. Mörkret föll och jag fick jag prova min pannlampa för första gången på träning. Det funkade kanonbra och det är riktigt mysigt att springa i lampans sken.

Stigen var rinnande under långa bitar så man sprang liksom i en bäck. Jag njöt av varje km och jag var blöt långt upp till låren. Sista biten flög vi fram! Vilket pass! Åh va kul!

Spinnad

Idag blev det premiär för träning på Sannabadet.
Nytt och fräscht. Nya cyklar utan skrammel, gnissel och glapp.
Det var riktigt, riktigt roligt och jag gav allt!