Vid lunch hade det slutat snöa och solen bröt nästan igen molntäcket. Jag klädde mig för en löptur och stack iväg. Det blåste kallt men jag blev snabbt varm. Har hittat en ny spellista som jag spelade. Det är lite kul när man inte vet vilken låt som kommer härnäst. Kanske är det en låt jag inte ens hört nån gång?
Det var lika lurigt att springa som att cykla. Snön låg lömskt och gömde isfläckarna och båda händernas fingrar räcker nog inte till för att sammanställa hur många gånger benen for undan och jag var nära att falla. Men jag klarade mig varje gång. :)
När jag sprungit ett par km kom 3 hundar av olika storlek och ras i full galopp mot mig. Alltså, jag gillar hundar jättemycket och skulle gärna vilja ha en egen, men 3 hundar utan ägare i full galopp känns lite... kymigt.
Två av hundarna blev jätteglada av att se mig och nosade och viftade på svansen. Den sista, en liten Jack Russel skällde bara och tittade på mig, men gick inte närmare än 2 meter.
Jag stannade och såg mig om. Ingen ägare syntes till.
Jag gick långsamt framåt och hundarna hängde med. När jag passerade huset (där jag en gång bodde och hade min häst) sprang hundarna upp på den gården. Där såg jag en människa. Den ena av de stora hundarna hade fortsatt längs vägen och var en bit fram.
Jag började långsamt springa igen och höll koll bakåt så inte hundarna hängde med men de verkade stanna.
Tur jag inte är hundrädd. En hundrädd människa hade nog gripits av panik.
Nästan på pricken 12 km blev dagens löpning. När jag inte springer längtar jag ut. När jag kommer ut känns det inte riktigt lika härligt som jag föreställt mig innan. Visst är det gött, men inte lika som tanken. Jag tror jag är sällskapssjuk. Måste försöka dra ihop nåt gemensamt pass snart. Imorgon blir det lunchlöpning med Jörgen på isen. Det ser jag fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar