Spinning med eftertanke

Igår när jag la mig snurrade tankarna i mitt huvud. Jag tänker på vad skört livet är och hur det snabbt kan förändras. Hela vår tillvaro kan omkullkastas på en millisekund. Allt vänds upp och ner. Ut och in.


En fruktansvärd tragisk olycka i simhallen "hemma" i Filipstad orsakde en 14 årig pojkes död igår. En pojke som aldrig mer kommer att få kramas med sina föräldrar. En familj som saknar en familjemedlem. En pojke som inte finns bland oss mer.
Det kom också till min kännedom att en duktig löpare hastigt lämnat oss. Christer Backman.
Tullinge Sportklubb
Jag kände inte Christer jätteväl men vi har träffats ett par gånger på några tävlingar och haft lite kontakt via Twitter. Nu är han borta. En pappa fattas hans barn. En livskamrat fattas någon. Hastigt och oväntat har han ryckts bort. Så ofattbart.

Alla mina tankar går till familjerna.

Döden inträffar varje dag. Det skapas ett tomrum hos många, varje dag. Människor som mister sina barn, sin livskamrat, sin vän, sin familj.

Imorse på spinningen kunde jag inte riktigt koncentrera mig på uppgiften. Mina tankar snurrade runt, handlade om livet, döden och kärleken.
Efter passet cyklade jag hem till mina barn, mina älskade goa ungar som satt och åt frukost. Vi kramades. Jag duschade och när jag skulle åka till jobbet ropade de efter mig: Jag älskar dig mamma! Och med glädjetårar rullande nerför kinderna cyklar jag till jobbet. Jag har det så bra!

Ta vara på varandra, vänner. Vi vet aldrig vad som händer härnäst. Njut av livet och av varandra.
Livet är här och nu.

KRAM!