Så äntligen var det dags att återvända till Skövde för att springa långpass. Trodde inte att jag skulle komma iväg eftersom benet krånglat in i det sista. Men förra veckan kändes det helt ok så jag åkte iväg. Man kan ju alltid kliva av banan om det skulle gå åt skogen helt. Pappa med sambo och min minsting följde med för att hejja. Allt gick enligt planerna och MP3’n var laddad med härlig musik.
Första timmen gick snabbt som tusan och jag blev förvånad när jag kollade på klockan och såg att det redan gått en timme. Andra timmen började bli lite trött och tänkte hur ska detta gå? 4 timmar kvar att springa men sen kom krafterna tillbaka igen. Sen kom halvtid och man ”vände hem igen”.
Det kändes bra i kroppen och det gjorde inte ett dugg ont i benet.
Efter att jag passerat maraton började det göra lite ont i benet igen. Ett varv till och det gjorde mer ont. Jag slog av på takten och sprang och gick om vartannat. Synd eftersom resten av kroppen kändes finfin! Nu tilltog inte smärtan mer utan höll sig på samma nivå så jag fortsatte tiden ut, nästan. Kollade in och såg att jag sprungit 50595 när det var ca en kvart kvar. Det var så långt jag sprang förra året så jag tänkte att jag promenerar sista varvet så jag kommer längre än förra året.
Distansen blev alltså 51795 meter. Jag är helnöjd!
I Skövde förra året gjorde det jätteont i benen och knäna. I år kändes kroppen helfräsch bortsett från högerbenet. Idag känner jag mig lite stel och det gör lite ont i benet i övrigt känns det mycket över förväntan.
Jag åker till Skövde nästa år igen!
söndag 16 mars 2008
måndag 11 februari 2008
Söndagspass
Gick upp, åt frukost och la mig i soffan framför tv'n under en filt. Jag frös och kände mig trött, sömnig, trots att jag sovit till halv nio. Nej, jag måste ut och springa! Klädde om och gav mig iväg.
Jag sprang ut på Magasinsvägen. Det kändes lite tungt och jag frös lite fortfarande. Men efter ett par km så kändes bättre. Jag styrde ut på A9's 7,5 km-spår. Sen sprang jag ut på Vålösundsvägen mot Picasso. Där hade Lions sin tipspromenad så jag fick kryssa mellan alla människor.
Sen över skogen och upp på Magasinsvägen igen. Det gick lätt! Kroppen hade lagom temperatur. Grusvägen sviktade perfekt! Pigg, glad! Underbart!!
Jag sprang ner och ut på Revsandsvägen, ner förbi Järsberg, gamla ridskolan och upp mot Björkvallen hem.
Ett underbart pass! Jag är så glad att jag tog mig upp ur soffan i morse och begav mig ut i de Värmländska skogarna!
Jag längtar redan efter nästa pass. I morgon är det vilodag men på tisdag....
Jag sprang ut på Magasinsvägen. Det kändes lite tungt och jag frös lite fortfarande. Men efter ett par km så kändes bättre. Jag styrde ut på A9's 7,5 km-spår. Sen sprang jag ut på Vålösundsvägen mot Picasso. Där hade Lions sin tipspromenad så jag fick kryssa mellan alla människor.
Sen över skogen och upp på Magasinsvägen igen. Det gick lätt! Kroppen hade lagom temperatur. Grusvägen sviktade perfekt! Pigg, glad! Underbart!!
Jag sprang ner och ut på Revsandsvägen, ner förbi Järsberg, gamla ridskolan och upp mot Björkvallen hem.
Ett underbart pass! Jag är så glad att jag tog mig upp ur soffan i morse och begav mig ut i de Värmländska skogarna!
Jag längtar redan efter nästa pass. I morgon är det vilodag men på tisdag....
torsdag 24 januari 2008
Dubai
Den stora dagen var här! Jag skulle springa ett marathon!
Klockan ringde 5.30. Starten skulle gå 7.oo och jag hade hämtat min nummerlapp dagen innan och bilfärden skulle ta ca 20 minuter dit. Allt klaffade bra och vi kom till starten strax före 6.30. Det var kallt och mörkt. Temperaturen låg på 11 grader bara.
Min plan för dagen var att ligga runt 5.20-tempo så länge jag orkade för att se om det kunde gå hela vägen.
Banan var enkel. Man sprang ut och en liten krok på en gata sen var det Beach-road’en rakt fram, vändning och samma väg tillbaka.
Vid halvmarathon hade jag 1.51, samma tid som på Gbg-varvet förra året. Det gick lätt och det var platt. Det brantaste stället var över ett fartgupp. 
30 km gick på 2.40. Kanon! Jag kände mig jättefräsch och det gick fortfarande relativt lätt. Jag drack rätt mycket och blandade vatten och den sportdryck som serverades. För första gången blev jag kissnödig på ett lopp. Vid vätskekontrollen vid 35 km fick jag lov att gå på toa. Det var upptaget så jag fick vänta nån minut. Inte kul alls. Nu började benen bli tyngre och låren gjorde ont. Jag även lite ont i magen. Jag började att gå en stund och springa en stund. Jag hade fortfarande 4 timmar som mål och det såg ut att gå vägen. Men nu gjorde låren riktigt ont. När det återstod 2 km stod klockan på 3.53. Nu förstod att jag inte skulle klara mitt mål. 
Sista km orkade jag springa på lite och kom i mål på 4:03:38. Temperaturen låg på runt 25 grader under loppet.
Mitt gamla PB på maran var från 6-timmars i Skövde och var 4:50. Inte alla gånger man kan slå sitt eget rekord med nästan 47 minuter!
Det regnar i stort sett aldrig i Dubai så det finns inget avrinningssystem på vägarna. Vattnet fick sugas upp av stora tankbilar. När vi kom fram regnade det i fem dagar. Det var alltså översvämning! Bilar stannade i vattnet, det regnade in, vägar stängdes av och alla skolor stängdes.
De sista fem dagarna hade vi dock varmt med sol, bad, shopping och annat kul. Det var både spännande och intressant att få vara med om vardagslivet i lyxiga Dubai.
Det var en enorm upplevelse att besöka och springa i denna stad! Vi har varit med om otroligt mycket. Jag kommer garanterat att återvända för att se mer av denna stad. I morgon fortsätter vårt vanliga vardagsliv med jobb och dagis osv, men vi är många erfarenheter rikare och vi kommer leva länge på minnena från vår underbara tid i Dubai.
Klockan ringde 5.30. Starten skulle gå 7.oo och jag hade hämtat min nummerlapp dagen innan och bilfärden skulle ta ca 20 minuter dit. Allt klaffade bra och vi kom till starten strax före 6.30. Det var kallt och mörkt. Temperaturen låg på 11 grader bara.
Min plan för dagen var att ligga runt 5.20-tempo så länge jag orkade för att se om det kunde gå hela vägen.
Banan var enkel. Man sprang ut och en liten krok på en gata sen var det Beach-road’en rakt fram, vändning och samma väg tillbaka.
Vid halvmarathon hade jag 1.51, samma tid som på Gbg-varvet förra året. Det gick lätt och det var platt. Det brantaste stället var över ett fartgupp. 30 km gick på 2.40. Kanon! Jag kände mig jättefräsch och det gick fortfarande relativt lätt. Jag drack rätt mycket och blandade vatten och den sportdryck som serverades. För första gången blev jag kissnödig på ett lopp. Vid vätskekontrollen vid 35 km fick jag lov att gå på toa. Det var upptaget så jag fick vänta nån minut. Inte kul alls. Nu började benen bli tyngre och låren gjorde ont. Jag även lite ont i magen. Jag började att gå en stund och springa en stund. Jag hade fortfarande 4 timmar som mål och det såg ut att gå vägen. Men nu gjorde låren riktigt ont. När det återstod 2 km stod klockan på 3.53. Nu förstod att jag inte skulle klara mitt mål. Sista km orkade jag springa på lite och kom i mål på 4:03:38. Temperaturen låg på runt 25 grader under loppet.Mitt gamla PB på maran var från 6-timmars i Skövde och var 4:50. Inte alla gånger man kan slå sitt eget rekord med nästan 47 minuter!
Det regnar i stort sett aldrig i Dubai så det finns inget avrinningssystem på vägarna. Vattnet fick sugas upp av stora tankbilar. När vi kom fram regnade det i fem dagar. Det var alltså översvämning! Bilar stannade i vattnet, det regnade in, vägar stängdes av och alla skolor stängdes.
De sista fem dagarna hade vi dock varmt med sol, bad, shopping och annat kul. Det var både spännande och intressant att få vara med om vardagslivet i lyxiga Dubai.
Det var en enorm upplevelse att besöka och springa i denna stad! Vi har varit med om otroligt mycket. Jag kommer garanterat att återvända för att se mer av denna stad. I morgon fortsätter vårt vanliga vardagsliv med jobb och dagis osv, men vi är många erfarenheter rikare och vi kommer leva länge på minnena från vår underbara tid i Dubai.
torsdag 3 januari 2008
Summering av träningsåret 2007
Aldrig förr har jag tränat så mycket och så målinriktat som 2007. Det har varit enormt kul och lärorikt. Jag har klarat mina uppsatta mål och genomfört de tävlingar jag startat i. Det känns bra när jag summerar 2007.
Diplomet för En Svensk Klassiker pryder min vägg.
Jag har cyklat runt Vättern.
Jag har skidat 9 mil från Sälen till Mora.
Jag har simmat 3 km i en älv.
Jag har sprungit ett marathon och ännu längre.
Jag har sprungit halvmaran under 2 timmar.
Jag har provat på en Multisporttävling.
Träning (borträknat transportcykling)
244 träningspass
234 timmar och 45 minuter träningstid
50% av alla dagar har jag tränat
103 löppass
5:27 min/km i snitt
30 cykelpass (landsväg och MTB)
24:57 km/h i snitt
Tävlingar
Februari - Öppet Spår
Mars – Skövde 6-timmars
Maj – Göteborgsvarvet
Juni – Vätternrundan
Juli – Vansbrosimningen
September – Multisport Träningstävling DEBUT!
December - Sylvesterloppet
Jag mår bättre än jag någonsin gjort i mitt liv. Min kropp orkar det jag begär av den och det känns så oerhört bra.
Jag behöver träna mer på att ta ut mig mera. Ofta tränar jag på en behaglig nivå och oavsett passets/tävlingens längd så har jag mycket krafter kvar i mål. Jag vill lära mig våga bli riktigt, riktigt trött. O så vill jag lära mig springa lite fortare. :p
2008, here i come!!
Diplomet för En Svensk Klassiker pryder min vägg.
Jag har cyklat runt Vättern.
Jag har skidat 9 mil från Sälen till Mora.
Jag har simmat 3 km i en älv.
Jag har sprungit ett marathon och ännu längre.
Jag har sprungit halvmaran under 2 timmar.
Jag har provat på en Multisporttävling.
Träning (borträknat transportcykling)
244 träningspass
234 timmar och 45 minuter träningstid
50% av alla dagar har jag tränat
103 löppass
5:27 min/km i snitt
30 cykelpass (landsväg och MTB)
24:57 km/h i snitt
Tävlingar
Februari - Öppet Spår
Mars – Skövde 6-timmars
Maj – Göteborgsvarvet
Juni – Vätternrundan
Juli – Vansbrosimningen
September – Multisport Träningstävling DEBUT!
December - Sylvesterloppet
Jag mår bättre än jag någonsin gjort i mitt liv. Min kropp orkar det jag begär av den och det känns så oerhört bra.
Jag behöver träna mer på att ta ut mig mera. Ofta tränar jag på en behaglig nivå och oavsett passets/tävlingens längd så har jag mycket krafter kvar i mål. Jag vill lära mig våga bli riktigt, riktigt trött. O så vill jag lära mig springa lite fortare. :p
2008, here i come!!
fredag 14 december 2007
Blodtappning
Igår skulle jag lämna plasma i vanlig ordning. Jag kom dit la mig på britsen och inväntade att bli tappad. En ny kvinna som jag inte tidigare sett på blodcentralen tar sig an mig. Hon verkar lite fumlig och osäker. Sticket går bra men hon tryckte nog in nålen för långt. Hon fick dra tillbaka den lite. Maskinen drar igång och suger ut blod. Det känns nästan som vanligt men det gör lite ont vid sticket. Sen kommer hon tillbaka och ska ställa in hur mycket plasma som ska tas, eftersom det baseras på kroppsvolym. Då trycker hon på fel knapp så maskinen stannar och börjar köra tillbaka blodet till mig. Men då börjar det göra riktigt ont. Jag säger till att gör ont och de känner på armen som blivit hård och avbryter hela rasket och tar ut nålen från mig. Detta resulterar i att jag har fyllt hela klockan med blod som jag inte fick tillbaka.
De frågar hur jag mår. Jo, tack jag mår fint. Har ont i armen bara. De frågar om jag vill salva som dämpar det blåa som jag kommer få. ”Ja, tack det kan jag ta.” Jag åker tillbaka till jobbet.
Spinningen sen på kvällen gick tungt. Det gick bra i början men jag tappade snabbt krafterna. Orkade hälften av vad jag brukar. Undrar om det beror på blodtappningen eller om det var dagsformen som sviktade? Kanske en kombination? Jag känner mig lite depp eftersom inte foten är ok.
Eftersom jag är ledare för barngympan får jag träna gratis på Gymnastiksällskapets pass så jag har kört lite Gymix och Boot Camp där. Nu skulle jag prova spinningen eftersom foten är kass igen. Men lokalen var liten, luften var helkass och ledaren var inte speciellt peppande och bra. Hon spelade dessutom samma låt flera gånger. Nej, gratis i all ära men jag tror jag hellre betalar och kör på gymmet i stan. Men har man inte provat så vet man inte.
Idag är det mysfredag och vi på jobbet ska gå ut och äta. Kul! Snart är det frukost med skraplotter. Hoppas på en repris med 50.000 som vi skrapade fram för en månad sen.
De frågar hur jag mår. Jo, tack jag mår fint. Har ont i armen bara. De frågar om jag vill salva som dämpar det blåa som jag kommer få. ”Ja, tack det kan jag ta.” Jag åker tillbaka till jobbet.
Spinningen sen på kvällen gick tungt. Det gick bra i början men jag tappade snabbt krafterna. Orkade hälften av vad jag brukar. Undrar om det beror på blodtappningen eller om det var dagsformen som sviktade? Kanske en kombination? Jag känner mig lite depp eftersom inte foten är ok.
Eftersom jag är ledare för barngympan får jag träna gratis på Gymnastiksällskapets pass så jag har kört lite Gymix och Boot Camp där. Nu skulle jag prova spinningen eftersom foten är kass igen. Men lokalen var liten, luften var helkass och ledaren var inte speciellt peppande och bra. Hon spelade dessutom samma låt flera gånger. Nej, gratis i all ära men jag tror jag hellre betalar och kör på gymmet i stan. Men har man inte provat så vet man inte.
Idag är det mysfredag och vi på jobbet ska gå ut och äta. Kul! Snart är det frukost med skraplotter. Hoppas på en repris med 50.000 som vi skrapade fram för en månad sen.
fredag 2 november 2007
Skumt väder
I onsdags när jag cyklade till jobbet var det -3,6 grader. Morgonen därpå var det 15 grader varmare, dvs +12 grader?!?!
I morse visade det 19 grader kallare än igår -7?!?!
Skumt det här med vädret....
I morse visade det 19 grader kallare än igår -7?!?!
Skumt det här med vädret....
måndag 15 oktober 2007
Skitfot!!!
Måste vara inne i en bra fas i min träning. Jag gör ena PB efter det andra. Mår PRIMA! Njuter av livet och tycker att allt flyter på. :) Träningsprogrammet för Maran går jättebra och jag försöker följa det så gott privatlivet tillåter.
I torsdags hände en ”inte-så-bra-grej”. Jag stod och tränade knäsparkar på padden och skulle precis byta ben. Gör ett litet hopp och landar på utsidan foten. Det gör ONT! Jag fortsätter ändå fast på ett ben. Efter ett par minuter går den värsta smärtan över och jag kan fullfölja passet. Jag åker hem och äter och ringer syrran (USK) för att höra om vad jag ska göra.
Så efter duschen lindar jag foten och går och lägger mig. Känns inte så illa. Men när jag sen vaknar på fredagen gör det jätteont. Foten är svullen och jag beslutar mig för att ta bilen till jobbet. Gör enormt ont att trampa ner kopplingen och jag undrar varför inte bilar är utrustade med automat. Jag linkar fram under dagen och sörjer min uteblivna träning.
Idag är det söndag och jag klättrar snart på väggarna. Är så enormt rastlös och vill verkligen igång igen!! Svullnaden har gått ner något och det gör inte så ont längre. Tänkte att jag tar en promenad imorgon och så kör jag simning på tisdag så kanske jag kan jogga en lugn runda på onsdag om det känns bra. Längtar som en tok till löpningen.
SKITFOT!
I torsdags hände en ”inte-så-bra-grej”. Jag stod och tränade knäsparkar på padden och skulle precis byta ben. Gör ett litet hopp och landar på utsidan foten. Det gör ONT! Jag fortsätter ändå fast på ett ben. Efter ett par minuter går den värsta smärtan över och jag kan fullfölja passet. Jag åker hem och äter och ringer syrran (USK) för att höra om vad jag ska göra.
Så efter duschen lindar jag foten och går och lägger mig. Känns inte så illa. Men när jag sen vaknar på fredagen gör det jätteont. Foten är svullen och jag beslutar mig för att ta bilen till jobbet. Gör enormt ont att trampa ner kopplingen och jag undrar varför inte bilar är utrustade med automat. Jag linkar fram under dagen och sörjer min uteblivna träning.
Idag är det söndag och jag klättrar snart på väggarna. Är så enormt rastlös och vill verkligen igång igen!! Svullnaden har gått ner något och det gör inte så ont längre. Tänkte att jag tar en promenad imorgon och så kör jag simning på tisdag så kanske jag kan jogga en lugn runda på onsdag om det känns bra. Längtar som en tok till löpningen.
SKITFOT!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)