Jag är riktigt besviken!
Ikväll var det föräldramöte, trodde jag. Cyklade iväg men fick vända hem igen, fel dag...
Trots att jag redan gjort en runda på morgonen kände jag för att springa. Besvikelsen över bankgrejen stod mig upp i halsen och huvudet dunkade. När sambon drog iväg på sin träning tog jag mig därför ut på en tur. Njöt av skogen, fyllde mina lungor med skön luft och bara flög fram på stigarna. Jag kände mig oerhört stark!
Det var blött i skogen och fötterna for runt lite och jag halkade i steget. Men vad gjorde det, jag var levande, frisk och skogen fyllde mig med energi!
Upp mot Björkvallen |
Det var en fin kväll och himlen var alldeles rosa i solnedgången. Skogen skiftade i gult och jag kunde se en regnbåge över gärdet vid Hultet.
Regnbågen såg ut som ett sken, rakt upp från ett hus. |
Besvikelsen kändes så mycket bättre och efter en lång skön dusch landade jag i soffan med en kopp te. Löpning är världens bästa medicin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar