Just nu har jag en lite tuffare period. Mycket händer och jag är inte på topp. Men sånna tider finns också.
När sambon drog iväg på sin träning ikväll klädde jag mig för en springtur. Det började precis regna lite smått ute.
Jag tog på reflexvästen för första gången denna säsong.
På med musiken och sen luffsade jag iväg. Lät tankarna flyga. Kände det negativa i mig bilda energi som istället flyttade mig framåt. Energi som förbrukades och försvann.
Men redan efter 4km fick jag stanna och stå still en stund. Magen gjorde ont och jag mådde så illa. Har gjort det till och från sen igår. Väntade en stund och fortsatte en bit. Ajaj, fick stanna igen.
Inte roligt!
Passade på att ta några fina bilder av solnedgången.
Sen kunde jag fortsätta hemåt igen. Sista km'ern fick jag gå. Det blev liksom toapanik.
Nu har det gått en stund och jag känner mig fortfarande lätt illamående. Hoppas det känns bättre imorgon.
Det verkar va nåt vajsing med bloggapp'en så inlägget får bli bildlöst. Orkar inte starta datorn. Lovar visa mina solnedgångsbilder en annan dag.
Hänger ni på Instagram förresten? Det gör jag och där finns solnedgångsbilden. :)
Sanlundqvist hittar ni mig som.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Trist när man är ur gängorna.
SvaraRaderaÄr lite så för mig med just nu. Den där riktiga "jag villa springa till månen och tillbaka" känslan vill inte komma. men som du skrev, sånna perioder finns åxå.
Tänker att jag inte ska tvinga mig att mosa mil och träna som jag gör när allt klaffar, men man vill på nått sätt ändå :-S