Idag var jag riktigt springsugen. Men gatorna ser ut som bandyrinkar och det är en fara för hälsan bara att gå så jag fick träna inomhus istället. Jag hängde med en arbetskamrat på spinning.
Ordinarie ledare var sjuk, så de hade satt in en vikarie. Vikarien hade halkat på all #"&¤/%"¤# is ute och kunde inte medverka så de satte in en vikarie för vikarien. Detta var den mest tystlåtna människa de fått tag på. Inga hejjarop, inget tjo och tjimm. Bara enkla små korta kommandon, utan mikrofon. Musiken spelades så tyst att en av deltagarna till slut bad henne att höja. Fel person på fel plats. Jag fick svettas lite iaf. :)
Idag har jag shoppat! Ett par slalomskidor till min yngsta, en kasse "bra-o-ha-grejer" på Ikea och kompressionstights och en ny sport-bh från Supplystation. Det ska bli riktigt intressant att springa i tightsen. Jag gillar ju mina kompressionsstrumpor väldigt mycket. Kläder som kramas verkar ju vara min grej.
måndag 10 januari 2011
söndag 9 januari 2011
Funderingar
När jag har tränat brukar jag ta med min sport-BH in i duschen. Där får den ligga tillsammans med tvål- och schamporester och sköljs sedan ur. Det gör att det dröjer lite längre innan den börjar lukta illa. Sen hängs den på tork i duschen.
Igår när jag duschade såg jag att det är reflexer på min favvo-BH. Varför, frågar jag mig. När det är så varmt att man springer utan tröja, då är det sommar och ljust. När det är mörkt använder jag tröja och/eller jacka och reflexväst.
Har ni någon bra förklaring varför det är reflexer på BH?
Igår när jag duschade såg jag att det är reflexer på min favvo-BH. Varför, frågar jag mig. När det är så varmt att man springer utan tröja, då är det sommar och ljust. När det är mörkt använder jag tröja och/eller jacka och reflexväst.
 |
| Shock Absorber. Min bästa sport-BH. Foto: privat |
torsdag 6 januari 2011
Avundssjuk
Aaaaaaavundssjuk, jag är så aaaaavundssjuuuuuk! Nanne Grönsvalls låt nynnas i mitt inre.
Jag läser tex. om MarathonMia som tränar NMT med massor av folk tidigt på morgonen. Intervallpass med löparklubbar.
Jag läser om Miranda som springer ett spontant långpass över Stockholm och får sällskap av andra.
Jag vill ocksååååååååå! :) Jag är jätteglad för er skull och önskar jag fick vara med också.
Jag vill ha någon att dela mina äventyr med. Någon att planera med ,någon att resa till tävlingen/träningen med. Någon att dela upplevelser längs banan med, någon att dela eftersnacket med.
Jag skulle inte vilja bo i Stockholm, absolut inte. Jag är alldeles för bonnig och lantis för det, men jag vill ha det som träningen erbjuder i en storstad. Sällskap, möjligheter och utmaningar.
Jag blir sporrad av att läsa om er storstadsbor iaf och jag blir jätteinspirerad och det hjälper mig i min träning. Tack för att ni delar med er! <3
Jag läser tex. om MarathonMia som tränar NMT med massor av folk tidigt på morgonen. Intervallpass med löparklubbar.
Jag läser om Miranda som springer ett spontant långpass över Stockholm och får sällskap av andra.
Jag vill ocksååååååååå! :) Jag är jätteglad för er skull och önskar jag fick vara med också.
Jag vill ha någon att dela mina äventyr med. Någon att planera med ,någon att resa till tävlingen/träningen med. Någon att dela upplevelser längs banan med, någon att dela eftersnacket med.
Jag skulle inte vilja bo i Stockholm, absolut inte. Jag är alldeles för bonnig och lantis för det, men jag vill ha det som träningen erbjuder i en storstad. Sällskap, möjligheter och utmaningar.
Jag blir sporrad av att läsa om er storstadsbor iaf och jag blir jätteinspirerad och det hjälper mig i min träning. Tack för att ni delar med er! <3
onsdag 5 januari 2011
Toka!
Snön vräker ner. Vägen är oplogad och det är snö och vitt överallt. Mitt på vägen, där i det snöiga Värmland springer en toka och sjunger. Hon har Jay Smith's röst som sjunger Madonnas "Like a prayer" i ipod'en, Hon sjunger högt och armarna står rakt ut, som vingarna på ett flyplan. Hon är lycklig och flyger fram genom snön och energin och musiken bär henne framåt i modden. Inte en bil i sikte, kanske är det tur för färden går som en slalombana mitt i vägen.
Tokan är jag :)
Tokan är jag :)
tisdag 4 januari 2011
Shit pomme fritt!
Jag vet inte hur jag ska klara mig ur detta. Mina fingrar bara knappade. Ensam. Mörker. Uppför, Stenigt. Brant. Nerför. Vackra vyer. En otrolig natur. En enorm upplevelse. Ett mål. Mitt mål. Jag har anmält mig till lotteriet till UTMB.
Jag har ju länge tänkt och funderat. Vägt mellan ja och nej. Är det verkligen värt all träning? Är jag beredd att satsa all tid som krävs? Orkar jag? Vill jag?
Ska jag göra det, ska jag göra det nu! Livet är för kort för att inte göra det man vill. Det är nu jag är som mest tränad. Det är nu jag har mina kvalificeringspoäng (som jag jagade i Norge 2010). Visserligen räcker de för start 2012 också men varför skjuta upp det? När min kompis Jörgen skickade in anmälan till CCC gjorde jag det bara. Jag anmälde mig!
Om jag kommer med så kommer min sommar präglas av backar. Det får bli löpning i slalombacken med rygga på ryggen. Det ska bli lite kul detta! Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den 26 augusti. 166 km och 9500 höjdmeter.
Igår var det rekordtid på skidorna! Spåren var klockrena och trots att jag kände mig frusen och omotiverad när jag klädde om så susade jag fram i spåret. Det var så himla kul! Synd att det var min lunchrast annars hade jag gärna fortsatt en lååång bit till. Jag har aldrig åkt skidor så fort. Jag kände mig som Gunde Svan, typ ;D
Idag vräkte snön ner. Jag begav mig ut på ett lunchpass och vägen var täckt av 10 cm nysnö. Det blev ett steg fram och ett steg bak och två åt sidan kändes det som. Bra träning! Sånna pass stärker en sen när det bli barmark. Då går det lätt!
Jag har ju länge tänkt och funderat. Vägt mellan ja och nej. Är det verkligen värt all träning? Är jag beredd att satsa all tid som krävs? Orkar jag? Vill jag?
Ska jag göra det, ska jag göra det nu! Livet är för kort för att inte göra det man vill. Det är nu jag är som mest tränad. Det är nu jag har mina kvalificeringspoäng (som jag jagade i Norge 2010). Visserligen räcker de för start 2012 också men varför skjuta upp det? När min kompis Jörgen skickade in anmälan till CCC gjorde jag det bara. Jag anmälde mig!
Om jag kommer med så kommer min sommar präglas av backar. Det får bli löpning i slalombacken med rygga på ryggen. Det ska bli lite kul detta! Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot den 26 augusti. 166 km och 9500 höjdmeter.
Igår var det rekordtid på skidorna! Spåren var klockrena och trots att jag kände mig frusen och omotiverad när jag klädde om så susade jag fram i spåret. Det var så himla kul! Synd att det var min lunchrast annars hade jag gärna fortsatt en lååång bit till. Jag har aldrig åkt skidor så fort. Jag kände mig som Gunde Svan, typ ;D
Idag vräkte snön ner. Jag begav mig ut på ett lunchpass och vägen var täckt av 10 cm nysnö. Det blev ett steg fram och ett steg bak och två åt sidan kändes det som. Bra träning! Sånna pass stärker en sen när det bli barmark. Då går det lätt!
söndag 2 januari 2011
En bra start på året!
Nyårsdagen tillbringades ute i solen tillsammans med sambons familj. Vi grillade korv. Solade och njöt. Det kändes mer som en dag i mars än som nyårsdagen. Solen tinade snön på taket till vindskyddet så det droppade vårlikt. Mys mys.
Idag har jag gjort något jag inte gjort förut. Sprungit på sjön. Min springkompis Jörgen skulle med idag och föreslog denna aktivitet. Han tog med sig isdubbar och vi begav oss ut. Solen lyste och det var helt sagolikt vackert!
Det blev också ett väldigt jobbigt och bra pass i den djupa snön. När vi återfick fast mark under tassarna bar det av på små grusvägar där det endast hade åkt nån bil eller nån häst hade farit fram. Det blev ett steg fram och ett steg bak. Mer träning på samma sträcka alltså. Bra!
25 härliga, vintriga km'ar. Nu ska jag ta lite glass tror jag. Det gillar jag!
Idag har jag gjort något jag inte gjort förut. Sprungit på sjön. Min springkompis Jörgen skulle med idag och föreslog denna aktivitet. Han tog med sig isdubbar och vi begav oss ut. Solen lyste och det var helt sagolikt vackert!
 |
| Privata foton. |
25 härliga, vintriga km'ar. Nu ska jag ta lite glass tror jag. Det gillar jag!
 |
| Glass med chokladsås, mums! |
lördag 1 januari 2011
Årskrönika 2010
Vi lägger ett år till, till samlingen. Ett riktigt bra träningsår. Det var året då jag för första gången vann en löpartävling. Jag har nått mina mål med råge och jag mår bättre än någonsin. Livet ler mot mig jag är glad och jag njuter av livet.
2009 sprang jag 197 mil. I år hade det varit kul att nå 300 mil men en förkylning i december och Sälenresan satte käppar i hjulen så det blev "bara" 283 mil. Jag känner mig ändå riktigt nöjd med det.
Jag vann min första tävling i Täby Extreme Challenge 160,9 km och min ultradebut utomlands i Kristins Runde i Norge på 82 km gick ju också strålande och jag var först i mål.
Jag har snittat lite drygt 53 km löpning per vecka under året och varje pass har i snitt varit 16,8 km.
59% av årets dagar, dvs 218 dagar av årets 365 har jag tränat.
Sommaren dominerades av löpning med fokus på Skövde 24.timmars. Tyvärr blev jag sjuk och kunde inte ställa upp. Det var bara en ynka förkylning så jag är ändå glad. Det kunde ju varit en långdragen skada. Jag ser fram emot revanschen om en månad i Espoo.
2010 var ändå ett lyckligt år. Jag är riktigt glad och trygg i mitt liv. Jag trivs fantastiskt bra med mina goa barn och min underbara sambo.
Jag startade 2011 med en promenad med Mira och Nova (svärmors hundar) i soluppgången. De flesta låg nog hemma och var trötta efter nyårsfirandet så det var lugnt ute. Solen lyste och det var bara någon minusgrad. Jag laddade in den positiva energin promenaden gav mig. Jag reflekterade över situationen och kände in varje andetag. Andades. Levde, Fanns. Kände tacksamhet för det fina liv jag har.
Imorgon ska jag göra årets första långpass, ~30 km. Det ska bli skönt. Det var längesen nu.
2011 kommer bli ett ännu bättre år. Jag har kalendern fullmatad i vinter och ska sen ta det lite lugnare innan det blir nya äventyr i höst. Vilka tävlingar det blir låter jag framtiden utvisa.
2009 sprang jag 197 mil. I år hade det varit kul att nå 300 mil men en förkylning i december och Sälenresan satte käppar i hjulen så det blev "bara" 283 mil. Jag känner mig ändå riktigt nöjd med det.
Jag vann min första tävling i Täby Extreme Challenge 160,9 km och min ultradebut utomlands i Kristins Runde i Norge på 82 km gick ju också strålande och jag var först i mål.
Jag har snittat lite drygt 53 km löpning per vecka under året och varje pass har i snitt varit 16,8 km.
 |
| Min ultradebut utomlands. Seger i Kristins Runde, Norge. |
Sommaren dominerades av löpning med fokus på Skövde 24.timmars. Tyvärr blev jag sjuk och kunde inte ställa upp. Det var bara en ynka förkylning så jag är ändå glad. Det kunde ju varit en långdragen skada. Jag ser fram emot revanschen om en månad i Espoo.
2010 var ändå ett lyckligt år. Jag är riktigt glad och trygg i mitt liv. Jag trivs fantastiskt bra med mina goa barn och min underbara sambo.
Jag startade 2011 med en promenad med Mira och Nova (svärmors hundar) i soluppgången. De flesta låg nog hemma och var trötta efter nyårsfirandet så det var lugnt ute. Solen lyste och det var bara någon minusgrad. Jag laddade in den positiva energin promenaden gav mig. Jag reflekterade över situationen och kände in varje andetag. Andades. Levde, Fanns. Kände tacksamhet för det fina liv jag har.
Imorgon ska jag göra årets första långpass, ~30 km. Det ska bli skönt. Det var längesen nu.
2011 kommer bli ett ännu bättre år. Jag har kalendern fullmatad i vinter och ska sen ta det lite lugnare innan det blir nya äventyr i höst. Vilka tävlingar det blir låter jag framtiden utvisa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)