Jag mötte upp Ulrica längs Ringvägen. Med vinden i ryggen kände jag knappt att det regnade.
Sen vände vi.
Då. Kändes. Vinden. Och. Regnet. Mycket!
Vi borrade ner huvudena och hörde knappt vad den andra sa när vi tog oss ut ur stan. In i mörkret. Vinden och regnet piskade oss, men vi är ju inga maränger så vi höll ut. :)
Sen när vi vände in mot stan igen, kom skogen och banvallen och skyddade oss så vi fick lite lä. Det blev genast mycket skönare.
Landade in på jobbet vid 7 och var duschad och klar till kvart över. Lite lagomt så där.
Nu blir det mattajm före cykeltajm. Äntligen ska jag testa min nya cykellampa!
Cykelbild från i somras. Foto: Privat |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar