Bergslagsleden på 5 dagar

Det är många år nu, många år som jag drömt om att springa hela dagarna, stanna och sova, och sen springa vidare till nästa plats. Sova lite, äta lite och sen fortsätta ta mig framåt. Springa hela dagarna, se nya platser och förflytta mig med hjälp av benen.
En morgon när jag satt och scrollade Instagram medan jag drack mitt kaffe såg jag ett inlägg från Random Events Sweden. De arrangerar Bergslagsleden på 5 dagar. Ett lopp jag följde förra året från hemmaplan och planerade att springa nästa år. De tävlade ut en startplats till årets lopp!
Wow! Nästan utan att tänka skickade jag in. Alltså, kan jag springa 280 km på 5 dagar med bara 1 dryg veckas planering. Ja, det borde väl funka, eller?! Ja, ja jag vet ju inte om jag vinner.

De tog ett par dagar innan det damp ner ett mail att jag hade vunnit. Jösses vad glad jag blev! En dröm jag haft så länge skulle bli sann. Jag skulle dessutom få uppleva hela Bergslagsleden från Kloten i norr till Stenkällegården i söder. Jag skulle få full service och inte behöva bära med mig min packning. Otroligt lyxigt! Jag blev så glad över vinsten.

Dagen före uppsamlingen kom jag hem sent från vår familjesemester på västkusten. Jag försökte få koll på alla saker och inte glömma något.

Samlingen av alla deltagare skulle ske på Örebro central på måndagen. Jag tog tåget till Örebro och hann köpa lite Bilar innan Håkan från organisationen hittade mig på centralstationen där jag satt och drack kaffe och åt kanelbulle.

Vi blev ett glatt gäng om 9 deltagare som installerades på Nyberget på måndagskvällen. Nyberget var ett litet hemtrevligt ställe mitt ute i skogen. Ingen mottagning på mobilen och ingen spegel (!) Det var ändå rätt skönt, som att vara med i Farmen ungefär.

Vi serverades en fantastiskt god fiskgryta och sen var det bangenomgång och lite praktiska detaljer.
Vi deltagare bodde i 2 rum, med 4 sängar i vardera. En sov på en madrass på golvet. Det var enkelt men väldigt trevligt. Nyberget hade endast en dusch och en toalett, men det fungerade det också. I det enkla bor det vackra, som Ernst skulle sagt.

Enkelt, fräscht och fint på Nyberget.

På tisdagsmorgonen var det uppstigning kl 5 och frukosten serverades 5.30 Det är så lyxigt att bara få sätta sig till dukat bord även om sömnen första natten kunde varit bättre.
Vi transporterades sen med bilar upp till Kloten där starten för Bergslagsleden är belägen.
Kl 8.00 sprang vi iväg längs den orangemarkerade vägen som skulle visa oss vägen till Stenkällegården 28 mil senare.

Min plan för dessa dagar var att ta det lugnt, njuta av dagarna och få så bra träning som möjligt samtidigt som jag fick göra det jag gillar bäst. Ingen stress och ingen press. Jag behövde inte skynda mig i mål.

Skogen var fuktig och varm. Det var lite som att springa i en regnskog och jag blev blöt om skorna för första gången på flera månader.
 Stigen var fin och det fanns rötter och stenar överallt. Det gick uppför och nerför. Totalt sett skulle första dagen innehålla runt 2000 höjdmeter på 60 km.

Vätskekontrollerna kom varje mil och erbjöd oss en massa gott. Jag försökte fylla på med vätska, salt och energi så mycket jag kunde. Men värmen började komma och termometern visade runt 30 grader.
Målet för dagen var återigen Nyberget där vi sovit natten innan. Sista biten av dagens etapp var tuff, hade vi blivit informerade om, att spara lite kraft till den. Och det var den sannerligen. Uppför och nerför och terrängen utmanade fötter och fotleder och jag promenerade den mesta biten. Det var för bökigt och tog för mycket energi att springa. Jag hade ju ändå inte bråttom.

Målet för första dagen, Nyberget.

Strax innan jag når Nyberget går stigen över ett kalhygge och luften står still. Jag känner mig kokt, well done liksom.
Det fanns en badplats vid vandrarhemmet och jag längtar dit. Jag tar mig sista biten och när jag kommer fram tar jag av mig kläderna och går ner till sjön och badar. Otroligt skönt! Därefter lägger jag mig och sover en stund, det ska ju vara den bästa återhämtningen sägs det.

Jag vaknar med huvudvärk och förstår att jag ligger efter med vätska. Jag dricker, saltar och dricker ännu mer.
Vi serveras en god köttfärsgryta med ris. Jag äter med god aptit! Det här är så lyxigt!

Sen följer bangenomgång och information för kommande dag. Nån deltagare ska bara vara med den här dagen och nån annan väljer att åka hem och inte fullfölja. 


Andra dagen erbjuder en sträcka av 63 km. Starten sker kl 7.00 vid Nyberget och målet är vid Ramshyttan. Jag har sovit gott hela natten. 
Idag ska det vara lite mer lättlöpt och inte lika mycket stök. Första km’arna är på grusväg och det är skönt att hinna bli lite varm innan det är dags att vika in på stigarna igen. Benen är lite stela och stumma men efter sträckan på grusvägen känns det mycket bättre.
 Det är skönt på morgonen i skogen, det har inte hunnit bli så varmt ännu och frukosten ligger skönt i magen och ger energi.

Vi passerar inne i en kohage med kor och en tjur. Det känns läskigt men de är snälla. Tittar bara på oss och undrar säkert vad vi försöker fly ifrån som springer.
Stigarna är fina, jättefina! Solen skiner och snart når termometern 30 grader igen. Jag dricker och dricker och saltar. En liten blåsa på hälen som jag fick i Hornindal i början av juli, har börjat smärta lite. Det har bildats en ny blåsa inuti den gamla blåsan.

Sista delen av dagens etapp har jag sprungit tidigare då den är en del av loppet Bergslagsleden Ultra. Jag känner igen mig och kan räkna ner.
Jag når Ramshyttan på eftermiddagen och får skjuts till Nora Tåghem där vi ska sova på natten. Det är ett litet vandrarhem i ett gammalt tåg. Otroligt mysigt men väldigt trångt och varmt.

Nora gör egen glass som är väldigt god. Efter att vi duschat går vi till torget i Nora och äter en stor smarrig glass.
Vi sitter ute och äter middag senare, det är för varmt inne. Det är synd för matplatsen och salongen är väldigt mysiga inne i det gamla tåget. Kycklinggrytan är så himla god!
Jag är trött men har ändå svårt att sova, det är trångt och varmt. Vi har fönstret öppet och dörren ut till korridoren där det också är öppet. Men ute är det vindstilla så luften står still inne i den lilla kupén.

Nora Tåghem

Dagen gryr den tredje dagen. Vi käkar frukost och blir körda tillbaka till Ramshyttan där vi avslutade dagen innan. Några deltagare till har nu hoppat av och vi är bara 5 kvar.
Första delen av dagens etapp är kända spår för mig då det är banan för Bergslagsleden Ultra. Vad jag inte minns är att den är så stenig och rotig. Hur har jag kunnat springa så fort här?! Kanske för att jag då inte hade 12 mil i benen. Men benen känns ok nu även om låren gör sig till känna när jag går nerför. Race director för just Bergslagsleden Ultra möter upp mig och sällskapar en bit. Det är mycket trevligt med sällskap.

Jag springer där jag kan och promenerar där det känns besvärligt. Hasse Byrén möter upp mig på en kontroll och gör mig sällskap en stund. 
Jag stannar och fotar och filmar där jag tycker det är extra fint eller intressant.

Vi passerar under E18 och fortsätter på en höjd som erbjuder jättefin utsikt. Jag stannar för att filma.
Strax därefter kommer jag fram till Stenbäcken som är målet för dagen. Det är varmt igen, och bilens termometer visar återigen 30 grader när åker mot vårt boende i Sixtorp.

I Sixtorp bor vi på en friluftsgård, vi får små stugor som vi delar. Efter att jag duschat lägger jag mig och sover en timme. Det är skönt.
Middagen äter vi ute i trädgården, en smarrig högrevsgryta. Vi får så god mat hela tiden. En massa mat. Så gott!
Det är svalt och gott om plats. Vi sover med fönster och dörrar vidöppna.

Här sov vi gött!

Nu har vi gjort de längsta dagarna och det är den nästsista dagen på äventyret. 
Vi blir skjutsade till Stenbäcken och Radio P4 är på plats för att intervjua oss. Jag håller mig i bakkant och slipper gärna prata i radio.
Vi springer iväg och jag hittar snabbt ett långsamt skönt tempo som funkar. Men efter bara nån km så känner jag att jag är fel, jag kommer fram till en korsning utan orange markering. Jag vänder och springer tillbaka. Då möter jag Team Lagerblad och vänder igen. Vi når korsningen igen och konstaterar att vi måste va fel. Kollar på kartan och springer tillbaka igen. Jajamän, det går in en stig i skogen utan pilar. En km bonus på klockan, det är skönt. Jag tassar vidare mot Sixtorp, nattens boende som också är första kontrollen för dagen. Men först passerar vi ett vindkraftsbygge och leden är tillfälligt omdragen. Markeringen är väldigt tydlig men stigen är obefintlig. Det blir till att långsamt ta sig över hygget innan det går att fortsätta springa.
Jag når Sixtorp och vätskekontrollen efter typ 1,5 timme på 10 km. Men det gör inget.

