Min come back på Munkastigen

2010 sprang jag mitt första 100 mileslopp. 2 veckor senare ställde jag mig på startlinjen till Munkastigen trailrun, 44 km. Jag hade krafter till ungefär halva loppet. Sen var det slut. Jag fullföljde men kroppen saknade energin.
I år var kroppen med hela loppet. 

Tobias med sambo och kompis hämtade upp mig hemma på morgonen. Det är bara en timmes bilresa till Laxå och vi anlände i god tid. Solen sken och vi hämtade våra nummerlappar och pratade med löparvänner. Jag kände mig helt lugn men hade en liten plan på att försöka springa lite fortare än "feel-good-fart" som jag brukar. I bussen till starten snackades löpning och utrustning. Alltid trevligt!

Målgången

Vid Olshammar går starten och där fick vi varsin sportident-pinne innan vi sprang iväg. Första milen är kuperad och det är bitvis ganska tuff terräng. Jag tror jag sprang lite fortare än tänkt på den sträckan. Pulsen var som högst här men jag hade gott om energi och kraft i kroppen.
Andra milen går på fina stigar och vi springer förbi som tjärnar. Solen speglade sig i vattnet och det är så otroligt vackert. Jag ville stanna och fota men kom fram till att springa vidare. Spångarna som var utlagda var såphala så det gällde att ta det varsamt så inte foten drog iväg. Det var även ett par riktiga surhål och fötterna var blöta och leriga mest hela tiden.

Trots det fina vädret, den vackra banan och att kroppen var helfräsch så tröttnade jag. Jag började bli uttråkad. Jag började räkna ner...

Jag visste inte vart i startfältet jag låg men jag såg en tjej typ hundra meter framför. I skogen kom jag närmare och på grusvägen drog hon ifrån lite.

Efter vätskekontrollen vid 34 km återstod bara grusväg och motionsspår. Jag stannade och fyllde vatten. Tjejen fortsatte och luckan mellan oss ökade lite. Men på grusvägen kom jag sakta, sakta ikapp. Jag såg på min klocka att jag hade ökat farten. I kroppen kändes allt bara rätt.

Med 7 km kvar tar jag fram en gel. Jag tänker att om magen pajar så hinner jag kanske nästan i mål i alla fall. Min kropp är ju inte van vid en sån sockerchock. Jag känner hur sockret "rinner" ut i kroppen och farten stiger. Jag är ikapp tjejen och förbi. Jag ser på klockan att jag ligger i farter runt 4.45 min/km.

Jag stämplar vid 40 km och fortsätter på motionsspåret som leder mot målet. Nu börjar det gå undan på riktigt med följande km-tider. 4.35, 4.45, 4.35 och sista hela km'ern går på 4.09. Det är visserligen mycket lättsprunget men det kändes hela tiden bra och pulsen låg på en mycket bra nivå.

Jag springer in som andra dam och är mycket nöjd. Kroppen känns helfräsch och fötterna har klarat sig utan blåsor.

Så jag sammanfattar dagen som mycket bra. Otroligt vacker bana, fint väder, bra kraft hela vägen. Enda nackdelen var att jag var så uttråkad där i mitten av loppet. Jag hamnade helt ensam så kanske berodde det på det?

En bra come back! En andraplats och en putsning av tiden med ca 50 minuter är ju inte fy skam. ;)