Det är bara några ynka dagar kvar tills jag åker till Finland (om nu inte flygstrejken ställer till det) och springer långt. Det är nämligen dags för Espoo 24h.
Jag tycker att jag har förberett mig väl och jag har fått till några bra mängdveckor. Min sambo har tillfälligt förskjuten arbetstid och börjar redan kl 5.00 på morgonen. Så vi har stigit upp tillsammans och när han åkt till jobbet har jag dragit ut och sprungit. Det har gett mig många fina mil. Benen har känts väldigt bra och jag har suget efter mer löpning.
Man kan tycka att det är tidigt att stiga upp 4.15 men om man intalar sig att man lever i Thailand istället. Där är klockan 10.15 då och det är inte alls så tidigt. Allt handlar ju egentligen om när man lägger sig. Och kl 20.00 är lampan släckt och jag sover som en stock.
Jag är klar nu. Jag har tränat klart och vill bara iväg. Jag vill springa och jag vill springa långt. Men nu är det inte många dagar kvar som sagt.
Jag planerar det sista och ska göra en lite inhandling av diverse energi i veckan.
Jag börjar få ont i nervösen och tror att jag är sjuk. Det killar i halsen, det gör ont i knäna och höften o magen. En fantomsmärta som flyttar runt så fort jag tänker på det men som egentligen inte finns. Det är alltså precis som det brukar vara. :)
Jag ät taggad till tusen!
 |
| Foto: Privat |
