Du ska vara glad att du kan springa du!

Så sa en farbror till mig idag som jag mötte i skogen. Han stod mot en sten i solen och tittade på en lång orm som "undersökte" en död groda. Jag stannade till och tittade lite jag med. Vi småpratade lite och när jag sprang iväg sa han; Du ska vara glad att du kan springa, du!

Orden följde mig hela löpturen och även nu på kvällen. Jag ÄR verkligen glad att jag har en kropp som ställer upp på mina tokerier och allt vad den utsätts för.

TACK KROPPEN!!!

De 9 sekunderna som gick över mitt mål i lördags har plötsligt inte så stor betydelse längre.

TACK Farbrorn som fick mig att inse att jag ska vara tacksam att jag kan springa istället för bitter över 9 sekunder!