Så äntligen var det dags att återvända till Skövde för att springa långpass. Trodde inte att jag skulle komma iväg eftersom benet krånglat in i det sista. Men förra veckan kändes det helt ok så jag åkte iväg. Man kan ju alltid kliva av banan om det skulle gå åt skogen helt. Pappa med sambo och min minsting följde med för att hejja. Allt gick enligt planerna och MP3’n var laddad med härlig musik.
Första timmen gick snabbt som tusan och jag blev förvånad när jag kollade på klockan och såg att det redan gått en timme. Andra timmen började bli lite trött och tänkte hur ska detta gå? 4 timmar kvar att springa men sen kom krafterna tillbaka igen. Sen kom halvtid och man ”vände hem igen”.
Det kändes bra i kroppen och det gjorde inte ett dugg ont i benet.
Efter att jag passerat maraton började det göra lite ont i benet igen. Ett varv till och det gjorde mer ont. Jag slog av på takten och sprang och gick om vartannat. Synd eftersom resten av kroppen kändes finfin! Nu tilltog inte smärtan mer utan höll sig på samma nivå så jag fortsatte tiden ut, nästan. Kollade in och såg att jag sprungit 50595 när det var ca en kvart kvar. Det var så långt jag sprang förra året så jag tänkte att jag promenerar sista varvet så jag kommer längre än förra året.
Distansen blev alltså 51795 meter. Jag är helnöjd!
I Skövde förra året gjorde det jätteont i benen och knäna. I år kändes kroppen helfräsch bortsett från högerbenet. Idag känner jag mig lite stel och det gör lite ont i benet i övrigt känns det mycket över förväntan.
Jag åker till Skövde nästa år igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar