Môsig och pôsig

Idag på förmiddagen kände jag mig så där môsig och pôsig, ni vet lite så där frusen och det känns som om man bara vill lägga sig och sova. Typ "nu blir jag sjuk-känslan".

Men jag tänkte mig ett lugnt lunchpass på ett par km bara. Bara lunka lite (skulle ju ändå tvätta håret liksom, onödigt att tomduscha).

Jag tog på mig buff och långärmat. Kände mig inte alls sugen att gå ut. När jag cyklade till jobbet i morse var det nollan och svinkallt.
När jag sprang iväg (eller ja, springa är väl kanske o ta i, mer lunk) kändes det segt och de första km'arna gick uppför på stig. Det gick långsamt och det kändes som om pulsen stack i höjden. Tänkte att jag drar ner farten ännu mer och vänder tillbaka. Tänkte att jag kanske håller på att bli sjuk ändå.

Men sen tittade solen fram!

Vägen började vända neråt igen och lyckokänslan kom igen! F*n va gött jag har det!!

Jag tog en extrasväng och njöt lite. Farten steg och jag riktigt kände mig levande och ångrade inte en sekund att jag piskade mig ut.

Känner mig inte alls môsig och pôsig längre! :)