Idag steg jag upp, i vanlig springtid, och tänkte ta rundan runt Vassgårda och Sättra. Det är en ganska kuperad tur. Jag kände mig lite trött, sömnen är inte den bästa när jag sover ensam. Jag tyckte det gick uppför hela tiden. Upp, upp, upp. Svaga motlut och nästan inget nerför. Dessutom var det motvind hela tiden.
När sen nerförsbacken kommer är den lång och brant. Benen pinnar på och farten ökar.
Det är ett så härligt lugn på morgonen. Jag önskar jag vore mer morgonpigg. Men det handlar väl bara om när jag går och lägger mig, egentligen.
Med en titt på datan så ser jag att det är verkligen mycket uppför i början.
Totalt 216 höjdmeter |
Men först blir det backintervaller med min löpgrupp från Galaxen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar