För att få ihop livet med barn, läxläsning, födelsedagar och heltidsjobb är "springa-till/från-jobbet" väldigt bra. Då får jag ihop allt och kan vara med där jag vill och samtidigt få mina löparendorfiner, även om de just nu inte är lika många som vanligt.
I måndags tog jag mig en vilodag. Skönt! Trots det var det en riktigt seg löpning till jobbet på tisdag morgon. Jag lät musiken driva mig framåt men den där lyckokänslan uteblev. Visst var det gött att springa men det var inte mer.
 |
| Slingrande väg till jobbet. |
Igår tog jag lilla turen hem. 12 km i 5min-fart. Lagom. Skön känsla men inte den där extra. Den där som jag brukar ha.
Imorse gick tiden väldigt fort och km'arna ramlade iväg. Vips så var jag framme! Känslan då? Nja, varken eller, skulle jag säga.
Hoppas snart att endorfinerna skenar i min kropp igen. Just nu känns det lite segt.
H*n som målade linjerna, undrar om h*n somnade?! hihi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar