KUL i Kristinehamn

Det har varit bråda dagar för mig. Inte en sekund att softa. Det har varit jätteskoj!
Vi börjar från sist.

Fredag, allt ska vara klart. Allt ska klaffa. Banan ska snitslas, löpare kommer med tåg och buss och ska hämtas. Alla ska känna sig välkomna på vandrarhemmet och det är mycket att hålla koll på. Under natten sov jag dåligt (igen) och tänkte för mycket. Samtidigt som det är mycket att hålla koll på så är det himla kul!
Lunchrasten ägnades åt snitsling av banan tillsammans med bästa Jörgen som hjälpte mig.

Snitsel blåser i vinden.

Var tillbaka på jobbet sen för att jobba nån timme innan det var dags att dra hem.
Kastade i mig lite lunch (!) och Tobias kom så vi packade bilen med alla goodiebags och matvaror.

Jag körde och hämtade på stationen, handlade på ICA Maxi och landade sen intill borden på restaurangen som skulle servera oss middagen.

Det smakade bra och efteråt följde vi med ut till Vandrarhemmet för att gå igenom morgondagens kartor.
Sen hem igen för att (försöka) sova.

Jag vaknade före klockan och steg upp. Kokade kaffe, värmde glögg, stekte ägg och åt frukost samtidigt, ståendes vid bänken i köket. Hann precis få in allt i bilen och köra upp den till Sjöändan där Tobias och hans pappa mötte upp så jag kunde lämna min bil där som fikastopp. Vi dukade upp i bagageluckan. Vatten, bullar, chips, kaffe, glögg, pepparkakor, choklad osv.

Tillbaks till Vandrarhemmet för att möta upp alla goa löpare och tillsammans springa Sweden Irontrail Marathon-banan, dvs Järnleden och Hultetleden. Ihop med alla löpare från Karlstad och Kristinehamn blev vi 35 stycken! Jätteskoj!

Fotade lite innan vi sprang iväg mot Fornborgen, Niklasdamm, Busshöjden och Hultet.

Alla samlade före start
Foto: Privat

Det var riktigt blött på stigarna och det blåste rätt hårt när vi kom ut ur skogen. Men det kände vi inte inne bland träden. Varmt och skönt var det, för att vara i november.

När vi kom tillbaka hade jag fått ihop 44 km och kände mig väldigt nöjd, pigg och glad.
Det blev få felspringningar och jag tror och hoppas det var nöjda deltagare som sen kunde ta för sig av gottebordet som vi kunde erbjuda tack vare ett fint bidrag från ICA Maxi.

Jag drog hem och duschade, fick skjuts till Sjöändan för att få hem bilen, handlade lite mer och svängde förbi svärmor som fyllde år. En stund innan den catrade maten skulle komma var jag tillbaka på vandrarhemmet.
Vi käkade, umgicks och lyssnade på Tobias som pratade om sitt äventyr i Alperna.

Efter ytterligare en natt med dålig sömn fixade jag fikat, handlade lite (ännu mer) och körde upp bilen till Niklasdamm. Sen sprang jag mot alla andra och hann ända in till Dye innan jag såg dom och kunde vända. Tillsammans tog vi oss sen norrut igen mot min bil och fikat. Det satt som ett smäck, men vi hann alla bli lite kalla innan vi sprang vidare mot Ölme.

Den böljande grusvägen tog oss sen mot stolpen och vidare till Marieberg. Klockan stannade på nästan 49 km. Dessutom med ett snitt på 5.51. Riktigt bra dagen efter en mara och kroppen kändes pigg och stark. Bra kvitto!

Gänget som sprang ihop idag.

Nu har alla löpare åkt hem och jag sitter trött och nöjd hemma i soffan.
Nöjd för att det blev så lyckat.
Nöjd för att vi fick så fint väder och att alla hittade runt.
Nöjd att jag fick ihop så fina goodiebags från Kristinehamnsföretagen Intersport Kristinehamn, Siluett, Casco, Arno Remmen, ICA Maxi och Kristinehamns Kommun.
Nöjd för att jag arrangerat min första grej och det gick vägen.

Inatt kommer jag sova som gråsten. Det känns så.