Trailskor

Jag älskar ju mina Saucony Kinvara. De springar jag alla pass i, från korta till långa tävlingar. I sommarvärme på Ultrabalaton 212 km och inomhus på banan i (på?) Bislett 180 km till Ursvik Ultras isiga, snöiga 75 km, marathon och på korta träningspass.

På Round Rotherham tror jag det kommer krävas en mer terrängsko. Jag har även salomon S-LAB XT-wings som jag sprang halva UTMB i. Jag gillar dom, men inte till hundra. De är lite för låga fram så de skaver på ovansidan av min stortå (eller är det min stortå som är för tjock för skorna?). De känns inte heller så "ombonade" och mjuka som Kinvaran gör. Men de har ett riktigt bra grepp och är lätta och snygga.
Jag har provat crossmax på affären och gillade dom bättre.

Kinvara har ju nu kommit med en mer trailvariant av sin sko.
Det finns ju också modellen som heter Peregrine, som också är en trailvariant, men de gillar jag heller inte lika bra som Kinvara.

Så nu är frågan om jag ska köpa mig ett par Salomon-skor (Fellcross), som ju faktiskt är kung på trailskor. Eller om jag ska köpa Kinvara trail. Jag tror inte jag kommer köpa båda, tyvärr.

Bild från Salomon

Bild från Saucony

Rent spontant ser ju Salomonskon bättre ut. Hur det känns är ju en annan femma.
Jag ska dra mig ner till Intersport och testa, och hoppas att de har de modellerna.

Andra tips på trailskor? La sportiva sägs vara bra. Även invo-8. Jag har ett par inov-8 Roclite men de är för höga på sidan så de skaver hål på fotknölen på sidan. De kan jag skänka mot fraktkostnaden om nån är intresserad. Storlek 42 tror jag.

Svårt val

Ohio, hästen jag ägde före mitt liv som mamma ägs numera av en tjej, boende här i stan. Hon har nu kommit in på skolan för att plugga till veterinär. Jag har då fått frågan om jag vill va medryttare på Ohio ett par dagar i veckan.

Jag känner att jag står med ena foten på ena sidan och den andra på andra sidan.

Det är över 10 år sen jag sålde hästen. De få gånger jag sitter upp i sadeln nu känns det som att "komma hem". Jag kan inte föreställa mig nåt bättre. Det är som en pusselbit som passar där. Det känns bara så rätt!

Ohio och jag för länge sen. Nu är han desto vitare.

Ohio är en helt underbar häst och jag älskar att vara med honom. Imorse ropade jag på honom när jag sprang förbi hagen och han kom mot mig. Finaste pållen liksom!

Att uppleva skogen och naturen tillsammans med honom är som balsam för själen. Kinderna gör ont av det fåniga leendet som inte lämnar mitt ansikte på flera dagar.

Jag älskar livet i stallet, borsta, rida och snosa och pussa på den mjuka mulen. Galoppera genom skogen, över gärden. Flyga fram genom naturen med flera hundra kg muskler arbetande under mig. Det är jag liksom.

Men...

Hästlivet känns som ett avslutat kapitel i mitt liv just nu. Jag är glad att jag slipper åka till stallet varje dag. Att jag är fri att göra vad jag vill.

Liksom alla andra har jag 24 timmar per dygn att fylla med vad jag vill. Om jag ska ta hand om Ohio går det några timmar den dagen. Det betyder några timmar färre tillsammans med min sambo eller mina barn och mindre tid för löpning. Det hela handlar ju om prioriteringar.

Kanske är det bra för min kropp att tränas genom ridningen istället för att bara springa? Kanske gör coreträningen genom ridningen mig till en bättre löpare?

Jag vet inte hur jag ska göra... Jag måste lämna besked snart.



Lästips!

Har läst kommentarerna i bloggen Saker jag stör mig på, på marathonbloggen.
Fantastiskt rolig läsning! Jag skrattar högt!

Bra morgon

Det här med att man sover i cykler börjar jag tro på mer och mer. Att vakna i rätt cykel, när man sover som lättast känns så mycket bättre. Imorse vaknade jag av mig själv 4.57. Klockan skulle ringa 5.00. Jag kände mig pigg och utvilad, inte så vanligt vid den tiden på dygnet. :)
Jag steg upp och klädde mig och sprang iväg med förhållandevis lätta steg för att vara så tidigt på morgonen.

Ohio och Cadam

Stegen tog mig ut mot Järsberg och jag passerade Ohio i hagen och hejade på honom. Jag fortsatte utåt Posseberg. Det var varmt och kvavt ute. Nästan 17 grader och molnigt. I skogskanten låg det som dimma.
Jag hade musiken med mig idag och spelade och sjöng medan jag sprang längs vägen. Det kändes bra!

Det märks att det fortfarande är semestertider för det är lugnare än vanligt ute. Några få bilar såg jag, annars var det lugnt och fridfullt.

Tiden rusade iväg och rätt som det var pep klockan för 20 km och jag var precis hemma. Tog mig uppför trapporna och väckte barnen medan jag stretchade och svettades av. Idag var jag verkligen sjöblöt av svett. Det var så fuktigt ute också.

Dusch och iväg med barnen som numera går själva till fritids. Sen cyklade jag iväg till jobbet, nöjd och glad. En bra morgon!

Nästan 19

Lunchpasset idag bjöd på soligt och varmt väder. Den första km'ern kändes superseg och jag var egentligen inte alls sugen på att springa just då. Men jag hade ju bytt om och var på väg. Ingen idé att avbryta då. :)

Som vanligt gick det lättare och lättare och farten ökades eftersom. Skönt, benen rullar på.

Nästan 19 km senare tar jag en snabbdusch och sätter mig vid datorn och jobbar, samtidigt som jag äter min matlåda. Att kunna flexa på lunchen är guld värt!

Bjuder på en fin bild idag. För det mesta använder jag vattenfast mascara. Som synes, inte idag. hihi

Panda-Sandra

Undrar vad kvällen har att erbjuda. Det är ju varmt och sommar idag! Underbart!

I tävlingsplanering

Maria frågade mig om jag inte ville följa med över till England och springa Round Rotherham, som en kvaltävling till Western States. Jag trodde att jag redan hade kvalat eftersom både TEC och UTMB är kvaltävlingar men de skulle ha genomförts från november 2011 till november 2012, för att få starta i Western States 2013. Jag gjorde ju tävlingarna tidigare under 2011, så jag får köra en till. Lucky me! :)

Målgång UTMB Foto: Jörgen Johansson

Så igår bestämde jag mig för att försöka komma till Western States 2013.
Round Rotherham får bli ett första steg. Sen ska det ju till en hel del tur i lotteriet också för att få en startplats.

Tävlingen går i England den 20 oktober och är 50 miles, dvs 80 km. Det är ett traillopp och banan innehåller 800 höjdmetrar. Englands nationalfågel är ju Nederbörden ;) så jag kan tänka mig att det kan bli rätt blött och lerigt där i slutet av oktober. Men det ska bli himla kul!

Att jag sen äras med Marias sällskap är ju bara supertrevligt!

Så nu ska det bokas tåg, flyg, hotell och anmälas. Wiiiiiiiiiii!!!!

Kvällslöpning med samuraisvärd

Det var längesen jag sprang med pannlampa på träning. Det måste varit i våras eller så.
Jörgen ska springa UTMB om en månad så han springer med sin utrustning och provar ut olika saker. Igår fick jag ett sms om jag ville med och springa på kvällen. Jag hade ju egentligen redan gjort ett pass, men sa ändå ja.

Vi skulle springa 20 km-spåret på Hultet. Det är ett kuperat singel-track-spår som tydligen inte underhålls nå värst. Vi sprang åt motsatt håll vad vi brukar och jag var nyäten och rapade taco-paj. Men som alltid är det trevligt och glada miner med Jörgen. Vi tog oss i utlovad snigelfart genom skogen och upp mot Busshöjden, Kristinehamns gamla slalombacke. Vi sprang uppför hela backen och fortsatte på det som kanske kan klassas som stig. Det hade varit bra med ett samuraisvärd eller nåt att röja väg med. Ibland var det springbart och ibland fick vi gå. Helt klart borde nån (vi?) röja spåret, annars är det snart helt igenväxt.
Ljungen nådde oss upp på låren och rev mina ben. Ormbunkarna nådde midjehöjd och dolde vart vi skulle sätta fötterna.

Utsikt fr Busshöjden en annan dag.

Men inte hängde vi läpp för det! Vi fortsatt glatt, pladdrade på och avhandlade ämne efter ämne.

När vi kom ut på stigen på milspåret ökade vi farten och i pannlampans sken kändes det som om vi flög fram! Det var inget fel på krafterna ikväll. Morgonens sega pass låg bakom mig och jag matade på. Det blir sån otrolig fartkänsla i skogen i mörkret.

Jag var inte hemma och duschad förrän kl 23! Jag brukar inte kunna sova om jag springer för sent men igår steg jag upp tidigt och kasserade jag in 32 km på spring- och må-brakontot så jag somnade faktiskt så fort huvudet nått kudden.

En trevlig dag som började med en dryg mil kl 5 och slutade med två kl 22!

Jörgen och jag i vintras.