Ospringsugen

Min sambo som har beredskap skulle upp och jobba klockan 5 igår. Då tänkte jag passa på att sticka ut och springa. Jag skulle ju ändå vakna till när han steg upp. Det gjorde jag också. Men nån löptur blev det inte. Jag kände verkligen inte alls för det! Inte ett dugg! Jag hade sovit oerhört dåligt och vaknat typ hundrasjuttioelva gånger. Jag var skittrött!

Istället tog jag en kaffe framför morgon-tv'n. Sen städade jag köket och gjorde ren köksfläkten. Ändå var jag på jobbet vid halv sju som vanligt. Så man hinner mycket när man stiger upp i tid. ;)

Jag tog med mina springkläder till jobbet för att ta en tur på lunchen istället. Men inte heller då infann sig lusten och energin. Handlade efter jobbet och fixade mat, fortfarande skittrött och utan lust att svetta ner mig. Så jag struntade i det! Så det så!

Det var helt säkert det bästa! Jag springer för att jag vill, för att jag mår bra av det. När energin står på noll skulle det vara fel att ge sig ut.
En filmkväll tillsammans med älsklingen avslutade dagen. Lagom ansträngning på den.

Utvilad och med en hel natts sömn i kroppen gav jag mig imorse istället ut tillsammans med Ulrica på en riktigt trevlig morgontur. Vi sprang och snackade bort 1,5 timme och jag kom pigg och glad till jobbet sen. Mycket bättre! :)

Gammal bild