Örjan, som killen hette, började med att fråga mig om en massa grejer. Sen fick jag klä av mig. Han bände och böjde, ja tom nöp mig. Ibland gjorde det ont, ibland inte.
Smärtan i min höft flyttade sig och satte sig längre ner i benet. Det gjorde jätteont på insidan knät. Sen flyttade det till utsidan.
Jag blev informerad om att smärtan skulle kunna ändra karaktär och jag fick en ny tid om en vecka.
När jag åkte därifrån kändes det ungefär som tidigare, fast med mer smärta i knät. Jag har aldrig haft ont i knät tidigare så det var också en ny upplevelse.
När jag kom hem började sen en riktig kamp. Det gjorde så vansinnigt ont. Jag visst inte vart jag skulle ta vägen. Det gjorde ont i alla möjliga ställningar. Jag grät av smärta.
Sambon var ute på löptur och jag var ensam hemma. Jag låg i sängen och försökte andas genom det onda. Tänka bort smärtan.
Älsklingen blev förskräckt när han kom hem och såg mig och undrade om vi inte skulle åka iväg till doktorn. Men jag tog en (till) smärtstillande tablett och sen klingade det värsta av.
Jag slappnade av lite och klarade sen tom med av att åka och storhandla. Jag bar endast handlingslappen. ;)
Somnade sen till kvällen och natten gick. Vaknade före klockan och steg upp.
Att sitta gick inte. Jag låg i soffan och drack mitt kaffe. Vet ni hur svårt det är att ligga på rygg och dricka utan att spilla?! ;)
Tog återigen smärtstillande och fick skjuts till jobbet. Smärtan har gett med sig lite i förhållande till igår. Jag har stått upp och jobbat nästan hela dagen men har inget problem att sitta nu. Just nu känns det varken bättre eller sämre än för ett par dagar sen.
Frågade osteopaten om det kan tänkas vara diskbråck. Men han sa att det var osannolikt eftersom de tester han gjort inte visar tecken på det.
Så här skrev han;
Förmodligen kommer denna smärta från överbelastning av kompensation av tidigare problem som kanske inte genererat smärta på samma sätt.
Höftbenen blir "överroterade" och det ger muskulär påverkan.
Diagnosen inte lika solklar som i de flesta fall men den kommer troligen vara inom ett par dagar.
Han sa också att det inte är något stort "fel" jag hade.
Läkaren från vårdcentralen har ringt mig idag och sa att röntgenbilderna såg fina ut och hänvisade mig till en sjukgymnast. Och så skrev han ut andra smärtstillande.
Jaja, vi får se hur det här går. Idag ska jag se om det går att simma lite försiktigt ialla fall. Det värsta som kan hända är ju att jag får gå hem igen.
Jag är bara så galet trött på att ha ont...
Och så längtar jag helt makalöst mycket ut till skogen och stigen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar