Efter en vilodag är jag alltid seg. Det går alltid lättare när jag håller igång löpningen. Efter en vila känns det segt och tungt i benen. När jag sprang iväg i morse kändes det supertungt. Mina bakben var stela och det gick i snigelfart. Upp till Cabby genom skogen kändes det som om man kunde kypa om mig. Det bryr jag mig inte så mycket om i och för sig. Jag behöver ju inte springa fort. :) Men en skön lätt känsla känns ju alltid bättre.
Efter en stund går det lite lättare men idag kändes hela rundan lite seeeeeg. Bakbenen kändes lite trötta och omedgörliga. Det kanske är dags för massage igen?
När jag kom ut på grusvägen ovanför Cabby ser jag en massa skräp, bla en massa Mc Donalds-skräp. Det gör mig så ledsen. VARFÖR slänger man skräp i naturen? VEM tror man ska plocka bort efter en? Eller vart tror dom att det tar vägen?
Efter Järnleden har någon slängt en hel pool, en sån där stor som man har i trädgården. Om man ändå ska köra iväg den nånstans kan man ju lika gärna köra till soptippen. Det är ju gratis att slänga skräpet där. Jag blir så ledsen! Varför gör man så? Vuxna människor... Varför?
Något jag har lärt mig under mitt första år som ultralöpare är att det finns väldigt många i den kretsen som inte heller bryr sig om naturen då det ligger gel-/energipåsar, bananskal, små russinpaket mm efter banan.
SvaraRaderaJag blir lika ledsen som du.