Holaveden Ultra

Tobias och hans sambo Evelina hämtade mig hemma på fredagseftermiddagen. Vi körde ner til Gränna och installerade oss på vandrarhemmet Strandterrassen, precis vid Gränna Hamn. Tomt och tyst och det var inte många som bodde där så här efter sommarsäsongen.

Det visade sig ändå bo några andra där och det var riktigt lyhört. Jag sov i en våningssäng med en skumgummimadrass som var 10 cm. Det var svårt att somna och jag sov och vaknade om vartannat. Det blev ändå morgon till slut och jag steg upp innan klockan ringde.

Vi käkade frukost och gick upp till Gränna Torg där starten skulle vara. Gränna är en himla mysig stad! Måste åka dit igen!

Solen sken och det var lite småkyligt men det skulle bli bra bara vi kom igång.
Vi träffade alla goa löparvänner och fick nummerlappen. Sen var det dags för start. Jag har ju känt mig trött och omotiverad en tid så jag tog det lugnt. Mina ben kändes tunga och efter bara ett par hundra meter började en brant stigning som övergick i en lång trappa. Jag gick uppför, precis som de flesta andra.

Gränna Torg

Startklar

Jag hade ingen styrka alls i kroppen utan kände mig bara tung. Väl uppe luffsade vi vidare in i skogen som var blöt och geggig. En miljö som jag älskar! Stigarna var enormt fina. Geggan djup och banan var ganska kuperad i början.

Jag sprang helt på känsla och jag hade tom tankar om att avbryta eftersom jag kände mig så tung och stel i benen, men tänkte att jag måste ju i alla fall springa första milen!
Det började sen kännas bättre och bättre och km'arna rullade på. Naturen och skogen visade sig från sin bästa sida.

Nån gång, strax före 20 km, slog jag följe med annan löpare, Per. Vi babblade om allt möjligt och helt plötsligt kände jag mig nästan som vanligt. Benen matade på och det kändes bra. Vi passerade hälften, och det dröjde inte länge förrän vi var inne på sista milen.

Med ca 4 km kvar svängde leden skarpt höger, något som vi missade. Vi stod där vi snitseln och irrade runt. Testade grusvägen, och 2 andra stigar. Inga markeringar. Efter ca 5-6 minuter hittar vi på rätt väg och kan ta sista biten in i mål.

Det visar sig att jag blir tredje dam i mål med Emelie och Karin före mig. En kille som står i målet säger till mig "Det ser ut som om du kunde sprungit det här lite fortare." Ja, det stämmer nog. Jag kände mig pigg och fräsch. Men det var också målet. Jag fick en fin dag i skogen, och hittade tillbaka lite till min motivation. Det känns lite bättre. Jag fick träffa flera av mina goa vänner och dessutom sken solen hela dagen.
Arrangemanget var toppenbra, banan fin och kuperad och vädret kanon! En bra dag!

Glad tredjepristagare

Nu är det mindre än 2 veckor kvar till jag åker till England och springer 8 mil i (troligtvis) geggamojja.