Blodtappning

Igår skulle jag lämna plasma i vanlig ordning. Jag kom dit la mig på britsen och inväntade att bli tappad. En ny kvinna som jag inte tidigare sett på blodcentralen tar sig an mig. Hon verkar lite fumlig och osäker. Sticket går bra men hon tryckte nog in nålen för långt. Hon fick dra tillbaka den lite. Maskinen drar igång och suger ut blod. Det känns nästan som vanligt men det gör lite ont vid sticket. Sen kommer hon tillbaka och ska ställa in hur mycket plasma som ska tas, eftersom det baseras på kroppsvolym. Då trycker hon på fel knapp så maskinen stannar och börjar köra tillbaka blodet till mig. Men då börjar det göra riktigt ont. Jag säger till att gör ont och de känner på armen som blivit hård och avbryter hela rasket och tar ut nålen från mig. Detta resulterar i att jag har fyllt hela klockan med blod som jag inte fick tillbaka.
De frågar hur jag mår. Jo, tack jag mår fint. Har ont i armen bara. De frågar om jag vill salva som dämpar det blåa som jag kommer få. ”Ja, tack det kan jag ta.” Jag åker tillbaka till jobbet.

Spinningen sen på kvällen gick tungt. Det gick bra i början men jag tappade snabbt krafterna. Orkade hälften av vad jag brukar. Undrar om det beror på blodtappningen eller om det var dagsformen som sviktade? Kanske en kombination? Jag känner mig lite depp eftersom inte foten är ok.

Eftersom jag är ledare för barngympan får jag träna gratis på Gymnastiksällskapets pass så jag har kört lite Gymix och Boot Camp där. Nu skulle jag prova spinningen eftersom foten är kass igen. Men lokalen var liten, luften var helkass och ledaren var inte speciellt peppande och bra. Hon spelade dessutom samma låt flera gånger. Nej, gratis i all ära men jag tror jag hellre betalar och kör på gymmet i stan. Men har man inte provat så vet man inte.

Idag är det mysfredag och vi på jobbet ska gå ut och äta. Kul! Snart är det frukost med skraplotter. Hoppas på en repris med 50.000 som vi skrapade fram för en månad sen.

Skumt väder

I onsdags när jag cyklade till jobbet var det -3,6 grader. Morgonen därpå var det 15 grader varmare, dvs +12 grader?!?!
I morse visade det 19 grader kallare än igår -7?!?!

Skumt det här med vädret....

Skitfot!!!

Måste vara inne i en bra fas i min träning. Jag gör ena PB efter det andra. Mår PRIMA! Njuter av livet och tycker att allt flyter på. :) Träningsprogrammet för Maran går jättebra och jag försöker följa det så gott privatlivet tillåter.
I torsdags hände en ”inte-så-bra-grej”. Jag stod och tränade knäsparkar på padden och skulle precis byta ben. Gör ett litet hopp och landar på utsidan foten. Det gör ONT! Jag fortsätter ändå fast på ett ben. Efter ett par minuter går den värsta smärtan över och jag kan fullfölja passet. Jag åker hem och äter och ringer syrran (USK) för att höra om vad jag ska göra.
Så efter duschen lindar jag foten och går och lägger mig. Känns inte så illa. Men när jag sen vaknar på fredagen gör det jätteont. Foten är svullen och jag beslutar mig för att ta bilen till jobbet. Gör enormt ont att trampa ner kopplingen och jag undrar varför inte bilar är utrustade med automat. Jag linkar fram under dagen och sörjer min uteblivna träning.

Idag är det söndag och jag klättrar snart på väggarna. Är så enormt rastlös och vill verkligen igång igen!! Svullnaden har gått ner något och det gör inte så ont längre. Tänkte att jag tar en promenad imorgon och så kör jag simning på tisdag så kanske jag kan jogga en lugn runda på onsdag om det känns bra. Längtar som en tok till löpningen.

SKITFOT!

Slut på semestern

Nu är min semester slut och det är dags att börja jobba igen. Mina tankar om det är delade. På ett sätt ska det bli skönt att komma in i rutiner igen samtidigt som det har varit VÄLDIGT skönt att vara hemma. Min man har semester 2 veckor till så jag har bara mig själv att ta iväg på morgonen. Det ska bli gött! Bara få gå upp och göra mig klar och gå iväg. Inga barn att väcka, klä och köra till dagis. Mat och träning har det inte blivit så värst bra med under mina fyra veckor ledigt. Nu blir det nya tag!

Jag har anmält mig till Dubai Marathon! Har lovat en lång tid att komma och hälsa på Frida där nere. Nu är det avgjort och jag ska dit! Önskade mig pengar i födelsedagspresent och jag fick ett bidrag så nu har jag pengar till resan. Fickpengar hinner jag spara ihop till under hösten. Jag behöver ett nytt mål att träna inför nu när klassikern är avklarad. Jag vill köra en mara utomlands och mina tankar har gått åt Athén Marathon men att förena ett besök hos Frida och en mara tyckte jag var en jättebra idé. Det ska verkligen bli jättespänande!

De sista dagarna har jag jobbat 12-timmarspass med målning av hus. Det blir så himla snyggt så jag blir tårögd. I morse när jag vaknade gick jag ut och ställde mig på altanen och bara beskådade vad fint det blivit! Jag är så nöjd!! Men det är mycket jobb kvar. Jag ska gå ut och måla lite nu medans mina små älsklingar sover. :)

Hej svejs så länge!

Klassikern avklarad

Nu är det gjort! Jag har klarat det! Ska man va glad och nöjd nu eller?! Jag känner en tomhet (men visst är jag nöjd och glad också). Allt som man tränat och kämpat för är över. Skum känsla. :)

Kom till Vansbro vid 10 som planerat. Hämtade nummerbadmössan och gick lite på mässan. Gick sen till starten och lyckades se första startgrupp simma iväg. Kände mig väldigt lugn trots dåligt med träning under veckan, usel kost sista dagarna och utan att ha doppat tån i vatten utomhus.
Satte på mig min våtdråkt som jag provsimmat en gång förra sommaren under 3 minuter. Uppvärmningen gick bra och jag gick in i startfållan. Jag såg några tjejer som öste ner vatten innaför dräkten. Det såg inte så skönt ut, men jag gjorde likandant.

Starten gick och jag simmade lugnt iväg. Det var massor av folk i vägen så man fick ligga och flyta ett bra tag innan man kunde simma i sin takt. Regnet öste ner men det märkte jag knappt.

När jag vände upp för att simma sista km'ern motströms blev vattnet kallare. Men jag frös fortfarande inte. När jag närmade mig målet såg jag klockan som stod på 13:27. Jag tänkte att jag vill hinna in innan 13:30- Det hann jag inte... Klockan hann bli 13:30:20. Min tid blev 1:15:20. Jag är nöjd med det ändå. :)

När jag klev upp ur vattnet kändes mina armar och ben som spaghetti, trots att jag inte kännt någon trötthet i vattnet. Men efter ett par minuter kändes allt som vanligt igen.

Vad ska jag hitta på nu då som mål? Dubai Marathon i januari kanske? Fick pengar när jag fyllde år i torsdags så det blir nog så. :)

Nu ska jag sova! I morgon är min första dag av 4 veckors semester!!!! En helt underbar dag!!!

God natt!

Första gången jag bar cykelhjälm en hel natt

Vilken kick! Vilken känsla!! Detta måste upplevas! Jag kom i mål på Vätternrundan! Jag har cyklat 30 mil!

Jag hade tagit semester på fredagen. Pratat med dagis om barnen fick vara där en stund trots att jag inte jobbade så jag fick chansen att vila lite. Det gick bra. Det var ju Joakims 3-års dag också. Vi sov till 7,30 o sen var Casper och jag uppe sjöng för Joakim. Sen åt vi fruksot och vid 9 lämnade jag barnen på dagis. Åkte hem o la mig och efter ca en timme somnade jag o sov i två timmar. Det var rätt skönt. Hämtade barnen vid 13 och så firade vi Joakim lite.

Morgan och de andra grabbarna hämtade mig strax före 17. Vi åkte ner mot Motala och hittade en camping som låg jättebra! Vi gick till torget för att hämta nummerlappar och gå på mässan. Det var mycket folk. Sen gick vi för att äta pastabuffé.

Vi hade tänkt att hinna sova/vila lite i husvagnen innan start men tiden rann iväg så vi bytte om, gjorde cyklarna klara och rullade bort mot start. Vi startade 00.04. Allt gick bra förutom att jag inte fick igång cykeldatorn.

Hamnade i en rätt snabb klunga fram till första depå. Men släppte den för jag var osäker på om jag skulle orka hela vägen om det skulle gå över 30 i snitt.

Åt korv och mos i Jönköping. Efter det körde jag ihop med en trevlig kille från Göteborg. Vi höll ihop länge. Hjälpte fram varandra, turades om att dra. Men när det återstod 30 km ville han stanna och vila så då körde jag själv sista biten.

När jag rullade in mot Motala så kom tårarna och håret stod upp på hela kroppen! Känslan att veta att man klarat det går inte att beskriva med ord!! Loppet gick jättebra. Cykeln krånglade inte en gång. Jag är såå nöjd! Banan var otroligt fin med utsikter över det gröna vattnet. Vädret perfekt, fast det var kanske lite blåsigt på slutet.

Idag är jag lite öm i knäna och armbågarna. I övrigt känner jag mig bara lite sliten. Underredet har klarat sig galant, det hade jag inte trott

Tack Per (som jag kollade i startlistan att du hette) som piggade upp min färd!

Jag kommer köra runt Vättern nästa år igen!

Långpass i solen

Förra helgen räckte inte tiden till riktigt som jag tänkt så det blev inget långpass på cykel. Idag blev det av iaf! Hade sett ut en ny väg så jag kunde åka runt och slapp åka fram och tillbaka. Solen sken och det var underbart ute. Första passet med cykelbyxor och kortärmat. Skönt!

Tyvärr fick jag åka själv eftersom min cykelkompis kört långpass igår med 2 timmar MTB och 1 timme löpning. Jag drog iväg strax före 10 och körde 5 mil. Sen stannade jag och köpte mig en sportdryck och en Snickers. Det smakade gott i solen utanför macken i Molkom.

Sen styrde jag mot Filipstad. Backen efter Brattfors är brantare än man tror. Jag har aldrig tänkt på det förr när jag åkt bil uppför där men idag slog det mig att den är verkligen både brant och lång.

I Filipstad fick jag kaffe och banan hos pappa. Det var gött! Sen körde jag hemåt igen. Pappa och Ingalill skulle åka strax efter mig och följa mig längs vägen. Vid Asphyttan tog min energi slut och jag ringde upp pappa som, som tur var, inte hade hunnit lämna stan än. Han fick köpa med choklad som jag fick i mig vid Bjurbäcken. Sen återvände energin och jag trampade på hemåt.

Hela turen blev 139 km och det tog mig 5:09. Ett bra pass trots att det blev väldigt långtråkigt. Jag hann och tröttna innan min kropp gjorde det. :s

Nu sitter jag här med en fin röd arm och ett ben som är till hälften rött. En fin "bonnbränna". Det syns verkligen att jag hade t-shirt i dag om man säger så...

Dags o sova lite nu.