Inspiration UTMB

Ni måste se den här filmen!

Jag var där, just där och då! Känns så overkligt! Ännu mera overkligt att jag är tillbaka där om lite mer än 2 veckor!

Vilken natur!

Vilka berg!

Vilka vyer!

Snart är jag tillbaka. Snart!

Calfs

I början av sommaren fick jag ett mail av Erik på Salomon om jag ville testa deras Exo Calfs, dvs lösa "kompressionsvader". Jag använder ju just de trekvartstightsen och gillar dem så ett par "vader" i samma material är ju alltid kul att testa.

Nu har ju sommaren varit rätt varm så jag har valt att springa barbent och inte testat dom förrän på helgens långpass.
Fördelen med lösa vader är att man kan kombinera dom med vilka strumpor man vill. Det går ju dessutom utmärkt att byta strumpor, smörja fötter osv utan att all salva hamnar på vaden eftersom skaften skrapar av allt.

Calfs'en (svengelska) var lite meckiga att få på och vid första anblicken kändes de lite små. Men när de väl satt på plats så är det urskönt och en storlek större skulle inte alls passa. Det är väl som med sport-bh'ar, ju svårare de är att få på, desto bättre sitter de sen. ;)

Bild från helgens långpass
Foto: Rosemarie Magnusson

Om dessa gör någon fysisk nytta eller ej låter jag vara osagt men känslan är enormt skön och jag kommer nog ta med dom till Chamonix om dryga 2 veckor.

I vanliga fall använder jag kompressionsstrumpor efter långpass, som återhämtning och jag tycker att benen känns mindre svullna och fräschare efteråt. Om det är placebo eller inte spelar ju ingen roll. Det är ju min upplevelse som väger tyngst för mig. :)

En stärkande vecka

Så var den sista lite tuffare veckan före utmb avklarad. Det blev ca 12 mil löpning och 2 cykelpass.

Jag har testat utrustning, bokat buss- och tågbiljett och bitarna börjar falla på plats. Jag blir mer och mer redo, vilket känns skönt.

Jag tog idag en skön återhämningstur på 14 km med pigga ben. Ett bra kvitto så här dagen efter en terrängmara.

Nu börjar nertrappningen och imorgon blir det vilodag! :)

Snart står jag där igen, vid starten av utmb!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sweden Irontrail Marathon

I år körs ett testlopp inför nästa års riktiga satsning. Sweden Irontrail Marathon.
Start och mål är beläget vid Gästhamnen i Kristinehamn och loppet går mestadels på vandringsled. Hultetleden leder oss till Sjöändan där Järnleden tar vid. Sträckan blir ett marathon och ger ca 500 höjdmeter.

I fredags hjälpte jag till att markera banan från Älvbron till Gästhamnen. Leden är ju orangemarkerad men ett par hjälpsnitslar är bra så banan blir extra tydlig. Sambon följde med och vi tog våra cyklar och drog ut i den fina kvällen. Banan är väl inte direkt cykelvänlig på alla ställen och vi fick släpa och bära cyklarna. Men resultatet blev bra och vi kunde cykla hem innan mörkret föll på.

Klar för banmarkering.
Foto: Privat

Lördagen kom och starten skulle gå 11.00. Jag var på plats i god tid. Min tanke med loppet var att göra ett litet genrep inför UTMB om 3 veckor och springa med den obligatoriska packningen.

Foto: Privat

Foto: Privat

Det blir en ganska full och tung väska. Jag kopplade på stavarna också. För de tänker jag ha med mig i Alperna.
Det var många som tittade undrande på mig när jag hade så mycket grejer med. Men det bjuder jag på! :)

Innan start.
Foto: RoseMarie Magnusson

Starten
Foto: Pär Ericsson

Vi sprang iväg genom stan och upp mot Hultet. Väskan och stavarna svajade rätt mycket i början. Säkert sen också, men jag vande mig. Det gick faktiskt rätt tungt i början.

Redan vid Hultet var första vätskekontrollen med glada goa funktionärer. Där sprang vi vidare på milspåret
innan vi vek av upp mot Busshöjden och Sjöändan. Jag tog det väldigt lugnt och sprang och pratade med de andra.

Vid nerförslöpningen från Busshöjden tappade jag stavarna. Inte bra. Men jag märkte det ju så klart och fick på dom igen. Men det är inte bra att de ramlar av.

Sen fortsatte vi på Järnleden. Det är riktigt fint i skogen och jag verkligen känner hur skogen ger mig energi.

Vätskekontroll i Niklasdamm
Foto: Pär Ericsson

Det kom ett par regndroppar på oss, vilket var väldigt skönt. Det var riktigt varmt och fuktigt. Jag svettades floder och var genomblöt.

Nu tänkte jag inte längre på den tunga ryggan. Farten var låg och jag riktigt njöt där i skogen på stigen. Solen bröt fram och allt var liksom i harmoni.

Sista milen påbörjad
Foto: Pernilla Söder

Det kändes nästan som om jag fick mer och mer energi ju längre jag sprang. Blev piggare och piggar. Jag kom liksom in i det. Jättehärligt!
Vid sista vätskekontrollen fyllde jag på ryggan med vatten igen och tog sista biten in mot stan och gästhamnen och målet.

Sista vätskan
Foto: Christina Bergström

Stegen rullade på fint och rätt som det var, var jag i mål.

Målgång
Foto: Pär Ericsson

Jag är riktigt nöjd med styrkan jag har i kroppen och att allt fungerar. Tyvärr blev jag lite stel i ryggen efteråt pga den tunga väskan. Men i övrigt kändes kroppen jättebra.

Stort tack till alla trevlig funktionärer på vätskekontrollerna, till Mats Söder som drog igång allt detta och till alla fotografer som låtit mig publicera ovanstående bilder.
Jag sammanfattar en jättebra dag! :)

Nästa år får ni komma och springa Sweden Irontrail Marathon! Det kommer bli ett kanonlopp!!!

Ironman?

Jag ska inte sticka under stolen med att jag inte tänkt tanken på att göra en Ironman. För er som inte vet vad det innebär är det 3,8 km simning, 180 km cykling och 42,2 km löpning i ett svep.

I höstas då Ironman Kalmar slog upp dörren för anmälningar satt jag där och funderade men beslutade mig för att inte skicka in.
Varför? Jo, dels tycker jag det är dyrt för nånting som jag egentligen inte brinner för. Nåt jag bara är nyfiken på. Jag kan inte crawla och jag har sålt min landsvägscykel. Det betyder att det är en massa pengar som ska ut. Igen.

Samtidigt är jag kaxig och tror redan nu att jag är tillräckligt tränad för att genomföra loppet. Alltså ta mig till mållinjen på en "dålig" tid. Om jag tror mig kunna det, redan före start kommer nog inte tillfredsställelsen att "Jag klarade det!" var större än insatsen tidsmässigt i träning och den ekonomiska biten. Hänger ni med?
(Och jaga en bra tid är jag inte ett dugg intressad av...)

Därför blev det ingen Ironman i Kalmar för min del. MEN!
Jag har sneglat åt ett annat håll. Norseman Extreme Triathlon
Jag vet att jag läste om en tjej som genomfört loppet, tror det var förra året och tankarna började snurra...

Man startar från en båt i gryningen och simningen är 3.8 km i Hardangerfjorden. De sista åren har vattentemperaturen legat mellan 13 och 15 grader.
Sen cyklar man 180 kuperade km'ar, bla över Hardangervidda, Dagalifjell och Imingfjell.
Efter det ska det springas ett marathon. De första 25 km är ganska platta. Sen kommer 17,5 brant stigning till toppen av Gaustatoppen på 1850 möh där målgången är.

Det känns som ett riktigt äventyr!! Visst?!

Hittade en film på Petras blogg.

Nu kan jag fortfarande inte crawla, har ingen hel våtdräkt och jag har heller ingen landsvägscykel (längre). Men jag har ett år på mig.

Funderar... :) Det vore lite coolt! ;)

Fast det kanske är bra att testa en "vanlig" triathlontävling först?
Eller så gör man inte det, helt enkelt...

jaja...

10 plus

Morgonens halvmara gick nästan 10 minuter långsammare än måndagens. Det var segt idag.

Igår var det planerat backlöpning i fd slalombacken Busshöjden, på kvällen. Därför hoppade jag över morgonlöpningen till jobbet. Men min springkompis hörde av sig och lämnade återbud på förmiddagen. När sen regnet började ösa ner och det regnade både uppifrån, från sidan och nästan nerifrån ;) så bestämde jag mig istället för att helvila.
Vi är hundvakt åt svärmors hundar hela veckan så det fick bli en promenad i regnet, så jag slapp ändå inte undan att bli blöt.

En kväll hemma i soffan blev det alltså. Nåt som satt väldigt gött när regnet piskade på rutan. Och nåt som vi inte gjort på väldigt länge, typ på hela sommaren.

Jag trodde därför att det skulle finnas gott om spring i benen på morgonens runda. Men när jag vaknade av klockan där strax efter halv sex var jag trött, och ville bara somna om. Steg upp ändå och klädde mig och landade sen vid hundarna och gosade med dom en stund, innan jag gav mig av.

Söta Mira satte sig på min rumpa.
Bild från i förrgår när vi var ute med båten.

Jag springer iväg och fötterna känns som bly. Jag tar mig fram i snigeltempo.
Benen skriker stanna! Jag har tagit mig 500 meter och jag vill bara gå hem.

Ändå fortsätter jag och den tunga känslan släpper lite allteftersom. Det är precis så här det brukar vara de gånger det är segt vid start. Det är det jag vet, annars skulle jag lyssnat på kroppen och sovit en timme till istället.

Det är fuktigt ute och kvällens och nattens regn har gjort luften syrerik och trädens grenar blöta. De blöta grenar som touchar min kropp svalkar skönt. Jag springer långsamt genom den tysta skogen och solen tittar fram bakom de tunga molnen. Mina steg hörs knappt på den fuktiga, mjuka stigen. Mina starka ben tar mig framåt, framåt mot jobbet och den hägrande kaffekoppen och frukosten.

När jag stänger av klockan vid jobbets grind har jag sprungit nästan 10 minuter långsammare än i måndags på samma sträcka. Visserligen inte samma väg, men ändå.
Trots den sega känslan i starten så blev det ett himla fint pass. Jag är nöjd och glad.

Och vad är egentligen 10 minuter långsammare. Jag fick ju göra det jag gillar i 10 minuter till! ;)

Ett steg fram!

Planering utrustning, 22 dagar kvar

Det är 3 veckor kvar till starten av UTMB, Ultratrail du Mont Blanc. Det är nu formtoppningen börjar eller?! ;)

Det börjar dra ihop sig alltså. I helgen kommer jag springa trailmaran Irontrail som ett litet genrep med utrustningen. Ja, alltså samma utrustning som sist. Jag har inte ändrat på nåt. Vet ju att det funkar liksom.

Den obligatoriska utrustningen är följande:

• Mobiltelefon som kan användas i alla tre länder som vi springer i
• Egen mugg som rymmer minst 15 cl
• Minst 1 liter vatten
• 2 pannlampor
• Överlevnadsfilt (minst 1,4 m x 2 m)
• Visselpipa
• Elastisk linda (minst 100 cm x 6cm)
• Vattentät jacka med huva
• Långa springbyxor (eller trekvarts kombinerat med strumpor, ska kunna täcka hela benen)
• Varm långärmad mellanlagerströja. (minst 180g)
• Keps eller buff
• Varm mössa
• Varma och vattentäta handskar
• Vattentäta överdragsbyxor
• Pass

Sen rekommenderas det starkt att ha med:

• Stavar
• 20 euro
• Ett klädesombyte
• Och lite andra småsaker som kompass, kniv, solkräm, vaselin osv

Jag kommer springa med mina stavar (Leki Travller Carbon) trots att jag inte gjort ett endaste löppass med stavar sen jag sprang utmb sist, 2011. Men jag hade stor nytta av dom under loppet, både uppför och nerför.


Bild från: http://www.sport-tiedje.se

Jag köpte dom på sport-tiedje och de fungerade väldigt bra. De är lätta och smidiga och enkla att fälla ihop. Det är också väldigt bra att man snabbt kan lossa på handremmen från själva staven, med ett enkelt tryck på knappen längst upp. Då sitter själva handfästet kvar på handen och det går snabbt att koppla ihop det igen.
När man går/springer brant nerför är det läskigt om man sitter fast i stavarna och snubblar. Då kan det gå illa.



Här ser ni att bara handremmen sitter på.
Foto: Jörgen Johansson