Vi anlände till Lidingö strax efter 15 och hämtade nr-lappar, gick på mässan, bäddade i ordning på golvet i gympasalen där vi skulle sova och var på ”pastaparty”.
Natten gick rätt bra och jag sov över förväntan bra. Vaknade då jag vände mig och några gånger till för en gubbe som låg nära oss drog några timmerstockar ibland.
På morgon gick vi upp och åt frukost i matsalen och begav oss till start. Satt där på en bänk och väntade på att se Musse när han startade. Då kände Annika att hjärtat slog så ovanligt fort. Hon lånade min pulsklocka. Jag hade 44 i puls och hennes låg runt 120. Inte så bra! Vi gick till sjukvårdstältet och där avrådde de henne från att starta. Så av oss tre som skulle springa blev det bara jag kvar.
Innan starten gick var det kallt. Det blåste och jag frös och ångrade att jag inte tagit långa tights och vindjacka. Men när jag väl kom iväg var klädseln precis lagom. Jag tänkte försöka satsa på silvermedalj. Första milen på 50 min, andra på 52 och så skulle jag ha 54 till sista. Första milen gick på 53. Inför sista milen stod klockan på 1:47 och jag började bli trött i benen. Jag gick uppför aborrebacken och golfbanebacken. Men jag orkade fortfarande släppa på nerför så jag vann lite tid där. När jag sprang förbi flaggan med en etta på passerade klockan 2:38, vilket jag hoppats på vara min sluttid.
Sista km var nerför och jag sprang den under 5 min-tempo. Klockan stannade på 2:42:40 vilket jag är halvnöjd med. Förra gången jag sprang, 2006, hade jag 3:25 så visst är det en bra förbättring, men jag har också tränat desto mer. Placeringen blev 204 av 2129 damer.Efteråt kände jag mig helt ok och idag känns allt som vanligt. Inte ont nånstans. Skönt!
Nästa år är silvermedaljen min!
