Den lätta känslan

Igår på intervallerna kändes kroppen lite tung och det fanns ingen löpkänsla. Idag var det helt tvärtom.

Våren visar sin finaste sida idag med strålande och värmande sol. Jag gav mig ut för ett lunchpass, kanske något för varmt klädd.
Just när jag sprang iväg kändes benen tunga och andningen jobbig. Men så snart jag "kom in det" kändes det bättre och bättre. Jösses! Det gick ju hur lätt som helst!

Jag tog några turf'ar på vägen och planerade min rutt så jag fick några till.

Turf - Kul

 Solen gassade så gött på min kropp och det blev lite (väl) varmt. Jag lyssnade bara på go musik (varför skulle jag lyssna på sånt jag inte gillar förresten?) och jag liksom flög fram.

Alltså helt galet. Jag är ingen snabbspringare, men det gick bara fortare och fortare. Tittade till ibland på klockan och ärligt talat trodde jag att siffrorna ljög, för det kändes inte alls som att jag sprang så fort.

15,5 km i 4.30-fart. Det här är inte likt mig. Vad är det som händer?
Hoppas känslan hänger i, nån vecka till. Så de 75 km'arna mitt i natten nästa helg går lekande lätt.

Dagens snittfart.