I löööv trail!

Som en guldkantad väg till altaret ligger löven längs stigen i skogen. Som en vigsel mellan naturen, skogen och mig. Tillsammans blir vi ett. Jag fyller mina lungor med skogens syrerika luft. Jag andas, jag finns, jag lever. Här och nu!

Höstsolen värmer lite skönt på mina bara armar och ben. Vattenpölarna längs stigen hjälper mig med en fin lerinpackning för mina fötter och ben. Uppför och nerför. Över kalhyggen och genom skog. Kroppen njuter av blodgenomströmningen. Benen rör sig framåt utan att jag behöver tänka.

Kärleken till löpning i terräng är inte lätt att förklara. Den måste upplevas! Och det gjorde jag idag. :)

Ja ja ja!

En strålande höstsol lyste över Kristinehamn idag. De gulnade löven låg som guldklimpar på marken. Luften var syrerik och lagom varm. Det var helt enkelt perfekt ute. Jag älskar hösten!

Lunchrasten närmade sig och jag var inte särskilt sugen på en löptur men ändå begav jag mig ut. Och det kändes lättare! Det kändes bra! Jag ökade takten och svävade fram mellan träden. Över stenar och rötter. Hoppade över ett omkullblåst träd. uppför den branta stigen. Solen bryter ner genom träden och tar lite av all den vind jag känner när gläntan öppnar upp sig.

Vilken tur att jag är så stönig så jag inte ger upp när det går tungt. Kanske, kanske har det vänt? Löparglädjen kan vara på väg tillbaka. Jag håller tummarna och ger mig ut imorgon med. :)

Kämpa kämpa!

Lunchpasset igår var inte kul. Men kanske morgondagens? Jag ger inte upp. Jag ska ta med lite bra musik och solen ska lysa på mig. Snart är det kul igen. Hösten färgar naturen i vackra färger och luften är syrerik och skön.

Jag är snart på banan igen,

I lördags tog Elisabeth Karlsson nytt svenskt rekord på 100 miles. Vilket betyder att mitt rekord är taget. Men jag gläds med henne.Stort grattis och starkt kämpat! :)

Måltavlan är suddig!

Jag ser inte målbilen lika tydligt längre. Jag måste fokusera. Vart vill jag? Vad vill jag? Vill jag, öht?

Jag är i en svacka. Besvikelsen över mitt odeltagande i Skövde har rubbat min målbild. Jag ser inte målet lika tydligt och vet inte hur jag ska ta mig dit. Eller på vilket sätt.
Löpningen går tungt. Jag har ingen lust att springa. Jag har ingen lust att träna alls.
Jag vet inte hur jag ska tackla det. Ska jag trotsa osuget och springa iaf och hoppas på att det ger sig. Eller vill kroppen säga mig något att jag borde lugna ner mig? Eller är det bara latmasken som tagit mig i besittning?

Imorgon ska jag ta med löpkläderna till jobbet och ta ett lunchpass för att se hur det känns. Håll tummarna för att löparglädjen kommer tillbaka.

Inte sjuk igen?!

Idag har jag blivit mer och mer snorig igen. Jag har känt mig jättehängig och trött och nästan somnat stående trots att jag la mig tidigt igår.
Det har gått i ett på jobbet med förberedelserna inför Energidagen imorgon samt 120-års galan på kvällen.

Den planerade och bokade springturen med Annica blev inställd. Jag orkade verkligen inte när jag kom hem. Kände mig helt paj, igen. :( La mig och vilade och nu känns det lite bättre. Men det blir iaf ingen springtur.
Det blir en lång dag imorgon med jobb på förmiddagen, dukning och förberedelser inför festen och sen hem snabbt och duscha o klä om innan man måste va tillbaka och ta emot gästerna. Puh!


Jag har nu anmält mig och betalt till Espoo 24H i januari. Dags för revansch!!!

Snoriga fredagsmyshälsningar från soffan... Jag kommer igen med springskorna på en annan dag.

Bly är tungt.

Mina ben känns som bly just nu. Usch! Det går tungt att springa. Idag ville jag verkligen bara sätta mig under filten i soffan, dricka the och se på tv. Har inte sett på tv på flera veckor. Men efter lite pepptalk från Annica så blev det ett kort pass i stan på 8,5 km. Det var skönt och det gick ändå lite lättare än igår. Snart är jag på gång igen!

Nu sitter jag nyduschad i soffan men min thekopp. Vilken tur att jag tog mig ut. Det är ju så skönt efteråt! :)

Vågen väger lika

40 grader varmt i skuggan.
35 grader varmt i havet.
Vackra arabhästar.
Vit sandstrand.
Underbart sällskap.
Palmer och öken.
Plocka granatäpplen direkt från buskarna.
Sol och bad.
Lite shopping.

Ställs mot;
En solig höstdag.
Hög skön luft.
Underbar skogstig.
Grönt och lummigt.
Fåglarna som kvittrar.
God mat.
Dricka vatten direkt från kranen i köket.
Sova i sin egen säng.

Ställer man dessa saker mot varandra så väger vågen jämnt. Jag trivs bra med båda men samtidigt är det ju så att Borta är bra men hemma är bäst!
 Vi har haft en fantastisk vecka i Tunisien med sol och bad, ridning på stranden och mysiga varma kvällar.
Nu är vardagen snart tillbaka men jag ser fram emot den och skön härlig höst med mycket löpning i skogen.

Det är nu 2,5 vecka sen jag sprang så jag tog en liten uppvärmningsrunda i skogen på 10 km och jag har nu ett endorfinsvall utan dess like. Det är så underbart! :-)