Kvällslöpning med samuraisvärd

Det var längesen jag sprang med pannlampa på träning. Det måste varit i våras eller så.
Jörgen ska springa UTMB om en månad så han springer med sin utrustning och provar ut olika saker. Igår fick jag ett sms om jag ville med och springa på kvällen. Jag hade ju egentligen redan gjort ett pass, men sa ändå ja.

Vi skulle springa 20 km-spåret på Hultet. Det är ett kuperat singel-track-spår som tydligen inte underhålls nå värst. Vi sprang åt motsatt håll vad vi brukar och jag var nyäten och rapade taco-paj. Men som alltid är det trevligt och glada miner med Jörgen. Vi tog oss i utlovad snigelfart genom skogen och upp mot Busshöjden, Kristinehamns gamla slalombacke. Vi sprang uppför hela backen och fortsatte på det som kanske kan klassas som stig. Det hade varit bra med ett samuraisvärd eller nåt att röja väg med. Ibland var det springbart och ibland fick vi gå. Helt klart borde nån (vi?) röja spåret, annars är det snart helt igenväxt.
Ljungen nådde oss upp på låren och rev mina ben. Ormbunkarna nådde midjehöjd och dolde vart vi skulle sätta fötterna.

Utsikt fr Busshöjden en annan dag.

Men inte hängde vi läpp för det! Vi fortsatt glatt, pladdrade på och avhandlade ämne efter ämne.

När vi kom ut på stigen på milspåret ökade vi farten och i pannlampans sken kändes det som om vi flög fram! Det var inget fel på krafterna ikväll. Morgonens sega pass låg bakom mig och jag matade på. Det blir sån otrolig fartkänsla i skogen i mörkret.

Jag var inte hemma och duschad förrän kl 23! Jag brukar inte kunna sova om jag springer för sent men igår steg jag upp tidigt och kasserade jag in 32 km på spring- och må-brakontot så jag somnade faktiskt så fort huvudet nått kudden.

En trevlig dag som började med en dryg mil kl 5 och slutade med två kl 22!

Jörgen och jag i vintras.