Ett år utan makaroner

Varning långt inlägg. :)

Nu är det snart ett år sen jag övergick till lowcarb-mat. Jag har faktiskt aldrig känt mig starkare och mått bättre! Nu vill jag inte verka frälst eller pracka på någon nåt. Jag vill bara berätta min erfarenhet och hur jag har upplevt detta. Jag gjorde en sammanfattning efter 4 månader. Nu har det gått ett helt år och jag planerar inte att gå tillbaka till en kolhydratrik kost igen.

Ett alternativ på hur en måltid kan se ut.

Jag har gjort den här kostomställningen tillsammans med min sambo.
Här är några fördelar som vi upplevt.
Vi orkar mer och har energi hela dagen, inga blodsockersvängningar eller att vi känner oss "låga". Vi blir inte trötta efter maten, godissugna eller "måste" äta NU. Magen är lugn, inte uppsvälld eller gasig.

Jag springer snabbare än förra året. Jag vet inte om det är matens förtjänst men den har i alla fall inte gjort mig långsammare, när jag kom igenom övergångsperioden.
Jag springer snabbare och längre än någonsin.

Jag behöver inte släpa på en massa energi på långpassen. Kroppen drivs mestadels av fett och jag tillför oftast bara vatten. Ibland tar jag några nötter eller lite choklad.

Morgonpass på fastande mage är inga problem. Jag kan springa flera mil i ett bra tempo även utan frukost i magen.

Vi väljer numera kolhydrater från grönsaker, bär och nötter. Struntar i pasta, ris, potatis, bulgur och likvärdiga saker. Istället äter vi mera grönsaker. En vanlig missupfattning är ju att man äter mer protein vilket inte är sant.
Vi har också helt valt bort allt med gluten, fika och godis.
Det blir någon frukt i veckan, men det är egentligen inte nödvändigt eftersom vitaminerna ändå fås av alla grönsaker.
Vi gillar glass väldigt mycket och lyxar till det med det ibland. Vi gör den själv, blandar banan (här kommer frukten in) och ekologiskt jordnötssmör, en liten skvätt grädde och sen fryser man det. Mycket godare än köpeglass och inga E-nummer!
Nån gång äter vi också lite mörk choklad.

Visst gör jag undantag ibland. Då får jag tillbaka mitt sug, min uppblåsta, gasiga mage och jag tycker oftast inte att det är värt det. Tex om jag äter en god Ben o Jerrys. De få minuter jag kan känna den goda smaken i munnen är inte värd de timmar med ont i magen och blodsockersvängningar som följer, eller de efterföljande dagar då jag går i skåpen och är ständigt sugen på mer. 



Kycklinggratäng med broccoli

Till tävlingar har jag ätit lite mer kolhydrater dagen före, tex extra nötter (sk Train low, compete high). Under tävlingsdagen tillför jag lite mer kolhydrater och har hela tiden kraft och går inte in i nån vägg. Kroppen är van att drivas med mindre kolhydrater så jag kan använda de där extra som turbobränsle.

Efter tävlingen går jag tillbaka till lowcarb-kosten igen och känner att återhämtningen går snabbare. Inget frossande i flera dagar av näringsfattiga saker. Jag tror att återhämtningen går fortare om jag äter bra mat, istället för att ta en pizza. Men jag vet bara hur min kropp fungerar. Alla är vi olika.

Pajdegar och bröd bakas med mandelmjöl.

Många frågar om barnen äter samma kost. Svaret är ibland. Barnen äter fika hos andra och får godis ibland. Jag kokar potatis till dom och gör sallad/grönsaker till oss. Ibland äter de också bara sallad och grönsaker till maten. De mår jättebra! Lovar! ;)

Jag tror inte det är farligt för barn att skippa pastan ibland. Jag tror det är bra med naturlig mat och en minskning av godis och fika och utan halvfabrikat.

Jag märker stor skillnad på barnens beteende när de fått i sig en massa socker.

En annan fråga är vad vi äter till fredagsmys. Min motfråga är, måste man äta för att ha mysigt? Vi har det jättemysigt utan att äta en massa skräp.

Visst händer det att vi också tar med nåt till tv'n. Det kan vara glassen jag nämnde ovanför, ostar eller grönsaker med dip m m.

Myssnacks en gång när vi hotellövernattade.

Jag tror på:

• Mat med så få E-nummer som möjligt och som är så nära sitt ursprung som möjligt. 
• Inga light- lättprodukter
• Efterrätter som sötas med frukt och bär
• Närproducerad mat
• Ekologiska varor
• Alla är olika, mitt sätt att äta passar inte alla.

Sen mår min mage enormt mycket bättre utan gluten.

Kycklinggryta med grönsaker

Fläskfilégratäng

Nackdelar

De nackdelar jag upplevt är mest omgivningens. Det finns många åsikter kring kost och jag får ofta kommentarer som "Hur länge ska du hålla på med det där?" eller "Men du behöver ju inte banta!" Men det handlar ju inte om att banta. Det handlar om att välja bra råvaror och må bra. Jag väljer bort socker, E-nummer, processad mat och gluten.

Jag hör också, "sånt här får du väl inte äta". Får äta? Jag får äta vad jag vill, precis som alla andra. Men jag väljer att inte att göra det. Det är stor skillnad.
En annan sak är att det verkar vara svårt att acceptera att vi valt denna typ av kost. Kommentarer som "Men en bulle kan du väl ta?", "Vilket tråkigt liv ni måste ha, unnar ni er aldrig nåt?" hör till vardagen.
Om vi istället valt att äta vegetariskt, hade vi då fått kommentaren "Men en köttbulle kan du väl ta?".
Eller om vi valt att helt avstå alkohol, "Ta en snaps du, det är du värd".
Jag skulle inte tro att det skulle bli samma hallabalo då. Varför är socker ett sånt känsligt ämne?

Sammanfattningsvis...
Tack till dig om du orkade läsa igenom hela inlägget. Det här är mina erfarenheter av en kost som jag inte har ett namn på. Kanske är det en liberal LCHF? Kanske är det Sandra-dieten?  Oavsett dess namn så mår jag enormt mycket bättre utan en massa kolhydrater från vitt socker och mjöl.

Jag tycker det är tråkigt med alla dessa kommentarer men kanske ger de sig med tiden. Problemet ligger ju egentligen inte hos mig. Jag väljer vad jag vill ta till mig och påverkas av. Jag vet vad min kropp mår bäst av så jag håller mig till det, så får var och en äta vad de vill.