Så var det dags för tredje året att springa runt, runt i Boulongerskogen i Skövde. Utan bil får man lösa saker o ting på andra sätt så jag kollade startlistan o såg att en kille från Molkom skulle springa. Hittade honom på jogg.se och mailade o frågade om vi kunde samåka. Det gick bra och det blev en trevlig resa.
Vi kom till Skövde runt 9 och starten skulle gå 10. Jag träffade Emelie som jag sprang ihop med under 12-timmars i Hallsberg i somras. Kul o ses igen! Jag hade som mål att klara 60 km men vågade inte riktigt hoppas och tro på det så innerst inne kände jag att jag skulle vara nöjd bara jag kom längre än förra året, 53 km.
Starten gick och jag luffsade på. Efter bara något varv så kom jag o Emelie in i samma tempo o det höll vi sen tiden ut. Det är så trevligt att springa ihop med någon. Även om man inte pratar hela tiden så känner man stöd, inspiration och motivation med någon bredvid. Tack Emelie!!
Jag sprang helt utan klocka och tittade bara på skärmen nån gång då och då. I början drack vi var tredje varv. Efter halvtid ungefär blev det vartannat. En mugg sportdryck och en vatten. Jag åt också nästan en hel Vitargo-kaka under loppet.
När Emelie sa att vi hade passerat 40 km blev jag förvånad att min dipp som brukar komma runt 3 timmar hade uteblivit. Försökte att inte tänka på det utan bara vara glad att jag var igång fortfarande. Jag sprang tom uppför "mördarbacken, varv efter varv. Mara passerades på några minuter över 4 timmar. Det såg ut att gå med 60 km bara jag orkade hålla samma tempo.
Vid 50 km började benen bli trötta och hjärnan sa; sluta spring, men jag peppades av min springkompis och luffsade på. Sen blev jag lite piggare igen och det gick lättare. 4 varv kvar.... Vi tog en dryckespause efter 2 o sa att detta var sista innan 60 km o så tog vi 2 varv till.
Tillsammans hand-i-hand sprang vi över mattan o hade sprungit ihop i 6 timmar. Det var 3 minuter kvar men vi beslutade att inte påbörja något nytt varv eftersom det regnat sista timmen och vi ville inte stå o frysa utmed banan för inväntande av slutlig mätning.
Jag hade sprungit i 6 timmar!! Gick inte uppför backen en enda gång. Gick bara några steg medan vi drack sen sprang vi igen. Helt otroligt, kan knappt tro att det är sant. Jag är verkligen kanonnöjd med min prestation. När jag fick medaljen av Thorill sa hon; !Va bra du är"! Åh vad jag blev glad när hon sa det.
Idag känns benen stumma i trappor men annars känner jag mig förvånansvärt fräsch. Igår när jag kom hem följde jag med på en timmes promenad med 2 hundar. Tror det var skönt att gå ur benen lite, samma på förmiddagen idag, blev det 1 timmes promenad. Tror faktiskt jag var stelare efter maran i våras.
Detta gav verkligen mersmak och jag kommer nog satsa på en 100 km'are eller ett 24-timmars under 2009. Kanske tom både och.
