Jag skriver...

torsdag 23 februari 2012

Min blogg

Jag delar mitt liv på nätet. Jag berättar om vem jag är och vad jag gör, ibland vad jag äter. Jag gör det för att jag tycker om att skriva och dela med mig. När jag springer tänker jag på hur jag ska skriva och berätta om det. När jag är med om trevliga stunder så vill jag dela med mig. Jag vill att ni ska få känna den där sköna känslan som jag känner, se det jag ser.

Jag vill att min blogg ska handla om prestationslös träning och tävling. Jag vill förmedla träningsglädje och energi. Upplevelsen och att ta sig igenom ett lopp är det viktiga, tiden spelar inte lika stor roll. Att uppleva skogen och naturen, att se nya platser och träffa nya löparkompisar ger mig mer än en tid i en resultatlista.
Visst tävlar jag med mig själv ibland, det ska jag inte sticka under stolen med, men för det mesta gör jag mitt eget lopp.

Jag låter känslan styra min träning. Jag gillar inte att vara "låst" i ett träningsschema. Jag tränar det jag tycker känns bäst för dagen och på så sätt finns också lusten, glädjen och motivationen där. Den vill jag förmedla till er. :)

Jag ser på statistiken att det finns ganska många som läser här och att ni blir fler och fler, vilket så klart är jättekul!

Nu är jag nyfiken och undrar, vem är du och vad är det i min blogg som du gillar? Vad är bra och vad är mindre bra? Hur hittade ni hit?
Vad vill du läsa mer/mindre om?
Jag är jättenyfiken! Berätta gärna. :)
Lyckas jag förmedla det jag vill?

15 kommentarer:

  1. Hej!
    Du vet vem jag är. Och efter jag träffade dig först på Twitter och sedan i Karlstad kommer jag i princip varje dag till din blogg.
    Och jaaaa!! Du inspirerar massor!!
    Jag är så imponerad av hur mycket du springer! Men framför allt känner jag din lycka när du springer!
    Precis så jag känner!
    Trots att jag inte springer lika mycket och inte lika fort som du!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Du känner till mig också! Jag älskar ditt sätt att dela med dig av din passion. Tack!

    SvaraRadera
  3. Det märks på dina inlägg att du mår bra (och du förmedlar det utan någon överkäck "fångadagen"-aura), det gör att andra mår bra. Sedan är du ödmjuk och cool!

    SvaraRadera
  4. Hittade hit via Camilla efter att ni hade sprungit UTMB samtidigt.
    Stordiggar att du just kör prestationslöst, för din skull, du kör ditt race både i löpningen och maten. Du lyckas förmedla den där sköna kravlösa känslan och det gillar jag!

    SvaraRadera
  5. Mig känner du också till. Vi har nog träffats tidigare men det var nog i Karlstad som vi först pratade. Jag gillar din blogg för att du och jag är så olika. Får perspektiv på min egen träning. Sen att du kör ultra är ju förstås extra roligt och inspirerande.

    SvaraRadera
  6. Hej! Jag heter Ulrika och jag minns inte hur jag hittade till din blogg men jag har valt att fortsätta att följa den då du sprider en fantastisk löparglädje som får mig att vilja snöra på mig dojjorna och sticka ut. Själv jobbar jag på min marathondebut som (om löpar-guden vill) sker i Rom om några veckor. Jag har kämpat länge med löparknä och i vinter har ett elakt virus satt stopp för alltför många träningspass. Jag vill kunna, som du kan, sticka ut på ett marathon mitt i veckan bara trampa på och njuta av löpning. Något jag undrar över är, har du sprungit som du vill alla dessa år eller har du följt ett program för att komma upp till den nivå du är i?
    Dessutom söker jag ett råd, hur tycker du att jag ska fortsätta min löpning efter marathondebuten? jag gillar träningsprogram men vill nog gärna gå min egen väg också. Nästa satsning blir nog Lidingöloppet i höst. Hur laddar jag om och fortsätter med löpningen? /Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alltid kört mitt eget upplägg, bortsett från ett par månader i somras då jag anlitade Andreas Falk som tränare inför UTMB.
      Om du gillar att följa ett program så tycker jag att du ska ta hjälp och inspireras av ett sånt men sen anpassa det till ditt eget liv.
      Rom marathon är ett upplevelselopp där du springer förbi massor av sevärdheter och bara känslan av att klara en mara gör iaf mig sugen på mer.
      När sen ljuset kommer tillbaka, temperatur och underlag blir bättre och du har ett mål så kommer nog lusten och motivationen av sig själv.
      Lycka till!

      Radera
  7. Vi känner också varandra sedan en tid tillbaka. Läser din och andra ultravänners bloggar för att ha lite koll på era idéer,träningar och intressanta uppslag. Försöker även komma med lite tips och mina ideér när jag nu inte bloggar själv.

    SvaraRadera
  8. Hej Sandra! Jag läser din blogg för att den inspirerar mig. Träningsbloggar är väldigt viktigt för mig. Man får tips och så är det kul att se hur andra gör. Jag gillar sättet du skriver på. Att du liksom bara förmedlar dina sätt och tankar, utan att säga att något annat är fel. Just nu är det halvvasan som gäller för mig. Sista grenen innan jag och syskonen gjort halvklassikern tillsammans. Mig känner du sedan gammalt. Nio år i samma klass och födda på samma dag! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va kul, det var längesen vi sågs.
      Lycka till på skidorna! :)

      Radera
  9. Hej!
    Hittade din blogg av en slump när jag läste om lchf och löpning.
    Märks verkligen att du brinner för din träning.
    Jag är spinninginstruktör och löpare, tvåbarnsmamma och kost- nörd:)

    SvaraRadera
  10. Jag minns inte hur jag hittade bloggen. Men det är fantastisk inspiration. Jag skulle inte drömma om att springa så långt som du, men jag brukar läsa innan jag ger mig ut på mina pass upp till 1mil. Jag tänker "kan hon springa såååå långt, ska väl jag klara 6km" :)
    Hur som helst är det så uppfriskande med människor som väljer det lite extrema, älskar att läsa om det som är snäppet mer än det jag orkar.
    Fortsätt blogga, så jag orkar träna :)

    SvaraRadera
  11. Hej!
    Jag fick tips om din blogg av min kompis Stina appropå långdistansträning och LCHF. Jag är ett riktigt kolhyderatfreak och har svårt att tänka mig att helt avstå kolhyderater, speciellt som uppladdning inför tuffare prövningar. Nu tittar jag hit lite då och då för att det är så otroligt inspirerande att läsa om dina oändliga springrundor. SOm någon skrev tidigare, utan kitsch och präktighet, bara ren och skär glädje till rörelsen som verkligen smittar! Att du springer ensam i mörker fascinerar mig också mycket!
    Jag gjorde klassikern 2009 och fastnade lite för långsdistans, gillar flowet som kommer efter ett tag.
    Just den här vintern har verkligen varit en passiv period (åker sedan några år tillbaka mycket längdskidor)för mig men jag har bestämt mig för att komma igång nu när isen snart är borta. Gillar att springa i skogen men "bara" runt 12 - 15 km. Just nu kan jag verkligen behöva läsa om gränslöshet då jag vunnit en startplats i Vasaloppet och har exakt 25 km i benen/axlarna/ryggen..

    Så blogga på tack! :)
    Mvh
    Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va kul med Vasaloppet! Det är alltid roligt att ha ett mål att blicka mot.

      Jag äter ju en del kolhydrater nu också fast i andra livsmedel än tidigare. Förut åt jag massor av glass, bröd, potatis, pasta, godis osv.
      Nu när jag skippat sånt får jag i mig dom via grönsaker, nötter och mjölkprodukter tex. det blir ju inte alls samma mängd och påverkan på blodsockret blir ett annat.
      Jag märker stor skillnad på min kropp, både orkesmässigt och utseendemässigt.

      Lycka till med utmaningarna och tack för återkopplingen! :)

      Radera