Klänningsdag

Idag är det klänningsdag! Inte för att det är fredag. Inte heller för att jag klätt upp mig för något. Utan för att det var det som vägde minst när jag skulle packa ryggan för att springa till jobbet.

Jag hade redan bestämt mig för att springa på morgonen när det plingade till i telefonen och Ulrica föreslog en morgontur. Jag blev jätteglad för sällskapet och vi bestämde att träffas "som vanligt". Som vanligt betyder att vi startar hemifrån samma tid och springer tills vi möts. Då behöver ingen stå och vänta och det gör inget om man blir någon minut tidig eller sen. Vi brukar hinna ca 1,5 km innan vi ser varandra. En bra grej.

Jag packade väskan igår och la ner kläder för jobbet. Som sagt så gäller det att inte ta jeans och munkjacka när man ska bära med sig det i en rygga i över 20 km. Så det fick bli tights och klänning.

Vi gav oss av kl 6.00 och möttes och gjorde upp att springa ut mot Ölme och sen tillbaka. Det skulle ge drygt 20 km.
Pannlampa och reflexväst var på och vi tog oss i skönt tempo ut ur stan. Ulricas pannlampa gav upp men det räckte med min. Det dröjde heller inte länge förrän det började ljusna.

Naturen var oerhört vacker och alla trädens färger nästan lyste upp vägen. Dimslöjorna låg spöklikt över Ölmeslätten där vi tassade fram.

Väl tillbaka i stan hade vi fått till några fler km än vad jag räknat med och när jag stängde av klockan vid jobbets grind visade den nästan exakt 26 km. Det sög otroligt mycket i kaffetarmen och efter duschen smakade frukosten ljuvligt. Ett riktigt bra morgonpass!