Ingen maräng

Min kloka springkompis Ulrica sa förra veckan, angående löpning i regn, Man är väl ingen maräng heller! Det tyckte jag var så himla bra och det tänkte jag på idag när regnet piskade mot rutan, klockan var 6.00 och jag klädde mig för en löptur.
Igår sprang jag en kort tur hem från jobbet. Som en liten aktiv vila liksom. Bara luffsade lite. Egentligen var det mest för att få cykeln (och andra kläder) kvar på jobbet så jag kunde springa dit i morse. Det kändes skönt och jag fick inte ens ihop 9 km. Bra återhämtningstur efter min lite tuffare vecka förra veckan.
Imorse var det regnigt alltså, och det blåste. Just innan jag ska ge mig ut känns det lite motigt med regnet. Men sen när jag väl är ute spelar det inte den minsta roll att det regnar.
Inför UTMB 2011 köpte jag mig en bra regnjacka och ett par regnbyxor och det har verkligen varit värt alla pengar jag la på det. Jag kan springa oavsett väder utan att bli blöt och kall.

Gammal bild i regnkläder och med reflexväst
Foto: Privat

När jag kom ut och sprang iväg kom jag på att jag glömt både reflexväst och pannlampa. Jag höll mig därför i stan för att slippa bli förväxlad med en älg. Skämdes lite över att jag inte hade nån reflexväst. Vet ju hur dåligt man syns. Valde därför vägar med trottoarer och cykelvägar.
För en gång skull sprang jag inte samma väg utan zickzackade mig fram genom den regniga, blåsiga morgonen. Det var riktigt gött och jag tittade inte på klockan förrän jag kom in och hade duschat. Jag hade lyckats pricka precis 15,00 km! Coolt. ;)





Och vet ni, klarade mig galant i regnet, jag är ju ingen maräng heller! :)