Årskrönika 2012

Det är hög tid att sammanfatta 2012. Återigen kan jag se tillbaka på ett bra år, både träningsmässigt och tävlingsmässigt.

Årets första tävling blev Karlstad 6-timmars i början av februari. Det gick bra och jag tog personbästa med 64,7 km och knep tredjeplatsen.

En månad senare statade jag traditionsenligt Skövde 6-timmars. Ytterligare ett pers med 69,1 km och en tredjeplats. Dagen efter loppet åkte vi till Thailand i 2 veckor och jag sprang inte många km. Sol, bad och återhämtning. Helt underbart!

5 dagar efter att ha satt fötterna på svensk mark startade jag i Ursvik ultra 75 km, där jag vann. Endast 2 startande kvinnor gjorde även att jag kom näst sist. ;) Mycket krafter kvar i mål och riktigt nöjd. Detta var även första deltävlingen i Peppes Trailcup.

Ursvik

Andra deltävlingen var Munkastigen Trailrun 44 km i Laxå. En fin dag som slutade med en andraplats.

Juni startades med ett kylslaget Stockholm marathon. Trots vädret med bara ett par plusgrader och 18 sekundmeter vind tog jag nytt pers med 18 minuter och kom i mål på 3.22 och placering 93.

I månadsskiftet juni/juli vankades årets stora utmaning, Ultrabalaton 212 km runt sjön Balaton i Ungern. Tillsammans med Johanna tog jag mig runt den där sjön med placering 25 av 34 fullföljande där 100 personer tvingades bryta. Det var enormt varmt med temperaturer över 40 grader i skuggan, som i princip inte fanns. Ett kraftprov och ett distansrekord.

Målgång efter 212 km

Endast 2 veckor efter denna långa tävling startade jag i Jubileumsmaran i Stockholm. Kroppen kändes ok, men lite seg. Efter 3 mil vaknade den till liv och jag kunde springa på i mål. Fortsatte extrasvängen för att få ihop en mara och kom återigen på plats 93 med tiden 3.48 vilket jag tycker är himla bra endast 2 veckor efter 21 mils löpning.

Jubileumsmaran

I oktober startade jag den tredje deltävlingen i Peppes trailcup, Holaveden Ultra 52 km och fixade ytterligare en tredjeplats. Jag tog det lugnt och laddade lite inför mitt lopp i England 2 veckor senare.

I och med detta vann jag också Peppes Trailcup!

Tillsammans med Maria for jag sen till England och sprang Round Rotherham 50 miles (ca 80 km). Det var en kvaltävling till Western States i USA, som jag sen bestämde för att inte försöka komma med till.
Det var iaf en jättefin tävling där målet var att komma i mål. Vi sprang ihop hela tiden och kom överraskande på en tredjeplats!

Tävlingsmässigt har jag alltså tagit många tredjeplatser men är väldigt nöjd över året.

Träningsmässigt har jag sprungit längre än tidigare, nästan 100 mil längre än 2011. Slutdistansen för 2012 slutade på 471 mil vilket ger ett snitt på ca 13 km dag.
Jag har klarat mig utan skador och är riktigt nöjd över mitt val att gå över till lågkolhydratskost. Jag mår mycket bättre fysiskt och använder mig bara av socker på tävling. Ett koncept som fungerar väldigt bra för mig.

Nu blickar vi mot 2013!

Nya springkompisar

Min kompis Mats startade en grupp på Facebook "Löpning i Kristinehamn" där vi med samma intresse kan sy ihop gemensamma träningspass och annat kul. En riktigt bra idé!
Igår la jag ut ett inlägg om sällskap på dagens runda och fick napp! En tjej och en kille mötte upp och tillsammans sprang vi och pratade bort dryga 13 km.

Nya bekantskaper är alltid kul och vi fick en trevlig tur tillsammans i lätt duggregn.
Nu blir det snart förhoppningsvis en skön nattsömn. Det var inte lätt att somna tidigt igår kväll och att stiga upp några minuter efter 6, när man är van att sova till 9.30 var heller ingen lek. Men förhoppningsvis sover vi bättre i natt.

Imorgon bitti blir det morgonspinning igen!

En gammal bild från förra året...

Pers på hamsterbandet

Idag är sista dagen på min julledighet. Imorgon är det in i rutinerna igen.
När jag klev ur sängen imorse hade mina vader krympt. De var jättekorta och det var svårt att ta ut steget. Skidåkningen igår har satt sina spår... Men efter en stund kändes lite bättre ändå.

Vi drog till badhuset idag, barnen och jag. De badade och jag gick till gymmet. Där ställde jag mig på hamsterbandet. Vet inte om jag någonsin stått ut en hel mil på löpband förut men idag sprang jag 90 minuter. Pers! :)
Bra träning med tanke på Espoo. Att vänja sig vid att springa inne och att stänga av hjärnan, eller rättare sagt att fokusera på annat än att man springer och inte kommer nån vart.
Sen kom barnen från bassängen och var hungriga så jag fick hoppa av och gå och köpa nåt ätbart till dom. Efter det körde jag lite styrka med kettlebell och hantlar. Riktigt gött!

Jag har påbörjat "Projekt helare fötter" och smörjer dom varje dag. Jag får ju alltid stora blåsor av långa lopp. Blåsorna sitter under själva förhårdnaden så de blir så djupa och gör jätteont. Hade de bara varit "vanliga" blåsor så gör det ju ont när de spricker och sen försvinner smärtan. Men de här gör ju så vansinnigt ont eftersom de går ner i fotköttet. Tanken med att smörja är att hålla dom mjukare och förminska förhårdnaden. Men å andra sidan är ju förhårdnaden ett skydd också. jaja..
Det kan ju iaf inte göra dom sämre med lite smörj. Vi får se om de håller längre i slutet av februari. Det är iaf värt ett försök. Håll tummarna!

Imorgon ska jag springa ute igen. Det är ändå det skönaste!

Det går utför

Idag steg vi upp jättetidigt för att åka de 21 milen till Branäs skidanläggning vis Sysslebäck. Där skulle vi njuta av härlig utförsåkning hela dagen. Det var helt perfekt väder med nån minusgrad. Solen tittade fram ett par gånger också.

Den här gången tog jag skidor på båda fötterna och klarade mig rätt bra utan att ramla. ;)
Barnen var med och de har verkligen utvecklats och lärt sig snabbt. De är jätteduktiga! Vi kunde lämna dom korta stunder i barnbacken så vi kunde köra på i lite brantare backar.
Totalt åkte vi i 5 timmar så det var riktigt trötta barn vi lastade in i bilen. Trötta men glada!

Vi har haft en sån mysig dag tillsammans och jag är så stolt och glad att jag får vara mamma till så goa grabbar.
Joakim frågade när vi kom hem om vi inte kunde åka dit imorgon också. :)

Turmat

Idag steg jag upp mitt i natten, det var iaf så det kändes. Men klockan visade 6.50 så det var i allra högsta grad morgon. Jag vaknade mitt i en hemsk mardröm. Jag drömde att det växte gröna, tjocka gräshår på hela mina ben och det kröp fästingar överallt på hela benen. Dessutom rökte jag. Inte bara en, utan tre cigg åt gången. Det var alltså en ren befrielse att vakna! Haha!!

Idag har vi varit i Örebro och jag skulle springa före. Jag steg alltså upp och begav mig ut i morgonen. Jag gillar ju att springa på morgonen, men idag kändes kroppen stel och tung. Ingen extra energi alls, noll löpkänsla.
Istället för att stressas av den låga farten drog jag ner ännu mer. Jag sprang så långsamt att det var jättebekvämt och njöt av morgonen istället. Dryga 19 km senare var jag hemma i den sköna duschen och till den goa frukosten.

I Örebro besökte vi XXL och jag har planerat testa frystorkad mat innan Espoo, därför passade jag på att köpa lite. Jag tänker mig nämligen ta med det och då måste jag ju testa före. Maten var ju ingen höjdare sist. Learning by doing, liksom. ;)
Jag köpte två olika sorter. Det stod Turmat på. ;) Det måste ju va ett bra tecken på en tävling. Fast det kanske inte krävs så mycket tur på en 24-timmars, men lite kanske?! Hihi...



- Posted using BlogPress from my iPhone

Långa lediga dagar

Jag har snart varit ledig från jobbet i två veckor. Det känns himla skönt. Jag försöker ändå att inte sova bort hela dagarna utan stiger oftast upp vid halv tio för att inte vända för mycket på dygnet. Det blir en kaffe i soffan och brunch vid 12. Sköna, lugna timmar. Tider att passa, stress och tidiga mornar har vi resten av året.

Igår följde jag Joakim som skulle leka med en kompis och sprang sen en tur därifrån. Solen sken från blå himmel och det var jätteskönt ute. Dryga 13 km till samlingen.

När jag kom hem var jag ensam hemma. Jag passade på att ha lite VAMS-tid (Vård av mig själv).
Ni vet, raka benen, ta hand om fötterna, plocka ögonbrynen osv. Jag har lovat mina fötter att bli bättre på att ta hand om dom. Kanske hjälper det mig på långa tävlingar framöver?! Kan ju alltid hoppas i alla fall.

Ikväll blir det biobesök tillsammans med barnen, Sune i Grekland. :)


- Posted using BlogPress from my iPhone

De första två

Årskrönikan får vänta lite.
Men idag är ju första dagen på nya året och hur börjar man det på bättre sätt än i springskorna?! :)

Det var nästan vårigt ute med några plusgrader och solsken. Jag styrde stegen mot skogen och njöt i fulla drag och kom inte hem förrän 20 km senare.
Riktigt härligt!

Nu står milräknaren på noll igen så nu är det bara att börja samla igen.

2013 here i come!