Stockben och recovery

Det är recovery week enligt coachen.
Igår när jag satte mig på spinningcykeln kändes det direkt att benen inte var med i leken. De kändes som stockar redan från start. Ingen kraft och ingen energi.
Visst kom jag väl igång efter en stund men den där extrakicken infann sig inte. Jag kan inte avgöra om jag är trött eller om jag mentalt har tagit återhämtningsvecka. Oavsett så är det väl välkommet med lite återhämtning nu.

Strax ska jag till stallet och gosa med min fd häst, Ohio. Det är 10 år sen jag sålde honom nu och han börjar bli gammal men han är lika pigg och glad nu som då.
Och så är han så underbart vacker!

Underbara Ohio
Foto: Privat

Att va i stallet är verkligen att ladda batterierna och få en massa energi. Det ska bli enormt härligt. Nej, nu sticker jag dit!

Simrostig

Det har gått 5 simträningar och jag har varit borta 4. Först missade jag 2 st pga av min nya tatuering. Sen hann jag gå en gång innan det var dags att vara i Göteborg på bröllop ena helgen som följdes av cykelmässan i Stockholm helgen därpå.

Men igår kom jag iväg på simträningen igen. Och det kändes väldigt väl att det var länge sen jag simmade. Jag tyckte pulsen var hög, andningen gick inte riktigt så bra och jag hade inget tryck alls i kroppen.

Men jag kommer väl in i det igen. Trots att det kändes som om inte tekniken satt där så har jag saknat simningen. Det är faktiskt riktigt kul.

Nu är det ny vecka som avslutas med första advent. Jag är ingen stor fan av julen men jag har redan tjuvstartat och druckit glögg och bakat pepparkakor tillsammans med barnen.

Idag blir det styrketräning för mage och rygg.

Foto: Privat

Svenska framgångar

Vilken löparhelg det har varit!!
VM i 100 km har avgjorts i Doha och Jonas Buud kammade hem VM-silver och EM-guld!
Det var riktigt spännande där i fredags kväll. Jag satt och följde uppdateringarna via Twitter och andra sidor. Alla Svenskarna gjorde ett riktigt bra jobb!
Mycket imponerande hur man kan springa så fort så länge. :) Jonas tid blev 6.32.06 på 100 km vilket ger ett snitt på 3:55 min/km!!

Lördagen kl 10 gick starten för Bislett 24h i Norge. Målgången var således kl 10 igår söndag. Jag följde även detta lopp med spänning. Flera av mina vänner var med och sprang, eller där som support.
Även här blev det flera svenska framgångar. Hela damprispallen var svensk med Maria, Laila och Åsa. Personliga rekord och fantastiska framgångar!

Maria och jag i Holland när vi sprang VM.
Foto: Privat

Jag blir så glad! Och inspirerad och jag vill så gärna vara frisk och hel igen.
Nästa måndag, om en vecka kommer jag röntgas igen och jag hoppas av hela mitt hjärta att de säger att allt är läkt.
I helgen har jag drömt i två nätter om att jag fått negativt besked. De sa att jag skulle få vänta 7 månader till... Håll tummarna för att bara var just en (mar)dröm.

Kärleken till löpningen

Under min tid som skadad har jag fått frågan många, många gånger om.

Kommer du fortsätta springa så där?

Alltså, jag förstår knappt frågan, eller jo det är klart jag gör egentligen.
Men varför skulle jag inte vilja fortsätta med min stora passion?

Jag bara längtar efter att få känna tröttheten. 
Att springa genom natten.
Att höra fåglarna börja sjunga i tidig morgontimme.
Se dagen gry.
Övervinna tröttheten.
Känna sig övermänsklig och superstark ena minuten och att knappt kunna stå på benen i nästa.
Att fyllas av endorfiner och fylla lungorna med skogens syre. 
Att känna geggan skvätta på benen, skon fastna i ett träsk. 
Uppleva skogen, stigen och njuta av en utsikt.
Träffa herr Vänern på lunchen.
Klättra upp på något spännande.
Hoppa över stockar, springa i ett träsk.
Resa och uppleva andra länder springandes.
Träffa mina goa springkompisar.
Spontanspringa med Jörgen. Våra adventure-running-luncher.
Möta mitt innersta jag efter många timmars löpande.
Fokusera, ta ett steg i taget.
Ta mig uppför och nerför berg.  Och runt.
Ulricas och mina fredagsmorgonjoggar.

Jag längtar också till

Bli iskall om fötterna.
Värma mig i duschen efter en regnig tur.
Tina upp min genomfrysta fläta efter en kall morgontur.
Blånaglar.
Få flammiga lår efter kylan.
Va övertrött.
Frysa.
Svettas.
Ha träningsvärk. 
Att håret ha tovat ihop sig till en klump efter alla timmar.
Ja, tom blåsorna på fötterna och skavsåren på ryggen saknar jag... ;)

Foto: Privat

Bara längtar... 

Så svaret på frågan är givet; Självklart kommer jag fortsätta! :)

Den 1 december ska jag röntgas igen och jag hoppas då på att få klartecken att springa igen. Något jag ser fram emot enormt mycket.

Kärlek!

Hemma igen

Hemma i soffan. De är skönt. Vi har fått med oss mycket cykelinspiration från Sweden Bike Expo i helgen. Jag har sett många fina cyklar, testat en elcykel för första gången och köpt mig ett par racerskor.

Mycket positivt var att trots att vi stod "i skorna" i 10 timmar igår så hade jag inte en uns av känsla i höften. Ingen smärta alls.
Mycket gående och vi avslutade allt genom att gå tillbaka till Sollentuna från Kista. Det var visserligen bara 4 km, men så långt har jag inte gått sen skadan. Enormt glad för det. :) :)

Idag startade vi dagen genom att besöka hotellets gym. Sen var det smaskig frukost innan vi åkte hemåt med tåg.

Sammanfattar en fin helg med en bildbomb.

Högt...

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Fatbike
Foto: Privat

Med däck som halsduk
Foto: Privat

Foto: Privat

4 days off

Det är långhelg. Vi har tagit ledigt både fredag och måndag. Riktigt skönt!

I onsdags kom en kompis över från Karlstad för att cykla mtb med oss. Det blev ett riktigt trevligt pass i mörkret i skogen. 

Igår körde jag intervallspinning. Tufft! På slutet kände jag att det "nöp" i vaderna. Krampen var nära. Men jag klarade mig utan kramp, tack o lov. 

Kom hem som en svettig trasa. Sånt gillar jag! :)

Just nu sitter jag på ett hotell i Stockholm. Det är Sweden bike expo på Kista-mässan. 

Älsklingen och jag ska ha en mysig helg och gå på cykelmässan. Vi har redan tjuvstartat och varit där en stund. Imorgon blir det en längre stund. 

Det fanns många snygga hojar och fina kläder och annat kul. 

Jag har shoppat lite också, ett par racer-skor bla. Man kan tydligen inte cykla racer i mtb-skor. ;) Det är väl som att rida dressyr i en hoppsadel typ. Haha. 

Men det var bra på mässan. Lagomt med folk och många fynd kvar. Mina skor var nersatta från 1795:- till 300:- Helt ok om ni frågar mig. 

Tandem-mtb. Undrar hur lätt den är över stock och sten. 

Veckostart

Så har det startat en ny vecka. Jag rev i gång den med ett gympass för mage och rygg. Jag har en liten hatkärlek till den där gula bollen. Det är så otroligt jobbigt men är säkert väldigt bra.

Det bränner i magen och jag blir lite skakis efteråt. Jag gill'art!

Bolljävel, Som Ida skulle sagt. :)

Idag var det återigen dags för lite roddintervaller.
Pulsen går i taket och det är så GÖTT! Att återigen få känna att hjärtat kan gå fortare. Att känna blodet rusa i ådrorna. Andningen går snabbt och samtidigt som kraften går ut ur kroppen fylls det på lika mycket, om inte mer, igen.
Det ger mig så mycket energi! Och även om kroppen känns trött när jag går hem så är jag så pigg och glad. Underbart!

Intervall och vila

Igår stod det roddintervaller på schemat, samt styrka för mage och bröst. Efter hundraelva ärenden kom jag iväg till gymmet. 

Där var det ganska lugnt, inte så mycket folk. 

Rodden gick bra och jag slet hårt. Pulsen var uppe över 180 och svetten droppade. Härligt! Fredagsfys. 

Styrkan gick också bra och jag känner mig starkare än tidigare. Det är roligt med utdelning för slitet. Men så tycker jag det är rätt skoj också nuförtiden. 

Idag är det vilodag. Och just nu sitter jag på tåget till Göteborg. Vi ska på bröllop i eftermiddag. 

Jag är åter på hemmaplan imorgon eftermiddag. Då ska jag till gymmet igen. 

Varning för spännbild. ;)

Världsrekord på löpband

Just nu håller Kristina på att ta världsrekord. Världsrekord i att springa på löpband. i 48 timmar! Det är helt galet! Jätteimponerande och inspirerande. Jag följer uppdateringarna på Actic Kistas facebooksida med spänning. Hon går som en klocka, jämnt och fint.
Hon har redan tagit svenskt rekord på 24h på löpband samt 100 miles.

Kl 12.00 imorgon lunch går hon "i mål" och världsrekordet är säkerligen hennes. Coolt!! :)

För egen del har coachen skrivit cykling på schemat idag och jag har bokat mig för spinning.
Det ska bli gött och få svettas lite strax!

Bild från i juni.
Foto: Privat

Vi fick plats!

Igår kl 19.00 skulle man ange sin anmälningskod på Vätternrundan.se Inom 24 timmar skulle man sen få besked om man fick en plats eller ej. Imorse såg jag mailet.

Vi fick plats! :)

Det ska bli jätteroligt det här!! 

Det här är också den första anmälningen till ett lopp efter min skada. Även om det inte är ett löplopp så är jag på väg tillbaks! Äntligen! :)

Den här veckan gick jag också på ett nytt schema från coachen. Nu ska vi börja jobba upp konditionen igen och på schemat stod intervaller på roddmaskin! 

Och jösses så det var svettigt! Men väldigt skoj också. Utmanande, jobbigt och alldeles, alldeles underbart!

Svettig och trött
Foto: Privat

Det är också nya tuffa övningar på gymmet. Jag kämpar på. Mer motiverad än tidigare. 

Igår testade jag på curling för första gången. Det var svårt. Endera kom stenen inte fram eller så gick den rakt igenom boet.

På hal is. ;)
Foto: Privat

Det är nog ingen sport jag kommer fortsätta med, men ändå lite kul att ha testat. 

Vättern 2015

Igår vid midnatt var det sista tiden att registrera sig för Vätternrundan 2015. Vid 23-draget bestämde sambon och jag att köra. :) Vi har pratat om det tidigare men inte tagit något beslut.

Så nu hoppas vi bara att vi får en plats också. Den slutgiltiga anmälan ska göras på tisdag kl 19.00.

Jag tror att det kommer jätteskoj att träna inför detta tillsammans och framförallt uppleva det tillsammans. :)

Sist jag körde runt Vättern kan du läsa om Här

Idag var det simträning i vanlig ordning. Först insim, sen lite teknik och så avslutade vi med pyramiden. 

1 längd hårt

2 längder löst

3 längder hårt 

4 längder löst osv upp till 8 längder. Sen trappade vi ner igen. Riktigt bra pass. Jobbigt, så klart men väldigt givande. Trots att jag inte simmat på 3 veckor kunde jag ändå köra på. Tror att jag har stor nytta av simintervallerna som Madde sytt ihop, och som jag genomfört med skräckblandad förtjusning.