Äntligen

Igår kväll räknade jag ner timmarna till min löprunda. Som ett barn på julafton.
Jag la fram alla kläder i badrummet så jag kan klä mig utan att störa mina sovande grabbar. När klockan ringde var jag rätt trött faktiskt. Jag har så mycket energi och känner mig så pigg och har lite svårt att somna på kvällen. Pigg och glad liksom. Jag babblar och pratar med sambon så igår bad han mig tomva tyst så han kunde sova. :)

Men så fort jag insåg att det var morgon och att jag äntligen skulle få springa igen så tog jag mig upp och ut. Det var nån minusgrad och rejält halkigt. Vissa delar av rundan hade skridskor varit ett smartare skoval än mina Kinvara (som jag fö nästan bara springer i nuförtiden).

Jag tog det väldigt lugnt och bara njöt av att vara igång igen.
Min kropp fungerar så att om jag springer varje dag, eller ialla fall rätt ofta så går det lätt. Det känns som om jag är inne i flow'et liksom. Nu när jag har vilat en vecka kändes kroppen hur seg och tung som helst trots att knoppen inte ville annat än att springa. Men det kommer släppa igen. Jag vet det. :)

Nu är det 2 veckor kvar till Karlstad 6-timmars som blir årets första tävling. Jag ska inte tävla som i tävla utan mer bara prova på en 200 meters bana och få ett bra långpass.