Att lura sig själv

"Du kan inte lura dig själv!" Kommentaren fick jag häromdagen när vi diskuterade min avsaknad av träningslust just nu.

Igår när jag gick o la mig bestämde jag mig för att göra just det. Jag visualiserade, tänkte, drömde och intalade mig själv att lusten var på väg tillbaka. När jag sen slöt ögonen och föll in i drömmarnas värld så längtade jag faktiskt efter morgonen och mitt löppass.

Halv åtta ringde klockan, jag steg upp och klädde mig i lugn och ro. Tog mig ut och sprang iväg. Det kändes bra!! :) För första gången på ett par veckor njöt jag. Benen pinnade på. Det gick hyffsat lätt och trots att det regnade så sken solen inom mig. Jag är på väg upp! Upp ur svackan och upp ur de negativa tankarna. Jag har lurat mig själv!

Nu ser jag fram emot en ny vecka med formtoppning och sköna km'ar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Genrep

Försöker se stark ut?!

Efter gårdagens provpackning av väskan drog vi ut i morse, med fullpackad väska och med stavar i handen (har ännu inte hittat nån bra lösning att fästa dom, men det kommer).

Efter många stopp och finjustering av ryggsäcksinställningar så känns det som om pusselbit efter pusselbit faller på plats. Jag pluggar på PM och det känns som om jag får mer och mer kontroll. Även om det fortfarande känns lite pirrigt så är jag mycket lugnare nu. Jag är stark och väl förberedd! (försöker jag intala mig... ;))

Jag har bokat tågbiljett till Stockholm och Arlanda. Det enda som jag måste ordna nu är lite sjukvårdsgrejer och en mugg som jag ska ta med (som ingår i den obligatoriska utrustningen).

Nu är det nära!! Weeee!!

Det klarnar!

Ikväll har Jörgen varit här och vi har gått igenom kartor, energi och packning. Imorgon bitti ska vi ta ett pass tillsammans med ryggan på, inkl alla grejer.

Nu känns det genast lite klarare med allting. Vad skönt!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Energi

Jag sitter och skissar på en energiplan inför UTMB och ska lägga en beställning på Runners Gear på Hammers Perpetium. Jag provade denna typ av energi under TEC och det fungerade mycket bra.

Jörgen är en rolig kompis och han ska springa CCC. Det är en kortare variant av UTMB och banan är de sista 10 milen som jag springer. Jörgen och jag ska ta en date snart och gå igenom upplägg och resa. Shit! Det börjar dra ihop sig. Det är riktigt kul att han är med och det kommer vara ett stort stöd för lilla mig. Just nu känner jag mig så osäker på allt som rör denna tävling. Men det kommer säkert lägga sig bara jag kommer på plats.

Igår sprang jag tillsammans med min arbetskompis Klas (som håller på med en Svensk Klassiker). Han ska springa Lidingöloppet som sista gren. Vi tog oss an Hultets 16 km'ers slinga. Den är mycket kuperad och går i bitvis teknisk terräng. Klas som inte är så erfaren på längre sträckor gick ut hårt. Jag försökte hålla nere tempot. Han kämpade på mycket bra men kroknade lite på slutet. Det var mycket varmt, runt 26 grader i skuggan. Vi promenerade den sista biten in i mål.
Men han sa något som gjorde mig så glad.
"Det märks att du är riktigt stark uppför!"
Eftersom jag har tränat en del backlöpning under sommaren kändes det riktigt kul att höra. :)



Klas och jag i september förra året



Snart är det dags att skörda frukten från allt slit i sommar. Först ett varv runt berget Mont Blanc och i morse råkade jag anmäla mig till Lidingöloppet. Efter denna sommars backträning så ska jag ta den där förbaskade silvermedaljen! (en tid under 2:38 på 30 km) Så det så!



Svacka

Påklistrat leende.

Usch, jag är nere i en svacka nu. Träningen känns inte kul just nu. Det känns som ett ont måste. Jag försöker att få till sköna pass utan krav, men motivationen tryter och jag drar mig för att sticka ut. När jag väl är på språng så går det hyffsat bra men tankarna är på annat håll och jag ser fram emot att komma hem igen.

Jag tror det beror på min nervositet inför UTMB. Jag känner att det är så stort. Ogreppbart. Jag har inte koll. Har jag ordnat all utrustning? Har jag tänkt rätt med energin? Hur ska jag hitta? Har jag verkligen valt rätt skor? Klarar jag detta? Kommer jag öht att komma levande i mål?

Frågorna är många och mycket av min energi går åt till att tänka på detta. Det är bara 3 veckor kvar och jag bara önskar att det är över just nu (eller nej, det kanske jag inte gör, fast ändå lite...). Samtidigt som jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot äventyret, ovissheten och upplevelsen.

Jag har fixat mycket bra träning under sommaren så om jag ställer in enstaka, korta pass, nu sista tiden så är det inte avgörande för tävlingen. Det bästa är att få en bra känsla i kroppen och en löphunger. Just nu lyser den dock med sin frånvaro.

Jag ska försöka att få sällskap på så många pass som möjligt och försöka hitta tillbaka till känslan av löparglädje. Jag längtar efter att springa med ett leende igen. Jag längtar efter att känna mig stark och njuta och längta efter min löpturer.

Härlig morgon

Inatt har vi sovit i stugan. Sambons syster med pojkvän är också här så jag fick sällskap på min morgonrunda runt sjön vilången. Det var redan varmt men det stör inte mig så mycket. Vi tog det lugnt och småpratade.

Väl tillbaka i stugan slängde vi oss i sjön och därefter väntade en god frukost i solen. Nu hänger springkläderna på tork i klätterträdet.

Latar mig

Det är gött med sommar, strand och sol. Ingen löpning idag. Bara slappa i solen.