Reflektioner efter EM

Nu har det gått en dryg vecka sen målsignalen ljöd och jag la mig där på den kalla asfalten. Jag har tänkt mycket på loppet och så här i efterhand delas jag av två starka känslor.

Den ena av dom är att jag sprungit klart tidslopp. Medan jag sprang där runt, runt så bestämde jag mig för det. Det var inte kul och jag vet att jag har sagt det många gånger, det här är mitt sista 24h. Men av nån skum anledning så blir det inte så.

Den andra starka känslan är känslan av revansch! Alltså jag vet att jag kan springa längre. Jag måste prova igen.

Just nu slits jag mellan de två lägren. Jag ligger hemma och är förkyld och kan fundera mycket.
Framtiden får väl utvisa om det blir fler 24h eller ej. Men en sak är säker, jag kommer igen!

Foto: Privat