Jag skriver...

tisdag 19 november 2013

Antal mil igen


Jag har återigen slängt ett öga på mina löpta mil under 2013 och kan konstatera att jag gjort 368 mil nu. Det är 42 dagar kvar på året och därför hoppas jag komma upp i 400 mil.

Detta är alltså inget seriöst mål utan mest en lite kul plojgrej. Inget jag kommer offra min hälsa för men det är lite skoj med statistik och siffror ändå. ;)

400 mil eller livet?
400 mil, det ÄR livet!
Foto: Privat

måndag 18 november 2013

Mina nya skor

Jag har nyligen köpt mig nya skor. Ett par trailskor och ett par nya Hoka. I helgen testades båda skorna på långpass.

I lördags sprang jag ju en terrängmara, Sweden Irontrail Marathon-banan som ju ska bli tävling nästa år. Jag använde då mina nya terrängskor, Inov-8 X-talon 212.
Det var riktigt blött, lerigt och halt i skogen. Skorna fungerade väldigt bra på stigarna. Bra fäste och skön löpkänsla.
Sulan består av kraftiga gummidobbar som höll fästet bra. Ett lite tjockare mockatyg (det turkosa) sitter längst ner mot sulan och det skyddar mot vassa stenar och rötter som annars kan kännas igenom på sidan av foten.
När de var nya...
Foto: Privat
Det lilla negativa jag kan komma på var att de var jättehalkiga på blöta spänger. Det är ju inga metalldubb under och jag kanade som bambi på brädorna. I övrigt är jag väldigt nöjd med dom.
44 km och inga bekymmer med fötterna.

Söndagens långpass gick på grusvägar och jag sprang för första gången i mina nya Hoka One One. Modellen heter Stinson Trail, men de funkar lika bra på väg.
Skorna är vansinnigt sköna och dessutom jättesnygga. Det är en härlig mjuk känsla och benen bara rullar på. Ingen trötthet eller ömhet och fötterna klarade sig helt utan skador, även denna dag som innehöll 49 km.
Nåt negativt kan jag hitta med de här skorna. Jag kär helt enkelt, i mina nya, fina skor. :)
Fel brallor till...
Foto: Privat

söndag 17 november 2013

KUL i Kristinehamn

Det har varit bråda dagar för mig. Inte en sekund att softa. Det har varit jätteskoj!
Vi börjar från sist.


Fredag, allt ska vara klart. Allt ska klaffa. Banan ska snitslas, löpare kommer med tåg och buss och ska hämtas. Alla ska känna sig välkomna på vandrarhemmet och det är mycket att hålla koll på. Under natten sov jag dåligt (igen) och tänkte för mycket. Samtidigt som det är mycket att hålla koll på så är det himla kul!
Lunchrasten ägnades åt snitsling av banan tillsammans med bästa Jörgen som hjälpte mig.

Snitsel blåser i vinden.
Var tillbaka på jobbet sen för att jobba nån timme innan det var dags att dra hem.
Kastade i mig lite lunch (!) och Tobias kom så vi packade bilen med alla goodiebags och matvaror.

Jag körde och hämtade på stationen, handlade på ICA Maxi och landade sen intill borden på restaurangen som skulle servera oss middagen.

Det smakade bra och efteråt följde vi med ut till Vandrarhemmet för att gå igenom morgondagens kartor.
Sen hem igen för att (försöka) sova.

Jag vaknade före klockan och steg upp. Kokade kaffe, värmde glögg, stekte ägg och åt frukost samtidigt, ståendes vid bänken i köket. Hann precis få in allt i bilen och köra upp den till Sjöändan där Tobias och hans pappa mötte upp så jag kunde lämna min bil där som fikastopp. Vi dukade upp i bagageluckan. Vatten, bullar, chips, kaffe, glögg, pepparkakor, choklad osv.

Tillbaks till Vandrarhemmet för att möta upp alla goa löpare och tillsammans springa Sweden Irontrail Marathon-banan, dvs Järnleden och Hultetleden. Ihop med alla löpare från Karlstad och Kristinehamn blev vi 35 stycken! Jätteskoj!

Fotade lite innan vi sprang iväg mot Fornborgen, Niklasdamm, Busshöjden och Hultet.
Alla samlade före start
Foto: Privat
Det var riktigt blött på stigarna och det blåste rätt hårt när vi kom ut ur skogen. Men det kände vi inte inne bland träden. Varmt och skönt var det, för att vara i november.


När vi kom tillbaka hade jag fått ihop 44 km och kände mig väldigt nöjd, pigg och glad.
Det blev få felspringningar och jag tror och hoppas det var nöjda deltagare som sen kunde ta för sig av gottebordet som vi kunde erbjuda tack vare ett fint bidrag från ICA Maxi.

Jag drog hem och duschade, fick skjuts till Sjöändan för att få hem bilen, handlade lite mer och svängde förbi svärmor som fyllde år. En stund innan den catrade maten skulle komma var jag tillbaka på vandrarhemmet.
Vi käkade, umgicks och lyssnade på Tobias som pratade om sitt äventyr i Alperna.

Efter ytterligare en natt med dålig sömn fixade jag fikat, handlade lite (ännu mer) och körde upp bilen till Niklasdamm. Sen sprang jag mot alla andra och hann ända in till Dye innan jag såg dom och kunde vända. Tillsammans tog vi oss sen norrut igen mot min bil och fikat. Det satt som ett smäck, men vi hann alla bli lite kalla innan vi sprang vidare mot Ölme.

Den böljande grusvägen tog oss sen mot stolpen och vidare till Marieberg. Klockan stannade på nästan 49 km. Dessutom med ett snitt på 5.51. Riktigt bra dagen efter en mara och kroppen kändes pigg och stark. Bra kvitto!
Gänget som sprang ihop idag.
Nu har alla löpare åkt hem och jag sitter trött och nöjd hemma i soffan.
Nöjd för att det blev så lyckat.
Nöjd för att vi fick så fint väder och att alla hittade runt.
Nöjd att jag fick ihop så fina goodiebags från Kristinehamnsföretagen Intersport Kristinehamn, Siluett, Casco, Arno Remmen, ICA Maxi och Kristinehamns Kommun.
Nöjd för att jag arrangerat min första grej och det gick vägen.

Inatt kommer jag sova som gråsten. Det känns så.

torsdag 14 november 2013

Segt som klister och hundra ärenden

Intervallerna igår tog hårt på benen. Att de dessutom sprangs i sugande gegga/grus gjorde säkert att det gav ännu mer.

Det är många bitar och mycket att tänka på inför helgen. Många ärenden att uträtta. Tankarna snurrade runt i huvudet igår när jag la mig och jag kunde inte somna.
- Har jag tänkt på allt?
- Hm, just det! Det måste jag komma ihåg imorgon (vad var det nu igen?)
- Och så måste jag ringa dit också!
osv osv

Somnade till slut och vaknade inte alls utvilad. Men tog mig ändå ut på en morgontur. En liten kort mil, bara. Tog det lugnt. Benen var riktigt sega. Men det var ändå skönt att få svettas lite. Och då landade alla tankar och det kändes genast bättre.

Lunchrasten idag ägnades sen åt typ hundra ärenden. Men nu börjar det arta sig och bitarna faller på plats. Det här kommer bli superbra!

Jag ser fram emot en trevlig KUL-helg!


KUL väder

Jo ra så att...

Det verkar som om leveransen av finväder är på ingång inför årets KUL-Helg. :)

Klippt från klart.se

onsdag 13 november 2013

Cykling, sovmorgon, intervaller och simning

Så var det äntligen tisdag och dags att cykla lite igen med Kristinehamn Multisport. Vi blev hela 8 stycken, 7 grabbar och så lilla jag. Det var halt i skogen och snart är det nog dags att få på dubbdäcken. Det blev en geggig och blöt tur på 1,5 timme.

Idag har jag varit på utbildning och därför började jag lite senare än vanligt. Gött, då kan man springa på morgonen och sen äta frukost hemma. Det är gött. Tänkte mig springa en mil typ, men när klockan ringde så ställde jag om den en timme senare och somnade om! Ha! Det satt fint det! Det behövde jag säkert. :)

Kvällen bjöd ju som vanligt på intervaller med klubben. Det är nästan kusligt va mycket intervaller jag gjort på sista veckorna.
Idag var det Josef som ledde oss.
Vi sprang upp till Björkvallen, som uppvärmning och där stod "Stegen" på schemat.
Vi körde 1.40 min, 40 sek vila
1.20 min, 40 sek vila
1.00 min, 40 sek vila
40 sek
Sen blev det långvila på 90 sekunder.
Sen stegade vi upp alltihop en gång, vila 90 sekunder och sen alla intervaller neråt igen.

Grymt jobbigt men säkert jättebra. :)

Efter löpningen gick jag in i simhallen och försökte mig på att simma lite. Det gick väl så där men jag tragglar vidare...

Det börjar dra ihop sig till KUL-helg. Det är mycket att få ihop nu. Hoppas dygnets timmar räcker till. Det kommer i alla fall bli en toppenhelg!

tisdag 12 november 2013

Blöt, blåsig morgon

Det skulle regna hela förmiddagen sa väderprognosen. Jag packade i ordning mina regnkläder inför morgonens löppass. Men när jag sen steg upp och tittade ut så såg det inte ut som om det regnade så mycket. Jag såg inte ens att det regnade. Så jag hoppade över regnkläderna. Planen var att springa en timme typ, och på en timme hinner man väl inte frysa ihjäl va?!

Jag mötte upp Ulrica längs Ringvägen. Med vinden i ryggen kände jag knappt att det regnade.
Sen vände vi.

Då. Kändes. Vinden. Och. Regnet. Mycket!

Vi borrade ner huvudena och hörde knappt vad den andra sa när vi tog oss ut ur stan. In i mörkret. Vinden och regnet piskade oss, men vi är ju inga maränger så vi höll ut. :)

Sen när vi vände in mot stan igen, kom skogen och banvallen och skyddade oss så vi fick lite lä. Det blev genast mycket skönare.

Landade in på jobbet vid 7 och var duschad och klar till kvart över. Lite lagomt så där.

Nu blir det mattajm före cykeltajm. Äntligen ska jag testa min nya cykellampa!

Cykelbild från i somras.
Foto: Privat