Lunchpass och termometern visar 18 grader i solen. Det ser gött ut. Tyvärr har jag varken packat kortbrallor eller t-shirt så det är långärmat som gäller. Bara att gilla läget. När jag kommer ut märker jag att det blåser ganska rejält så tröjan känns ändå inte för varm.
Jag tänkte mig först springa en uppvärmning och sen 4-5 km lite snabbare och sen varva ner.
Men när jag sprang iväg kände jag mig i helt fel "mood". Jag ville bara lalla på och rensa huvudet. Musiken drog igång och jag for iväg. Öppna gärden och motvind. Jobba på bara.
Sen bestämde jag mig. Uppjoggen skulle vara 3 km. Sen 5 km fart och resten nerjogg. Sagt och gjort!
Efter 3 km ökade jag farten. Inte jättesnabbt. Fortfarande med kontroll. Självklart var det ju jobbigare än nyss men det hade jag ju räknat med.
Första km'ern på 4.38. Det är snabbt för att vara jag. Jag fortsatte.
Andra km'ern på 4.36. Va! Ökade jag?!
Tredje km'ern på 4.31. Jo, det gjorde jag tydligen.
Fjärde km'ern på 4.25. Nä, nu! Då måste jag ju öka på den sista med tänkte jag och fortsatte.
Femte km'ern gick på 4 blankt!
Sen joggade jag ner knappt 3 km.
Shit! 22.10 på 5 km. Det är jag riktigt nöjd med! Särskillt med tanke på att jag inte alls kände mig på humör.
Det blåste riktig sidvind bortemellan och det var inte förrän nerjoggen som jag kom ut i medvinden. Jag kände mig hela tiden stark och det var inte apjobbigt heller. Det kändes bra helt enkelt, hur knasigt det än låter.
Det här känns riktigt bra inför lördagens Munkastig! Det finns alltså fart i ultrabenen, nånstans, under en kort bit i alla fall. Kul!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar