Tillbaka i vardagen

Vi landade strax efter 17.30 igår, svensk tid. Då hade vi varit vakna i 20 timmar och var rätt sega. Jag lämnade barnen hos pappan och ramlade in hemma. Tittade snabbt igenom högen med post, hängde upp de blöta badkläderna, fixade en frukostlåda och la mig sen i vår underbara säng!! I LOVE IT!! Sängen i Thailand gav mig blåmärken på höfterna, så hård var den.
Somnade vid halv nio och vaknade pigg vid 4.15. Då var ju klockan 10.15 i min dygnsrytm. Jag vred och vände på mig men somnade om till slut och cyklade pigg och glad till jobbet vid 6.30.

Spinningen på lunchen idag blev inställd pga för få deltagare så jag tog en löptur istället. Tänkte luffsa runt en mil i skönt tempo och väcka kroppen igen. Men det gick fortare än förväntat med en snittid på 4.48 på 11 km.

Det var skönt att komma igång igen och jag har inte riktigt bestämt hur mycket jag ska springa innan helgens tävling, Ursvik Ultra. Jag låter känslan avgöra, igen.

Solen sken och jag gjorde första passet på hemmaplan i kortbrallor. Det var lite gött att att slippa blända folk med bleka ben, under första kortbyxepasset. ;)

Jag träffade också på "min" gamla häst, Ohio med hans nuvarande ägare. Jag tror han känner igen mig ;) Vackra häst!! Han fyllde precis 20 år, farbrorn.

Just nu är det ju kväll i min dygnsrytm och jag börjar bli trött. Men det är bara att försöka hålla sig vaken och ramla in i rutinerna igen. Kylskåpet gapar tomt och det är aktiviteter med barnen ikväll. Jag somnar väl ovaggad senare. Sömnkontot ligger ju lite back liksom.