Det började med ett lunchpass tillsammans med Jörgen. Vi har inte setts på typ hundra år och det var så kul att få prata och träffas igen. Vi sprang härs och tvärs på grusvägarna och ner till vattnet. Sen tog vi en tur till Jutvikens strand och tog några tokiga bilder. Jag blir så glad av Jörgens sällskap!
Foto: Jörgen |
Foto: Jörgen |
Anna-Karin och jag möttes upp och begav oss ut i mörkret. Vi valde att springa grusväg så vi kunde tjattra samtidigt. Trevligt!
Efter en stund ringer Jörgen och vill möta upp oss och vi gör upp han ska springa och möta oss.
Jag har lite ont i magen, men kan springa som vanligt. Det känns inte helt ok, men det går. Vi tar oss vidare in mot stan igen. Vi träffar Jörgen och ser Kristinehamn på håll. Det ser ut som en trevlig stad, konstaterar vi.
Magen känns värre, det är som mensvärk. Jag funderar på att ringa efter skjuts, det är 4 km hem. 4 km som just då känns som en evighet. Men då ger sig min pannlampa och jag vill inte bli ensam i mörkret så jag härdar ut tills vi kommer in i stan igen.
När våra vägar skiljs åt visar klockan en halvmara och jag stänger av och går/joggar hem. Det är 2 km och jag blir snabbt kall. Jag fryser och magen känns inte alls bra. Jag duschar länge och däckar sen i soffan.
Idag känns det ok igen. Inte roligt att ha ont i magen...
Pannlampan som dog |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar