Jag tar stigen upp mot Sättra. Det går uppför. I varje backe trycker jag på och känner hur benen bara matar på. Jag känner mig så stark idag.
Stenar och rötter bara svischar förbi. Jag flyger fram. Fåglarna sjunger. Allt känns bra!
Väl uppe vid Sättra tar jag grusvägen tillbaka och nu höjs farten och pulsen sjunker. Det går nerför men jag har motvind. Jag bara rullar på, och det känns som om benen springer själv. Det går lätt!
Tänk att det kan va så härligt att springa!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar