Året 2015

2015 har passerat och jag ska försöka mig på en sammanfattning av året.

Januari
Jag kör styrketräning och spinning.  Jag cyklar lite i snön, åker längdskidor och utförs. Jag hittar en ny träningskompis i crosstrainern. Jag testar långfärdsskridskor och gör mitt första långpass då vi åker till Filipstad. Jag är lycklig och full av endorfiner!

Foto: Privat

I slutet av månaden blir jag friskförklarad från min stressfraktur i lårbenshalsen och får klartecken att börja springa igen. Jag testar lite försiktigt på löpband innan jag ger mig ut.

Februari
Jag mår jag inge vidare. Är deppig och nere. Jag testar yoga och det är skönt.
Jag simmar, åker skidor och springer lite.

Foto: Privat

Mars
Jag mår bättre igen. Jag springer mer och fortsätter på crawlskolan.
I slutet av månaden tar jag årets första tur på racern och påbörjar träningen mot Vätternrundan. Jag köper också en mc och bestämmer mig för att ta mc-körkort. Något jag funderat på i jättemånga år.

April
Jag cyklar en del och gör mitt första långpass löpning, över 3 mil, sen skadan.

30 km hem
Foto: Privat

Vi åker till Evalds Demodagar vid Kinnekulle för andra året i rad. Under söndagen kör jag omkull och bryter tummen. Jag blir opererad några dagar senare och sista veckan i april blir helvila som nyopererad.

Fick testa en massa coola cyklar
Foto: Privat

Trasig tumme
Foto: Privat

Maj
Jag testar att springa och cykla racer med gipset och det fungerar helt ok. Ann-Sofie, Nina och jag springer Åsjöleden. Jag förlänger löppassen allt mer och får till några långpass.

Foto: Privat

Jag startar i Valmetloppet som genrep till Vätternrundan, 15 mil på racer. Det känns bra och jag kommer på fjärde plats.

Före start i Valmetloppet
Foto: Privat

Knappt en vecka senare startar jag Harsprånget och lyckas snitta 4:18-fart på 6 km utan någon fartträning alls. Känner mig nöjd.

Juni
Jag varvar cykling och löpning och letar lagkamrat till KFUM Multisport i Örebro. Jag hittar Camilla via arrangören och vi bildar ett lag. Jag får av gipset på tummen 3 dagar innan loppet, men vi genomför tävlingen tillsammans. En riktigt trevlig dag.

Foto: Privat

Vätternrundan går bra och sambon och jag tar sällskap hela vägen. Vi har en jättefin resa med fantastiskt väder och utan svackor.

Varmt och skönt i Hjo
Foto: Privat

Midsommar firas i Sälen och jag passar på att samla höjdmeter och springer i slalombackar. Hela familjen cyklar mtb i Rörbäcksnäs.
Silverleden på en dag genomförs som min lilla come back inom ultra. Jag hamnar på tredje plats.

Trea
Foto: Privat

Vi är hundvakter till svärmors hund som sen stannar kvar hos oss och numera bor här.

Juli
Vi kör en liten triathlonträning i Jörgens stuga. Jag paddlar luftmadrass istället för simning. Det är nämligen en av grenarna i Sportkullan Adventure Race som jag ska vara med i tillsammans med Ida och Linn. Tävlingen genomförs i Älvdalen och efter en spännande dag hamnar vi till slut på andra plats.

Ida, Linn och jag
Foto: Privat

Augusti
Löpningen är i stort sett tillbaks som det var innan skadan.
Sambon och jag startar i AIM Challenge multisport i Lindvallen och vi får en jättetrevlig dag. Jag var lite starkare och fick snodda en del. Det visade sig sen att sambon hade borrelia så då fick vi en förklaring på hans tillstånd.

Foto: AIM challenge

Jag är med och arrangerar Sweden IronTrail Marathon. Jag springer banan som siste löpare och får ett trevligt långpass.
Jag klarar uppkörningen och har därmed bokstaven A på körkortet och kan köra mc när jag vill.

YES!
Foto: Privat

September

Jag är med på landslagslägret i Lidköping och proppas full med motivation och inspiration. Helt underbart att träffa vännerna igen.

Vi sprang bla till Läckö slott
Foto: Privat

Jag deltar i Tjurruset och har en mycket bra dag och hamnar på 13’e plats utan att försöka springa fort.
Jag kör cirkelträning på gymmet och springer i skogen med hunden Mira.

Oktober
Vi tar bussen till Karlstad och springer hem. Ett bra långpass på 53 km.
Jag kör lite intervaller med klubben och står själv som ledare ibland.
Vi drar över till Karlstad och springer Skutberget All in med en massa härliga löpare.
Månaden avslutas med Kullamannen, Himmel, Hav och Helvete. En tuff tävling med branta backar. Jag hamnar på fjärde plats av damerna och på 38 totalt av 180 fullföljande. Jag är nöjd med insatsen.

Målgång
Foto: Privat

November
Jag blir förkyld för första gången på länge och får kurera mig. Jag hinner bli frisk till månadens höjdpunkt, KUL-helgen. Jag får fina mil i benen tillsammans med vänner och vi får se vacker natur.

Fina omgivningar
Foto: Privat

För första gången är jag med och spelar in en pod i Löparsnack. Den handlar om UTMB och du hittar den här.

Månaden avslutas med Hultet All in. Vi springer alla slingorna på Hultet. Jag joggade även hem efteråt och kunde kassera in 50 km på löpkontot. En mycket lyckad dag.

December
Jag gör en egen liten julkalender. Jag tar en kortlek och drar kort varje gång jag ska springa och springer sen summan i km. På julafton ska alla kort vara slut. Jag ror ihop min lilla utmaning och får ihop 38 mil på 23 dagar.
Jag drar ihop Skärgårdsloppet Lucia edition och vi blir ett gäng som socialspringer 12 km en strålande vinterdag.

Tillsammans med mina klubbkamrater ordnar vi sen ett Sylvesterlopp på Nyårsafton och glädjande nog kommer 52 personer och springer! Jättekul!

Summa 2015
Året har inneburit en hel del varierad träning vilket är väldigt bra och något jag ska försöka hålla fast vid. Enda skadan under året är en stukad fot och min brutna tumme vilket får klassas som godkänt.
Jag har ökat löpdistanserna och jag hoppas nu vara redo för 2016 och då ska jag springa riktigt, riktigt långt igen!

Jag ser också fram emot våren och få köra mina nya hoj som jag köpte i december!

Lite siffror 2015
Antal löpta mil 348
Antal löppass 223
Antal km/pass 15,61 km
Antal dagar med träning 274
Antal träningspass 356 st
Träningstid: 29.504 min vilket motsvarar 20 dagar 11h 44min

Mot 2016!

Status kalender

Det börjar närma sig julafton och min lilla adventskalender som jag genomfört sen den 1 december börjar lida mot sitt slut. Jag har bara ett kort kvar att springa.

Så här i efterhand kan jag se tillbaks på många fina mil och det här passade verkligen mig. Jag är en spontan träningsperson och har svårt för träningsscheman och program. Nu har jag dragit dagens kort på morgonen och inte vetat dag för dag vad som väntat. Jättespännande och det har som sagt passat mig jättebra.

Första veckan tog jag en vilodag, jag trodde nämligen inte att det skulle bli någon tid för löpning på jobbets julbord så jag lämnade grejerna hemma. Men det var skönt att ta det lugnt och njuta av jacuzzi och god mat på Dömle Herrgård.
Första veckan landade ändå på 102 km.

Foto: Privat

Andra veckan blev det också en vilodag och veckans km summerades till 117 km. Med Skärgårdsloppet Lucia Edition som jag drog ihop på söndagen då jag sprang som tomte.

Foto: Privat

Tredje veckan genomfördes utan vilodag. Kroppen känns fantastiskt stark och trots mörker och blåst så är det härligt att springa. Jag har lyssnat på Kepplers Stalker som ljudbok under löpningarna och det har varit otroligt läskigt och spännande. Men nu tog den slut och jag ska ladda in en annan bok. Den boken rekommenderas verkligen.

Lilla Mira och jag
Foto: Privat

På lördagen tog jag sällskap av Mira, som bor hos oss nu.
Jag har länge velat ha en hund. Jag har växt upp med hund i familjen och tycker det är så underbart med det sällskap och den fina vänskap som finns med ett djur.
Vid midsommar var vi hundvakt åt svärmors hund och sen dess har hon bott kvar hos oss. Jag älskar hundlivet och är oerhört tacksam att vi får ha henne hos oss.
111 km blev summan av veckans km.


En annan utmaning i utmaningen är att räkna ut vilken väg jag ska springa för att få ihop rätt antal km'ar utan att behöva springa runt kvarteret hemma. Det har gått bra vissa dagar och det har diffat på några hundra meter. Men några gånger har jag fått förlänga turen med ett varv runt kyrkogården hemmavid.

Nu är det sista veckan och den startade med 24 km i går.
Idag sprang jag ett mycket trevligt pass med Jörgen i skogen. Nu återstår bara ett kort och det spar jag till julafton.

Den här kalendern har gett fin mängd i benen och jag känner mig stark igen. Jag ser fram emot att få springa i ett dygn i Espoo i Finland om 2 månader men först blir det en månad till med lite mer mängd på hemmaplan.

Så jag vill önska er läsare en God Jul och på återhörande!

Mira
Foto: Privat

Samlingen börjar

Imorgon är det den 1 december. Många bloggare har sina individuella adventskalendrar. Jag har inte haft det tidigare men tänkte göra en liten egen variant av Johannas kalender.

Det är nämligen dags att börja samla km'ar inför Espoo 24h i slutet av februari. Jag tänkte att jag skulle få ihop lite extra många nu under december och januari.

Så jag tänkte så här.
Jag tar en kortlek och varje gång jag ska ut och springa så drar jag ett kort eller fler. Och så springer jag den summan som korten visar. På julafton ska alla kort vara slut.
Det ger en total sträcka på 364 km fram till jul. Det ger ett snitt på 15 km om dagen.

Igår fick jag fö till ett väldigt fint pass. Vi var ett gött gäng som sprang alla banorna på Hultets friluftsgård. 16, 10, nya 7,5an, femman, trean, 2,5an och ettan. Efteråt joggade jag hem.
Mycket trevligt!
+875 höjdmeter på 50 km. Tummen upp!

KUL-helgen 2015

Det började redan 2008, ett gäng sprang längs Göta Kanal (rätta mig om jag har fel) men då deltog inte jag. För mig var det första gången 2009 då vi samlades i Ulricehamn. Jag pratar om KUL-helgen. Helgen då vi likasinnade träffas, gottar oss i en massa härliga km’ar och bara nördar ner oss i löpningen.  KUL står i det här fallet för Kommittén för Ultralöpning.

Jag har sett många fina stigar o platser utöver Ulricehamn,  tack vare KUL-helgen. Vi har varit i Enköping, Halmstad, Jönköping och Skövde. 2013 ordande jag och Tobias helgen här i Kristinehamn.

I år hölls alltså helgen i Skövde. På lördagen fick vi njuta av Billingeleden och dess kuperade omväxlande terräng. På söndagen sprang vi Sveriges vackraste landsväg, Valle-vägen.

Vi fick kalasgod mat, en massa motivation och inspiration och så fick vi göra det vi älskar. Springa. 100 km finfin löpning på 2 dagar.

På lördagskvällen fick vi lyssna på fantastiska Kristina som ensam sprungit genom Iran. Det var otroligt intressant.
En mycket bra och lyckad helg!

Löparsnack

I början av oktober åkte jag till Stockholm för en dag. Jag hade nämligen blivit kontaktad av Agnete Dannenberg som driver podden Löparsnack. Det skulle pratas UTMB!

Det var med fjärilar i magen jag steg in vid inspelningen. Jag har aldrig gjort något sånt här tidigare och jag är väl inte känd som den som pratar ihjäl folk (jag inte känner så bra) heller. ;)
Jag hade kastat i mig mat strax innan och fick lite halvpanik att jag skulle rapa rakt i micken. Jag klarade mig utan det, tack o lov!

Jag var sjuk nervös när jag satt där, men det blev rätt bra ändå. :)

Podden finns att lyssna på här. Löparsnack

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Privat

Kullamannen. Himmel hav och helvete.

Tredje gången gillt. Jag var anmäld till tävlingen redan 2013, men då inföll VM i 24h samma dag och jag fick skjuta min start till 2014. Då var jag skadad och kunde inte heller springa denna äventyrstävling. Då låg tävlingen i maj men är nu flyttad till Allhelgonahelgen. Den här gången kom jag iväg och det var verkligen himmel, hav och helvete.

Min kompis Maria och jag morgonjoggade lite hemmavid innan vi satte oss i bilen för de 49 milen söderut till Skåne. Bilresan gick bra och vi kunde checka in på Valhall Hotell och Konferens i Ängelholm. Vi fick ett mycket bra mottagande och personalen var väldigt tillmötesgående och fixade frukostbricka till oss så vi skulle få i oss frukost på tävlingsdagen, eftersom vi var tvungna att lämna hotellet redan innan frukosten öppnade.

Vi for sen iväg till Mölle och kollade på målgångar av The Dark side och rekade lite parkeringsplatser och duschmöjligheter inför morgondagen.

På tävlingsdagen ringde klockan ett par minuter i fem och vi steg upp och åt vår frukostbricka och gjorde oss klara. Vi anlände till Mölle hamn och starten strax efter 6.30, precis som vi planerat. Starten skulle gå klockan 7 och vi hann fixa i ordning våra drop bags, gå på toa och krama varandra Lycka till.

Maria o jag före start
Foto: Privat

Kullamannen kom ridande till häst och stämningen var hög när dagen sakta grydde och startfältet släpptes iväg. Jag kände mig pigg och glad och travade iväg. Vägen började på asfalt men övergick snart på stig. Vackra lövtäckta stigar i bokskog. Ja, det var så fint! Men det var också lite lömskt eftersom löven täckte marken såg man inte hur det såg ut och jag var rädd att vricka foten (som jag gör om och om igen).

Vi skulle springa tre varv på en bana som var drygt 20 km. Första varvet såg jag som ett upptäckarvarv, det andra som ett transportvarv och det tredje som ett ärevarv och final.

Banan var böljande på dessa vackra stigar och vägar innan vi tog oss brant ner mot havet. Där fortsatte färden med klipphopp längs stranden. Stora stenbumlingar som vi fick hoppa/gå mellan. Sträckan var ca 1 km. Jag kände mig ganska stark men pulsen låg onödigt högt.

Vi passerade Nimis och Lars Wilks konst innan vi påbörjade klättringen uppåt. Det var brant och jag hjälpte till med händerna för att ta mig uppåt. Väl där upp vände vi neråt igen mot havet, och där nere väntade den största och brantaste uppförsbacken. Jag kröp och försökte få fäste med fingrar och fötter för att ta mig upp, stenar lossnade och rullade neråt. Det kom stenar ovanifrån men jag klarade mig. Det fanns långa rep som kunde användas för att dra sig upp i. Jag tog lite hjälp av dem men eftersom det var så många som använde samma rep så blev det lite svajigt.

På toppen kunde vi sen se ut över havet och nu började fin stiglöpning igen. Det skulle finnas två vätskekontroller efter banan så jag hade bara en halvlitersflaska med mig. Den var slut efter andra uppförsbacken och nu började jag bli törstig. Första milen hade tagit 1h20min.

Här började jag känna mig negativ. Jag var så törstig och pulsen låg högre än den brukar. Jag väntade på vätska och frågade de runt om mig om det inte skulle finnas en vätskekontroll och då sa de att vi snart är vid fyren där det skulle finnas vatten.

Väl framme vid fyren efter drygt 15 km fanns det vätska och jag svalde snabbt över en liter vatten. Mums va gott! Jag fyllde min flaska och tog mig nerför en brant med massor av lösa stenar, under en ek, (det var som en tunnel) och vidare över gräshedar, genom kohagar och mot varvning.

Vätskan kom ut i kroppen och med den kom energi och mer positiva tankar. Jag varvade som tredje dam, tog en extra flaska till ryggan från min drop bag och sprang ut på mitt näst sista varv.

Jag fick i mig en Snickers och fick sällskap med kille. Vi pratade och sprang och hade trevligt.

Över stenarna vid havet och uppför branta backen. Pulsen låg lite bättre nu men ändå lite för högt. Den här gången när vi vände neråt sprang vi över en spång med tvärliggande brädor, den kände jag inte igen från förra varvet. Inte heller ett blöthål. Hmm, hade vi sprungit fel? Jag frågar de andra men de känner inte heller igen sig men vi har löpare både framför och bakom och massor av snitslar så det borde vara rätt väg.
Det visar sig att arrangören klokt hade dragit om banan då stora stenar kommit i rullning i backen med repen. Nu fick vi istället klättra en annan väg och fick 70-75 höjdmeter mindre då vi inte kom hela vägen ner till havet igen.

Andra varvet kändes bra. Mycket bättre när jag hade dubbla vattenflaskor och jag petade i mig Snickers och salttabletter. Andra varvet kändes kortare och allt flöt på bra. Solen bryter igenom molnen och det är varmt och skönt. Utsikterna över havet är magnifika.

Sista varvningen nu och jag dricker Cola, tar med mer energi o sticker ut på sista varvet. Tvåan, trean och fyran i damklassen är samtidigt inne för varvning. Jag sticker ut som nummer två, men blir snabbt omsprungen av den blonda tjejen. Hon ser lätt ut.

Nu är det sista gången vi får springa på de fina stigarna. Sista gången på stenarna vid havet och uppför backen vid Nimis. Trean tassar förbi mig på lätta snabba ben. Vi pratar en stund men jag släpper henne. Hon springer för fort. Jag börjar bli lite trött.

Sista gången vid fyren och jag fyller flaskorna och dricker. Jag dricker jättemycket. Nu är det bara drygt 5 km kvar. Löpare från någon kortare klass kommer och svischar förbi i en väldans fart. Jag lunkar på. Njuter lite vid de sista km’arna och blickar ut över havet. Det är så fint. Tänk att jag får springa här. Jag drar i mig saltdoften från havet och tassar över de små vita runda stenarna. Över asfalten och ner tillbaks mot Mölle Hamn och målgången.

Jag kommer i mål på 8.07.24 och fjärde dam. Jag känner mig nöjd och glad. Det är skönt att komma i mål och det känns i benen att det var många höjdmetrar. Maria tar emot mig i målet och vi käkar chips och minglar lite.

Målgång!
Foto: Privat

Men jag blir snabbt kall och det är dags att ta sig upp till Grand Hotel där vi blivit lovade att vi skulle få duscha. Jag skakar och är blå om läpparna.

I receptionen är det en kund före och en kille kommer och väntar. Han erbjuder sig att låna ut sitt rum och sin dusch till oss! Vilken hjälte! Vilka snälla människor det finns! Vi får göra oss rena och vi snackar en stund. Fantastiskt trevligt! Tack Mathias från Kalmar!

Middagen avnjuts på hotellet efter ett intressant föredrag av Scott Cole. Sen drar vi oss tillbaks till Ängelholm och sängen. Vi är riktigt trötta och lite stela i benen. 

Morgonen därpå är det sovmorgon, hotellfrukost och sen tog vi oss en stapplande jogg ute i de vackra omgivningarna innan vi styrde bilen norr ut igen.

Morgonjogg på stela ben
Foto: Privat

En jättetrevlig helg var till ända och ett snyggt bältesspänne var bärgat. Och en massa vackra minnen och upplevelser av att ha fått springa i den vackra naturen runt Kullaberg.
Tredje gången gillt!

Bältesspänne
Foto: Privat

Kullamannens bilder från dagen 

Och till sist, en fin film från banan.

Pusselbitarna för 2016

De lite större bitarna i 2016 års pussel börjar läggas på plats. Det vill säga de stora tävlingarna.  

Som jag berättat tidigare kommer jag åka till Finland och Espoo 24 h i slutet av februari för att testa mina 24-timmarsvingar. Se vart jag står och hur långt min väg tillbaka hunnit gå.

I maj kommer jag åka till Grekland igen. Olympian race. Man ska ju slutföra det man påbörjat och jag kom ju aldrig i mål pga av min dumma skada. Så jag måste tillbaks och springa hela loppet. Så är det bara.

Olympia
Foto: Privat

Sen har vi Köpenhamn Ironman i augusti. Mitt första triathlon. Jag har inte något tidsmål. Jag är fortfarande en löpare som simmar och cyklar. Jag ska genomföra och ha kul och uppleva.

Sen har vi lite mindre bitar i pusslet, Skövde 6h i mars och KFUM Multisport i juni,

Vi har lite eventuellt som  
Vätternrundan 17 juni

Åre Extreme Challenge 2 juli
Lurs Backyard Ultra 9 juli

Sen dyker det säkert upp annat skoj på vägen också.

Men först nu har jag Kullamannen i slutet av månaden att se fram emot. Det ska bli riktigt kul! ca 63 km och 3000 höjdmeter. Den kallas ju även "Himmel, hav och helvete" och det låter ju spännande!
Det blir lite tredje gången gillt för denna tävling. Jag var anmäld redan 2013 men då sprang jag VM den dagen och fick ställa in. Förra året var jag skadad och fick återigen lämna återbud.
Men nu! Nu ska jag dit!