Jag har som ung alltid haft en tanke på att vilja göra Klassikern. En sommardag 2005 satt jag och surfade lite. Då jag ramlade in på Funbeat Där började jag läsa om Vansbrosimningen som skulle hållas nästkommande helg. Då, i den stunden bestämde jag mig! Jag skulle också göra det jag tänkt på i många år. Det var ju lite sent att börja med simningen och eftersom jag inte var i form så tänkte jag värma upp med Tjejklassikern. Jag anmälde mig genast till Lidingö Tjejlopp och Tjejvasan. Började jogga lite smått i juli och sprang sedan loppet på 1 timme och 10 sekunder. Jag var jättemissnöjd eftersom jag hade bestämt mig för att springa under timmen. Diplomet hamnade i en låda.
Hösten kom och jag tränade inte så mycket förrän snön kom och jag köpte mig längdskidspaket. Jag hade inte åkt längdskidor sedan mellanstadiet och saknade all teknik men med vilja och envishet tog jag mig de 3 milen mellan Oxberg och Mora. Vädret och spåren var bästa tänkbara och resan tog mig 2:54.
Nästa gren som skulle avverkas var Tjejvättern. Jag körde de 9 milen på min gamla hederliga 7-växlade cykel. Det gick bra och var inte ens trött när jag kom i mål. Nu återstod bara Tjejsimmet och jag skulle ha mitt första diplom. Det gick fint och jag diplomet var mitt. Steg 1 avklarat. Check!
Klassikern here i come! Lidingöloppets 30 km gjordes på 3:25. Ingen kanontid men jag tog det säkra före det osäkra och joggade utan att vara trött vid målgången. Nu låg Öppet Spår framför mina skidspetsar men bristen på snö vintern 2007 gjorde att jag endast hade 65 km i benen när jag passerade starten. Det toksnöade hela vägen och spåren var obefintliga. Envis som en gris tog jag mig i mål på 10:10 utan något fäste under skidorna.
I april köpte jag mig en landscvägscykel och fick många fina mil i benen innan resan runt sjön Vättern skulle göras. Jag kom runt på dryga 13 timmar. En trevlig och fin runda som jag säkert kommer göra om någon gång. Simningen i juli sen gick galant på 1:15 och jag hade gjort en Svensk Klassiker!
När jag sen fick träna det jag ville utan känna mig tvungen att träna olika grenar inför Klassikern så fastnade jag i löpträsket. Träningstiderna har blivit längre och längre och milen fler och fler.