Stigarna är fina och springbara. Jag tar mig fram i en lugn fart och njuter av att kroppen kan. Mina ben är starka. Blåsan på hälen känns inte längre men pga av den har jag ändrat stegisättningen lite under gårdagen. Det börjar göra ont i framsida ben. Jag stretchar lite och fortsätter.

Jag möter Hasse Byrén med kompisar som ska springa och möta team Lagerblad. De ”varnar” mig för en del av stigen som är väldigt överväxt med ljung. Men det är bara att ”bita ihop” säger de. Och det måste jag verkligen göra. Ljung gör ont på redan rispade ben! Jag ångrar mig djupt att jag inte tog långstrumpor på mig idag. Jag börjar känna hat till ljung. Satans ljung! Sluta riv på mina ben! Jag funderar på om det blir bättre att springa baklänges. Vaderna är inte så rispade som frambenen.
Äntligen tar sträckan med ljung slut och jag kan fortsätta med rödrosa ben mot Ramundeboda där dagens etappmål är. Men innan jag når målet passerar jag ett brandhärjat område. Träden är svarta nertill och alla växter i marknivå är döda.

När jag kommer fram till Ramundeboda går jag direkt in till fiket och får lite is att lägga på mitt ben som gör lite ont. Det blir genast bättre och vi får skjuts till Otterbergets Camping där vi ska bo i stugor sista natten. Där är det oerhört varmt och solen gassar på.

Förövrigt känns kroppen bara stark!

Färdig för dagen.

Min sambo ringer när jag sitter i bilen. Han frågar om jag vill äta jordgubbar med honom. Jag är bara 1 timme hemifrån och jag blir glad och säger självklart ”ja, kom hit du om du vill”
Jag hänger mina kläder på tork och sätter mig för att vila lite. Efter en stund ringer sambon och det visar sig att han nu är på plats med bil och husvagn och ska bo kvar och följa mig under sista dagen. Vilken överraskning!

Det är fredag och det blir självklart Tacos till middag och vi går igenom sista dagens sträcka. Min sambo får en extra uppsättning kartor och information om vart han kan cykla mtb och vart det är lite för bökigt.
Jag sover sen gott i min egen säng i  husvagnen innan det är dags för final och den sista dagen av äventyret Bergslagsleden på 5 dagar. 48 km väntar innan jag når Stenkällegården och mål.

Frukost

Uppstigning kl 5.00 och frukost kl 5.30 sen bär det av mot Ramundeboda för sista dagens start.
Det regnar lite. För första gången på det här äventyret är det inte för varmt. Vi springer iväg och nu är det nerräkning på riktigt. Mitt ben gör lite ont men det funkar.

Delar av den här sträckan har jag också sprungit. På Munkastigen Trailrun. Det är vackert. Det är lättsprunget och jag är glad. Snart ska jag möta upp Simon, min sambo.

Strax innan vätskekontroll 3 möts vi och Simon vänder och slår följe med mig. Flera säger att det inte är cyklingsbart inne i Tivedens nationalpark om vi ska passera nu. Men vi tänker att då promenerar vi istället.

Stora delar är ändå helt ok för mtb och Simon cyklar först och jag tassar efter. Jag hittar en fin spindel som jag stannar och fotar, men nätet svajar så det blir inget fokus på bilden, men jag lovar att den var jättefin.

Några km inne i Nationalparken får Simon bära cykeln men det är så fint, som en riktig John Bauer-saga. Nu är det nära mål.
Sista kontrollen är endast 4 km från målet och nu blir det mera lättlöpt igen.
”Nu ser vi nästan husvagnen” ropar Simon och jag inser att snart är äventyret slut. Jag springer fram till stolpen som markerar ledens början/slut och tittar upp mot den blå himlen. Jag fixade det!

Tänk att det ens finns 28 mil orangemarkerad led genom skogen! Vi passerade några hus i Perstorp men bortsett från det har det bara varit skog. Så mycket skog det finns! Fantastiska leder och stigar som är öppna för alla att njuta av.

Min kropp känns stark! En liten svullnad i ena benet är det enda som vittnar om en träningsvecka med 287 km stiglöpning.

Bergslagsleden på 5 dagar är ett helt förträffligt arrangemang! Toppen från början till slut!

Jag är så glad och enormt tacksam över att jag fick chansen att delta i detta äventyr. Jag har levt en dröm.

Stort tack!
Tack Random Events Sweden!
Tack funktionärer och medhjälpare!
Tack alla härliga medlöpare!
Tack Simon!
Tack kroppen!

Passa på att signa upp dig för nästa års arrangemang. Du kommer inte ångra dig! :)